Pop om klivet in i vuxenvärlden: "Mycket handlar om identitet"

Musik
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Hon växte upp i Torsby, nu är Hanna Hasselberg aktuell med sitt debutalbum där hon samlat låtar som hon skrivit de senaste tio åren. Det handlar om ett sökande efter identitet, efter en plats i världen.
Foto: Mina Beik
I skarven mellan ungdom och vuxenliv har Hanna Hasselberg skapat ett album som rotar i de stora livsfrågorna kring identitet, sexualitet och ens plats här i världen.
För NWT berättar hon om Meg Ryan, psykologistudierna och religionen.

Nyligen släppte Hanna Hasselberg sitt debutalbum "Really Young Adult". Hon gör musik under namnet HELH – som samlar hennes initialer – och genom sin syntpop utforskar hon sina år mellan 20 och 30. Hon listar The Knife och Grimes som inspiration och musiken blir som en dagbok, men samtidigt också ett verktyg i sökandet efter identitet och utforskandet av känslolivet.

Ett första smakprov från albumet släppte hon i höstas, singeln "Meg Ryan" är döpt efter den amerikanska skådespelaren.

– Meg Ryan representerar de romantiska komedierna från min barndom, börjar Hanna Hasselberg.

– De filmerna är trygghet för mig. Filmen "You got Mail" är perfekt. Den handlar om en liten bokhandel som måste lägga ner för en större affär tar hennes kunder. Hennes värld skakas om. I romcoms får man ofta se någon som genom en kris når utveckling. Det är väldigt tillfredsställande att titta på.

NWT når henne hemma i lägenheten i Göteborg. Hon flyttade till "rockabilly-Torsby" som ettåring och bodde kvar fram tills det var dags för gymnasiet. I de tidiga tonåren såg hon kulturen omkring henne som något hon behövde värja sig mot, hon berättar bland annat att hon saknade intresse för epa-traktorer – men numera ser hon tillbaka på uppväxten i Värmland som "en rik mylla för kreativiteten att gro i".

– Jag läste om någon som spelade i ett rockabillyband i Torsby och han jämförde rockabilly med punk, det var ju inte så många ackord i låtarna. Det handlade mer om känsla. Den enkelheten känner jag igen i min musik.

Hanna Hasselberg har pluggat fyra år, två återstår innan hon är färdig psykolog.
Foto: Sofia Fredriksson

"Hade ingen fin röst”

Hanna Hasselberg har just inlett det fjärde året på sina psykologi-studier, två år återstår. Hennes nyfikenhet och sökande kring själslivet färgar både hennes musik och yrkesval.

– Musiken är ett uttryck för mitt sökande, säger hon lite trevande för att hinna samla de rätta orden.

– I låten "Get a Job" sjunger jag "I don't want to produce, I want to absorb". Studierna är absorberandet för mig, och musiken producerandet. Musik är verktyget.

Vägen till musiken tog omvägen genom kyrkans gospelmusik innan hon hittade enkelheten i en ukulele och ett passande, musikaliskt sammanhang.

– Jag är uppvuxen med psalmer och lovsånger. Pappa hade en gospelkör som mamma sjöng i, så det fanns mycket musik hemma. Men jag tyckte aldrig att jag hade en fallenhet för musik då, jag hade ingen fin röst tyckte jag och ingen fingerfärdighet för att spela instrument.

I gymnasiet hittade hon en kreativ atmosfär.

– En klasskamrat hade ett fint förhållande till musik, hon tänkte liksom i musik. Jag inspirerades mycket av henne och vi startade ett band. Jag började spela ukulele, fingrarna behövde bara sträcka sig över fyra strängar. Det var enkelt, jag började göra egen musik.

”Jag tänker att människan är kreativ och om det fanns mer tid och resurser för människor att ha skapandet som en naturlig del av livet skulle vi vara lyckligare. Mer hela.”
Foto: Mina Beik

"Avhjälpt 30-årskrisen”

Musiken blev ett sätt att utforska känslor och tankar kring åren då man kliver in i vuxenlivet. När Hanna Hasselberg först hör av sig med anledning av sitt skivsläpp skriver hon "Det kan mycket väl vara så att det är meningen att albumet inte ska nå längre än den krets av vänner och bekanta som jag gissar är min primära lyssnarskara". Hennes formulering talar för att hon ser själva arbetet i skapandet av musiken som lika viktigt som slutresultatet.

– Att göra musiken är nog den viktigaste delen. Jag tänker att människan är kreativ och om det fanns mer tid och resurser för människor att ha skapandet som en naturlig del av livet skulle vi vara lyckligare. Mer hela. Skapandet i sig är funktionen, produkten behöver inte vara viktigt.

Hon tystnar.

– Samtidigt är det underbart att nå ut. Spela inför en publik. Mötas.

De elva spåren på debutalbumet är skrivna under en tioårsperiod. I februari fyller hon 30 och hon ser albumet som en punkt i en av livets epoker.

– Albumet har säkert avhjälpt 30-årskrisen, ler hon.

– Det får representera vuxenblivandet. Tematiskt handlar låtarna om identitet – vem ska jag vara i världen? Vem ska jag vara i relation till andra? Till sexuella partners? I arbetslivet och i samhället? Mycket handlar om identitet.

Hjälpte musiken dig att hitta din identitet?

– Spännande fråga! Hm. Det är identitetsskapande att säga något, att skapa en låt och ge ut den. Har man gjort det måste man ju stå för den. Kanske man testar sin identitet genom att låta andra se den. Det handlar nog mer om att upptäcka sig själv, än att skapa sig själv.

Genom att göra musik kan du kasta ljus på saker inom dig själv som tidigare varit i mörker?

– Jag tror det.

Du nämnde en uppväxt inom kyrkan, många finner svar och ledning i de frågor som du lyfter, i religionen?

– Som barn i kyrkan får man kontakt med de stora frågorna, men förklaringarna presenteras på ett för enkelt sätt. I mellanstadiet, när jag började fundera på alla livets frågor, så kände jag att det fanns saker som jag inte kunde acceptera i religionen. Det var svårt att växa från en barnatro till en vuxentro. Jag sökte mig i stället till filosofi, politik och andra ideologier. Fast på senare år har jag sökt mig tillbaka till religionen. Kanske att cirkeln sluts.

Nu är du snart färdigutbildad psykolog – om du försöker se objektivt på låtarna du skrivit mellan 20 och 30 – vad ser du?

– Artisten och psykologen, det är två olika sidor av mig. I musiken vill jag uttrycka någonting, som psykolog handlar det om att lära sig lyssna. Det är svårt att rikta det lyssnandet mot mig själv känner jag, men jag hör nog en ung människa som söker svar. Kanske att låtarna inte bara säger något om mig själv och hur det var för mig att vara mellan 20 och 30. Utan också att de säger något om att vara i den åldern i vår tid, just nu.

Vilket gör det mer allmängiltigt?

– Ja! Med min psykologblick på texterna ser jag en person som behöver vända sig inåt för att hitta svar på hur den bäst ska kunna leva ute bland alla andra. Jag ser också de stora kraven på unga att hitta det man ska bli och göra. Vilket kan vara ångestskapande, samtidigt som det kan vara fyllt av lust och frihetskänsla.

"Really Young Adult" finns ute nu.

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.