Från hockeyproffs till polis – här är förre FBK-profilens nya liv

Att tvingas sätta punkt för ishockeykarriären tog hårt.

Men nu har Linus Persson vänt blad och påbörjat ett nytt kapitel – som polis.

– Det var något med det här som tilltalade mig, säger 37-åringen.

Efter 16 år på svensk elitnivå var det helt plötsligt över.

En karriär innehållandes över 380 SHL-matcher, en SM-final och två avancemang hade nått vägs ände – och det var en armskada som satte stopp.

Beskedet kom i oktober 2020, men det är fortfarande en aning svårsmält.

– Ja, jag fick ju inte bestämma själv när jag skulle sluta. Nu blev det mycket tidigare än vad jag hade tänkt. Det kändes som att jag hade mer i mig, säger Linus Persson.

Sista klubbadressen blev Leksand.

Där var han lagets stora poängkung under SHL-återtåget knappa året innan skadan och dessförinnan spelade han fyra raka säsonger för Färjestad.

– När det tog slut med hockeyn gjorde jag inte så mycket. Om jag ska vara ärlig så var det en jobbig period för mig. Mentalt sett. Just att sluta med något som man hållit på med i hela sitt liv. Så det tog sin tid att landa i det. Särskilt eftersom jag var skadad samtidigt. Det blev en lite ond spiral där kan man säga.

”Hade bara levt i den här hockeyvärlden”

Linus Persson beskriver det som en form av identitetskris.

– Någonstans vet man ju att det en dag tar slut, och jag hade väl tänkt att jag skulle veta vad jag ville göra när den dagen väl kom. Men det hade jag inte. Jag hade bara levt i den här hockeyvärlden och inte tänkt på så mycket annat.

Men annat blev det och första steget in i nya yrkeslivet togs inne på Forsnässkolan i Munkfors. Först som elevassistent och därefter som idrottslärare över en termin.

– Det var fantastiskt kul! Skönt att få komma ut och träffa lite folk och skaffa nya kontakter. Det var först efter det som man började fundera på vad man egentligen ville göra.

Och valet föll till slut på polis – ett beslut som växte fram.

– Det är inte som så att jag alltid drömt om att bli polis, men det är något med det här som tilltalade mig. Att få jobba med mycket folk, träffa mycket folk och att få hjälpa till här i samhället. Sedan är det klart att jag inte kommer rädda världen, men kan jag bara vara med och påverka lite grann, försöka skapa en trygg miljö där man bor så är jag nöjd.

Just nu är hagforsingen inne på sin fjärde och sista termin vid skolbänken.

– Så till våren ska jag ut på aspirant om det vill sig väl och jag klarar av skolan. Det blir som en femte termin eftersom jag fortfarande är under utbildning då. Men efter ett halvår där går man från aspirant till polis om de tycker att man är lämplig och godkänd vill säga.

Mestadels sköts studierna på distans men ungefär en gång i månaden befinner han sig på plats vid Högskolan i Borås.

– Det är väldigt intensiva veckor och långa dagar när vi är där; det är liksom då man betar av allt det praktiska. Men det är väldigt roligt också. Tiden bara rinner i väg.

Låter som att du är nöjd med valet av utbildning?

– Absolut! Det känns fantastiskt kul. Inom polisen finns det också många olika inriktningar så det verkar vara ett varierande yrke. Ingen dag är den andra lik. Och så är det lite lagkänsla över det, precis som i hockeyn.

Vidare berättar Linus Persson att klassen består av ett gôtt gäng med helt skilda bakgrunder.

– Det är alltifrån gamla rörmokare till folk som varit på räddningstjänsten. Ingen med hockeybakgrund men några har spelat handboll, vet inte vilken nivå dock. Sedan är vi många från Karlstad som samåker.

Tror du att din bakgrund inom ishockeyn kan vara till fördel i nya yrket?

– Det återstår att se. Men jag hoppas och tror att jag kan ha lite nytta av det i alla fall. På ett sätt har man ju exempelvis blivit granskad och bedömd i hela sitt liv och lite så är det väl här också. Folk står både och tittar och filmar vid varenda ingripande, så ur den synvinkeln kanske jag har en fördel. Att jag kan hantera den formen av press.

Och rent fysiskt – håller du fortfarande i träningen?

– Gud ja! Det måste jag göra. Fördelen nu är att jag kan köra precis vad jag vill, finns ingen som talar om för mig vad jag ska göra.

Att ha god fysik lär också vara till fördel som polis?

– Absolut! Och det är väl en ganska enkel sak att träna och hålla sig i form. Det är ju det jag har gjort i hela mitt liv, och det är också något jag tycker om att göra. Sedan är det klart att det är bra att man orkar vara med och bryta lite om det behövs.

Någon större koppling till hockeyn har han däremot inte längre.

– Det är klart att jag följer hur det går och att jag fortfarande har kontakt med vissa, framför allt Nygård, ”Lilliz” och Martin Karlsson i Leksand. Men det är inte så att jag sitter och kollar på varje match.

Däremot har han tagit steget in i innebandyn.

– Ja, jag har faktiskt varit på utbildning och skaffat tränarlicens. Så nu är jag med i tôsa Majas lag och är lite ansvarig där. Det är jättekul.

Är ambitionen att gå i Peter Nordströms fotspår?

– Haha, nej. Jag gör det mest bara för att det är roligt att hjälpa till. Sedan får vi se när sonen Olle (4) blir lite äldre och om han vill spela hockey så kanske man hänger på där. Men det får vi ta den dagen i sådant fall.

I nuläget ser det dock ut som ett långskott.

– Vi har börjat lite smått med skridskoskola och första gången ville han bara vara med i fem minuter. Men pappa Linus fick köra 40 och det var han överlycklig över. Det är skönt att få dra på sig skridskorna ibland. Det är en viss känsla med det.