Tre utställningar och ett stipendium – hon är hetast på Värmlands konstscen i år

Karlstadsfödda konstnären Amanda Karlsson får 2023 års stipendium av Kristinehamns konstmuseum och dess vänförening.

Därmed blir hon 15 000 kronor rikare – och trippelt utställningsaktuell i sitt födelselandskap i år.

– Det känns jätteroligt och att det är just från Kristinehamns konstmuseum. Man var ju där så mycket när man gick på gymnasiet. Det var första mötet med konsten, vid sidan av Värmlands museum, säger Amanda Karlsson när NWT ringer och gratulerar till stipendiet.

Hon är född och uppvuxen i Karlstad och även om hon numera bor och verkar i Göteborg, har hon många kopplingar kvar till Värmland, i livet och i konsten. Inte alltid har hon bejakat det bandet:

– Det är snarare att jag hittat tillbaka. Mellan 20 och 30 tyckte jag inte så mycket om Värmland, eller ville inte tillbaka till min hemstad, men nu är det snarare en revival, att jag i konsten hittade det fina i det. Jag har insett att alla berättelser jag ville berätta egentligen kommer från det värmländska berättandet.

”Allt händer på en gång”

I år blir det extra mycket Värmland för Amanda Karlsson.

Först väntar stipendieutställningen på Kristinehamns konstmuseum med start i februari. Sedan intar hon Vattentornet i Säffle i sommar och till hösten ställer hon ut på Värmlands museum.

– Det blir en trippel. Jag är glad, men överväldigad. Nu händer allt på en gång, säger hon.

Ett eget rum

Först ut är Kristinehamn. Att museets och vänföreningens stipendiat får en egen utställning hör till. Den 18 februari är det stipendieutdelning och vernissage för Amanda Karlsson, samtidigt som museets första ordinarie utställning för året öppnas: ”Den osynliga världen” med Hertha Hanson, Lin de Mol och Katrin Westman.

– Jag får ett litet rum där, säger hon. Det blir lite av ett hopplock, med fyra olika verk som rör ungefär samma tematik. Det handlar om föreställningsvärldar, olika verkligheter som jag tänkt mycket på men inte varit i.

Fnisset ger kraft

Hon utforskar sin inre bild av jaktmarker, en elektronisk rymdmiljö, Kanadas vildmark och underjorden. Den sistnämnda skildrar hon genom två råttor vid ett avloppshål.

I sin konst ställer hon viktiga frågor om livet och människors strävan, men ofta med en glimt i ögat och en dos humor.

– Jag går igång om jag fnissar lite. Det ska vara lite absurt och konstigt.

Tio meter hög utställning

I slutet av maj, i vecka 21, kommer hon till Vattentornet i Säffle. Hon är årets sommarutställare där, vilket innebär att hon får ett tjugo meter högt utställningsrum.

– Det är lurigt, men jättekul också. Jag kommer att jobba med tio meter och jag kommer att fylla rummet, säger hon.

Temat i Säffle blir en vidareutveckling av verket Vargfabriken, som hon visade på höstsalongen på Värmlands museum.

Bjuder in till igelfest

När hon återvänder till länsmuseet i september för en soloutställning är temat ”igelfest”. Hon leker med föreställningarna vi har kring iglar, som ofta används i symboliska uttryck som ”iglar som suger ut samhället” och ”han är som en igel” om någon som är för påträngande. När hon bollade med orden föddes en skojig tanke:

– Tänk vad gott det vore att klä ut sig till igel och bete sig riktigt dåligt! Det är en hyllning till dåligt beteende, säger hon och avslöjar att inspirationskällan finns i Karlstad.

– På Sundsta hade vi Tjärnfester, som var de snuskigaste festerna jag varit på. Tänk dig 17-åringar som dricker mäsk och i Sundstatjärn fanns det iglar. Därför fick man inte bada där. De sa det i alla fall och jag har tagit det som sanning, säger hon.

Just nu jobbar hon för fullt med att sy dräkter till iglar, skriva utställningstexter och förbereda sina utställningar.

Stipendiesumman på 15 000 går rakt in i konsten:

– Jag ska köpa trä och göra nya skulpturer. Björkplywood är jag sugen på. Jag är jätteglad för stipendiet; det måste du skriva!