Sedan Muharrem Demirok i förra veckan lanserades som valberedningens kandidat till ny centerledare har flera för honom besvärande omständigheter dykt upp, och som borde göra det omöjligt för honom att bli partiledare. Politik är trots allt en förtroendebransch.
Först handlar det så klart om de två misshandelsdomar som han har i bagaget. De är visserligen gamla och han var ung då, men blir likväl problematiska när de skärskådas. Han skall enligt domarna ha skallat två personer, den första gången som gymnasist 1995 och den andra gången i en krogkö som student 1999. I båda fallen synbarligen oprovocerat enligt vittnen.
Ungdomsbråk är det flera som har, så det må vara förlåtet så här mer än 20 år efteråt. Lite underligt är dock Demiroks vaga minnesbilder när han nu får frågan. Det rör sig ändå om händelser som renderat straff och borde kommas ihåg bättre, i all synnerhet om det inte rör sig om något vanebeteende.
Det allvarliga är hur han senare i livet mörkat de här domarna, till och med för Centerns valberedning. Och inte nog med det, under alla år som politiker har han inför varje val skrivit under en kandidatförsäkran där han medvetet hållit tyst om de här domarna. Dessa undanhållanden, som i praktiken blir att ljuga, borde räcka för att göra sig omöjlig som partiledarkandidat.
Detta kan Demirok inte komma undan med hur ångerfull och pudlande han än är nu. För det handlar om förtroende. Han har undanhållit besvärande uppgifter som sig själv för att det varit politiskt bekvämt att göra så. Hur vet vi – och Centerpartiet och dessa väljare – att han inte gjort det fler gånger, eller kommer att göra det igen?
Dessutom finns det en hel del dubbelmoral hur detta hanterats. Hade det handlat om en Sverigedemokrat eller någon borgerlig politiker så hade vederbörande redan hudflängts i media och i opinionen. Även om kritiken kommer nu är den inlindad i silkesvantar.
En annan besvärande sak är att Demirok, som utmålats som någon sorts kompromisskandidat i mitten, i själva verket många gånger uttryckt saker som placerar honom i det identitetspolitiska träsket. Han har bland annat på Twitter flera gånger rackat ner på äldre, lättkränkta, vita och privilegierade män i värsta woke-stil. Inte något som direkt lockar, eller skulle locka tillbaka, Centerns gamla landsbygdsväljare.
Slutligen har det uppmärksammats att Demirok har turkiskt medborgarskap, vilket inte är så förvånande med tanke på hans turkiska bakgrund, men ändå besvärande med tanke på vilket land Turkiet är. Han har också ett antal gånger uttryckt sig uppskattande om Turkiets auktoritäre president Erdogan och den politik som regimen för, något som uppmärksammats av Upsala Nya Tidnings ledarsida (17/1). Demirok gick också till angrepp mot journalisten Kurdo Baksi efter en granskning av hur bland andra Demirok och Mikail Yüksel (som sedermera grundade islamistpartiet Nyans) bedrev valkampanj i Turkiet inför valet 2018.
Centerpartiet skulle göra klokt i att välja någon annan än Muharrem Demirok till Annie Lööfs efterträdare. I alla fall om de vill överleva som riksdagsparti. Och de i partiet som hoppas på en omläggning av politiken bör tänka på att det här knappast vore rätt väg att gå. Det finns trots allt en nominerad förste vice ordförande i Daniel Bäckström som borde kunna axla rollen.