Från Ensamma mamman till Lilla Berlin – nu möts svenska seriekvinnor från sju decennier i en utställning på Karlstads universitetsbibliotek.
En av upphovskvinnorna bakom utställningen är docenten Margareta Wallin Wictorin, som i flera år forskat om feministiska serieskapare.
– De var så roliga, uppkäftiga och uppriktiga, säger hon.
Margareta Wallin Wictorin är docent i konst- och bildvetenskap vid Karlstads universitet.
Hon är också en av initiativtagarna till utställningen som med rubriker som Fanzines, Broderade serier, ”Kroppar, kärlek och konflikter” och Konsumtionskritik, berättar om svenska serier skapade av kvinnor.
Där finns nutida namn som Liv Strömqvist, Sara Granér och Nina Hemmingsson, men också föregångare som Gunna Grähs och Cecilia Torudd.
”De är tuffare nu”
– De yngre har varit ganska inspirerade av de äldre, men de är tuffare nu. De är mer outspoken. Exempelvis Liv Strömquist säger ifrån mera pang på. Samtidigt finns det en röd tråd som man kan se går igenom, säger Margareta Wallin Wictorin.
En sådan röd tråd är kritiska perspektiv, en annan det vardagsnära.
– Det handlar ofta om vardagen. Kanske är det sånt som kvinnor ofta skojar om, det som händer i vardagen? Det behöver inte vara så stora saker man ser det absurda i, säger hon, men tillägger att det också kan handla om strukturella missförhållanden.
Hon har forskat i serier i flera år och serieintresset väcktes redan i barnaåren med Mumin och dagstidningarnas seriesidor.
– Serier har alltid varit fascinerande tycker jag. Jag började alltid läsa tidningen bakifrån, säger hon.
Stort genomslag
Som forskare gick hon in i serievärlden när manga-vågen kom på 90-talet. Den japanska mangan tror hon också var inkörsporten för många unga kvinnor att själva börja teckna serier, i många olika genrer.
I sin forskning visar hon att det redan på 60-talet fanns kvinnor som tecknade serier, men idag har de ett helt annat genomslag i debatten.
Margareta Wallin Wictorins intresse för de berättande bilderna handlar också om vad serieskaparna kan förmedla.
”Roliga och uppkäftiga”
– De var så roliga, uppkäftiga och uppriktiga, och gjorde det med ironi och satir och humor. Ibland tyckte jag nästan det kunde kännas som att de feministiska idéerna kom fram bättre i serierna än på andra håll. Det nådde ut i alla fall till nya grupper.
Hon har inte forskat i skillnader mellan kvinnlig och manlig seriehumor, men ser vissa generella skiljelinjer.
– Jag skulle säga att de tar upp olika ämnen, ofta i alla fall kan man säga att de har olika teman. Som Cecilia Torudd som gjorde serien om Ensamma mamman och tar upp kvinnors situation. Fortsatt fram idag tar tjejer upp orättvisor de ser i vardagen, som man vill ta fram men inte på ett gnälligt sätt, utan visa det och fokusera på det på ett tillgängligt sätt med bilder, humor och satir. Retoriken kan bli väldigt effektiv.
Mycket allvar
Samtidigt är inte alla serier skapade för att väcka skratt. Serier kan också berätta om allvarliga saker på ett allvarligt sätt, som Julia Hansens serienovell ”Två streck = gravid” som handlar om en abort.
Inte heller handlar kvinnornas serier alltid om feminism.
– Man använder serierna för att föra fram viktiga idéer, inte bara feministiska utan också aktivism för klimatet, queer-frågor, lesbiska och trans-gender-frågor. När Nato-frågan kom upp, att vi skulle gå med i Nato, reagerar tecknarna väldigt snabbt på vad som händer politiskt genom att börja teckna bilder. Det finns energi i mediet.
Humor och allvar
Ofta är det ändå humor i bildrutorna och Margareta Wallin Wictorin tror att serietecknarna har betydelse för samhällsutvecklingen.
– Jag tror att det betyder att man för fram de här frågorna – och det är också kul att ha kul! Man vill läsa roliga serier, men samtidigt får man med något vettigt på vägen. Det är ju inte roligt att skratta åt Lilla Fridolf, den bilden av kvinnan som finns där vill man ju inte sprida. Här kan man skratta och tycka att det är bra.
Har du väldigt roligt på jobbet?
– Ja, det har jag!
Utställningsfakta
Feministiska serier
Utställningen ”Feministiska svenska tecknade serier – från 1960-talet fram till idag” invigs på Karlstads universitetsbibliotek på måndag eftermiddag, den 23 januari. Utställningen presenteras då genom samtal mellan Anna Nordenstam, Göteborgs universitet, och Margareta Wallin Wictorin, Karlstads universitet.
Utställningen pågår till och med 18 februari.
Den 2 februari hålls en workshop i serieskapande med Malin Biller.
Utställningen har tidigare visats i Göteborg, Kalmar och Växjö. Efter Karlstad väntar Södertörns högskola.