I ett oansenligt kontor vid Norra verken jobbar Björn Eriksson. Vad han pysslar med är något som om bara några år kan komma att få stor betydelse för behandling av cancerpatienter.
– Vad vi jobbar med är något som kallas för TAT, Targeted Alpha Therapy, säger Björn Eriksson.
Han berättar att det är något som forskare vid Göteborgs universitet har jobbat med tillsammans med Sahlgrenska sjukhuset sedan 90-talet. För några år sedan avknoppades en del av verksamheten i ett bolag som heter Atley Solutions. Det är dem Björn Eriksson är anställd av sedan ett par år.
Han inledde sin karriär som doktorand inom analytisk kemi innan han hamnade i läkemedelsindustrin.
– Men sedan blev jag mer intresserad av utrustning och apparater. Så idag är jag snarare produktutvecklare än kemist, säger han.
Atley Solutions uppgift är att bygga utrustningen som ska användas för att tillverka cancermedicinen.
När Björn Eriksson ska beskriva vad TAT går ut på gör han en liknelse med precisionsbombning:
– Det är som en smart bomb vi kan styra direkt mot cancercellen.
Han förklarar att man genom att använda intern alfastrålning får en helt annan form av behandling än den gammastrålning som används vid dagens behandlingar. Problemet med gammastrålningen är att den kommer utifrån kroppen och därmed dödar en massa andra celler innan den når fram till målet, det vill säga cancercellen. Det blir som att jämföra en smart bomb med de allierades terrorbombning av Dresden i slutet av andra världskriget.
Att förklara hur det går till på ett lättbegripligt sätt är inte enkelt, men Björn Eriksson gör ett försök:
– Vi har ett radioaktivt ämne, astat-211, som vi kemiskt länkar till en biologisk molekyl som har förmågan att söka sig till specifika cancerceller i kroppen. När läkemedlet injeceras in i patienten så söker den biologiska molekylen upp cancercellerna. Det radioaktiva ämnet ger ifrån sig alfastrålning som tar död på cancercellerna utan att behöva påverka hälsosamma celler.
Det låter ju sprättlätt när han beskriver det så. Problemet är att få tag i isotopen astat-211.
Det är inte svårt, men ganska dyrt.
Astat är ett grundämne inom halogenerna och kallas för världens mest sällsynta naturligt förekommande ämne. Enligt Göteborgs universitet uppgår den naturliga förekomsten i jordskorpan vid var given tidpunkt till den ringa mängden av 70 milligram.
– Men det går att tillverka. Det är inte svårt, men ganska dyrt, säger Björn Eriksson.
Tillverkningen sker i en speciell typ av partikelaccelerator, en så kallas cyklotron. Genom att placera en platta med ett tunt lager vismut i cyklotronen och sedan bombardera den med alfapartiklar så bildas isotopen astat-211 på ytan.
– Tiden är ett problem. Halveringstiden för astat-211 är sju timmar, säger Björn Eriksson.
Ett annat problem är tillgången till en cyklotron. Tydligen finns det bara två i Europa som tillverkar astat-211 regelbundet. Lyckligtvis står en av dem i Köpenhamn.
– De kör den på natten och på morgonen går en taxi upp till Göteborg där mina kollegor tar hand om ämnet och placerar det i en av våra maskiner som sedan tillverkar läkemedlet, säger Björn Eriksson.
Det är den maskinen som han jobbar med att utveckla. Än så länge handlar det om prototyper. Tekniken har tagits fram i samarbete med en konsultfirma i Nederländerna. När det sedan blev dags att skala upp från experiment till verkstad placerades den i Kristinehamn och Norra verken.
– Vi kom fram till att det var klokt att ha den där jag bodde, säger han.
Vad han jobbar med är att fortsätta utveckla den patientnära produktionsutrustningen. Arbetet sker i fortsatt dialog med konsulterna i Nederländerna, men också med forskarna i Göteborg.
– Det blir många digitala möten. Tekniken har kommit så långt att vi enkelt kan dela CAD-modeller i 3D-miljö och rita tillsammans på distans, förklarar han.
Sedan blir det för honom att skruva ihop den fysiska produkten.
– Vi jobbar för att göra den tillgänglig för marknaden. Nu är vi i en tillståndsfas med CE-märkning och certifieringar.
Tekniken finns egentligen redan och skulle kunna tas i bruk omgående.
De som jobbar med astat-211 är övertygade om att det är framtiden för cancerbehandling. Inte minst då det kommer till att behandla spridd cancer.
Jag tror det tar tio år, men jag har kollegor som säger fem år.
– Tyvärr har det tagit ganska lång tid att utveckla dessa läkemedel, och detta på grund av en “hönan och ägget”-situation. Ingen vill bygga cyklotroner som kan tillverka astat när ingen utvecklar läkemedel med astat men ingen vill utveckla astatläkemedel om det inte finns cyklotroner för det. Någon måste ta första steget och under senaste få åren är det just vad som skett, säger Björn Eriksson.
Men du skulle gärna ha en cyklotron här?
– Självklart. Kristinehamn ligger centralt i Skandinavien och skulle vara en ypperlig placering. Då kan vi enkelt serva cancerpatienter i Stockholm, Oslo och Göteborg.
När tror du att vi kan se TAT-behandling som en del av cancervården?
– Jag är pessimist. Jag tror det tar tio år, men jag har kollegor som säger fem år.
På kortare sikt hoppas Björn Eriksson på att kunna skala upp verksamheten ytterligare. Han berättar att han redan nu har börjat rekryteringen av en till kollega i Kristinehamn.
– Jag behöver en händig person som kan göra det praktiska arbetet som att bygga och serva våra maskiner. Gärna någon trevlig, säger han med ett skratt.