Klara är 21 år när hon upptäcker att hon är gravid. ”Inga problem, vi kan dra till Amerika till våren” tycker fästmannen – och överger henne.
Nio månader senare sitter Klara i fängelse i Karlstad.
Historien om Klara på Kvarntorps liv berättas i en gedigen bok, där både dramatik och juridik ryms.
Boken släpps i en tid då aborträtten åter debatteras, men för Klara Gustava Persson, född 1876, och hennes jämnåriga är den dörren ännu inte ens öppnad på glänt.
När den unga värmländskan blir oplanerat gravid tycks det dock först inte som något större problem: fästmannen tycker att de ska fara till Amerika och det tycker Klara låter bra.
Men det blir ingen Amerikaresa för den unga kvinnan på gården Kvarntorp i Lekvattnet. Och den växande magen blir hennes eget bekymmer att ta hand om.
Tidigt på morgonen den 24 april 1897 gör hon något drastiskt. Hon går upp och skrapar av fosforet från 44 tändstickor, blandar det med lingonsaft och dricker.
Snart mår hon riktigt illa och kräks ymnigt.
Men giftet verkar inte bita på barnet i hennes mage. Det rör sig därinne, precis som förut.
Föder i ensamhet
Hon är i sjunde månaden när hon den 1 maj ger sig ut på en lång vandring till två handelsbodar, men tvingas vända för att hon blir så trött att benen inte bär. Dagen därpå föder hon sitt barn ensam i trädgården.
Efteråt ligger hon utmattad och när hon kommer till sans, ligger barnet livlöst bredvid henne. Hon gömmer det först under en sten i köksträdgården och en vecka senare i en bergsskreva i skogen.
Hon har försökt att hålla graviditeten hemlig, men ryktet har gått. Snart tas en polisutredning upp. Barnets kropp hittas aldrig, men i förhören erkänner Klara allt.
Den 8 juli 1897 döms hon till fyra månaders fängelse för fosterfördrivning och 2 månaders fängelse för lönnläggning av foster. Domen omvandlas till 5 månaders straffarbete och mellan den 16 juli och den 9 november sitter hon frihetsberövad på länsfängelset i Karlstad. Hon sköter sig väl i fängelset och straffet kortas av med en månad.
Vill ge rättvis bild
Rolf Nilsson, gårdskarl på Kvarntorp i 25 år, har skrivit boken om Klara på Kvarntorp och reder med hjälp av gamla protokoll grundligt ut vad som hände.
”Den största anledningen till att jag bestämde mig för att skriva denna bok (---) var att jag vill ge en riktig och rättvis bild, när det gäller hennes mörka och ångestladdade period i livet åren efter 1897” skriver han i kapitlet ”En svår period”.
– Det är en fruktansvärt tragisk historia som beskrivs där, konstaterar Curt Engström, som bidragit med noveller i boken.
Tillsammans ger han och Rolf en bredare bild av Klara och hennes liv. Hon är inte sitt brott. Även om det pratades i bygden, växte med tiden också fram en annan bild av Klara, den viljestarka kvinnan som drev gården.
Slitsamt liv
– Klara var som jag uppfattar det en väldigt handlingskraftig människa. Idag kanske hon skulle vara en företagsledare. Jag tror inte hon hade suttit på ett kontor som byråkrat, utan jag tror hon hade lett ett företag eller drivit en stor affärsverksamhet, säger Curt Engström.
Det var en stor gård, med djur och skog, som Klara ägnade sitt liv åt.
– Så hon var välbeställd på så sätt, men det var ett slitsamt liv. Hon kommer dit som fyraåring 1880 med sin mamma Johanna och sedan blir hon kvar där tillsammans med sin mamma och sina två morbröder och morfar, berättar Curt Engström.
Fantasin är Guds bästa gåva till oss! Att kunna skapa något i vårt inre och fästa det på papper eller att stå och berätta någonting. I Värmland brukar vi säga att vi är bra på ljuging, men det är väldig skillnad på ljuging och lögn.
Klara gifte sig aldrig. Hon fick ett barn till som till hennes stora sorg dog i sjuårsåldern, men senare tog hon till sig tre fosterbarn. Elsa, Rolf och Rune blev föräldralösa i slutet av 20-talet och kom till Kvarntorp.
Blev ett besöksmål
Idag ägs Kvarntorp av Torsby kommun och förvaltas av Lekvattnets hembygdsförening, men redan på Klaras tid drog den besökare.
– Klara var en person som redan under sin livstid blev väldigt känd ute i bygderna och Kvarntorp blev ett turistmål redan innan hon var borta, säger Curt Engström.
Klara på Kvarntorp dog sommaren 1950 och hennes önskan var att gården skulle leva vidare som en minnesgård över den skogsfinska kulturen.
– Hon ville visa på den kulturen och det kulturarvet vi har där.
Satsade framåt
Det betyder inte att hon levde livet genom backspegeln. 1941 lät hon bygga ett kraftverk så att gården fick el och sedan hade hon både elektrisk spis och eldriven smörkärna.
– Klara skaffade mjölkmaskin bara några månader innan hon dog. Hon hade framåtanda och ville vara modern. Samtidigt såg hon värdet i att bevara finnkulturarvet. Många av finngårdarna är renoverade till förstörelse, så att en finnstuga ser ut som en vanlig villa, men så ville inte Klara, utan hon ville bevara detta.
Guds bästa gåva
Med utgångspunkt från 500 brev närmare som Klara efterlämnade har Rolf Nilsson haft en direktkontakt in i historisk tid.
– Det här är Rolfs bok och hans projekt, betonar Curt Engström.
Hans eget bidrag i boken, de åtta novellerna, tar också avstamp i fakta, men broderas ut med känsla.
– Fantasin är Guds bästa gåva till oss! Att kunna skapa något i vårt inre och fästa det på papper eller att stå och berätta någonting. I Värmland brukar vi säga att vi är bra på ljuging, men det är väldig skillnad på ljuging och lögn. Jag utgår från fakta: orter, namn på torp, personer, avstånd mellan den och den gården. Mycket av de yttre ramarna är fakta, men sedan fyller jag i. Min ambition var att få läsaren att leva sig in i hur det kan vara att leva Klaras liv, hur var det att växa upp på Kvarntorp, att leva där och att driva gården?
Vad hade Klara tyckt om boken?
– Jag tror att hon hade gillat den. Jag tror hon hade varit stolt över den. Hon kanske skulle ha skrivit den själv egentligen, säger Curt Engström.
Ett är säkert:
– Det är ett spännande människoöde, Klara.
Fotnot: På söndag eftermiddag, den 15 januari, kommer Rolf Nilsson och Curt Engström till Sahlströmsgården för att vid en brasafton berätta mer om Klara på Kvarntorp. Formgivaren Peter Dahlström och illustratören Maria Norbäck kommer också och därtill blir det musik med spelmannen Per-Tomas Eriksson. Han ska bland annat spela musik av Klaras morbröder Olle och Lars.
