Polisledningen blev en självupptagen navelskådare och allt fler poliser togs i anspråk till stabernas tankesmedjor och där poliserna försvann in i det självgranskande arbetets slukhål. De poliser som blev kvar ute i kylans verklighet kände sig villrådiga och stressade av att aldrig få arbetsro. En känsla av demoralisering spred sig i kåren. Gamla poliser resignerade och tröttnade av all förändring. De nya jobbade som aldrig förr, men deras arbete liknade mest en löpare, som endast springer med överkroppen och kommer ingenstans, utan slutar uttröttad, uttråkad och utbränd.

Polisledningen undrade, varför det som såg så bra ut på papperet, inte fungerade i praktiken och offrade ytterligare resurser på självrannsakningens altare.

I 1965 års polisreform skapades 119 polisdistrikt, där varje polisdistrikt fick ett förhållandevis lagom stort område för att klara uppdraget. I dag är polisområdena stora kolosser på lerfötter, där vissa områden blivit bortglömda och utelämnade åt sitt öde. Där slåss nu gängkriminella om sina marknadsandelar med metoder, som liknar maffians i Chicago för hundra år sedan.

Om man nu måste omorganisera, så gör om och gör rätt!

Under tiden, som polisledningarna tar sig en funderare på om vad som gick snett, måste polisen få hjälp i de områden man försummat. Kan vi skicka fredsbevarande styrkor till främmande länder, borde vi även kunna använda dessa resurser tillfälligt i egna krisområden, om inte annat för syns skull.

Tilldela inte poliser större områden än vad som är mänskligt att kontrollera och där man lär sig känna till omgivningarna och dess innevånare.

Samtidigt borde en handlingskraftig regering byta ut högsta polisledningen, för att undvika en alltför stor förtroendekris. Det finns massor med duktiga poliser, som är bättre verklighetsförankrade och mera lämpade än nuvarande gäng, som ägnar sig mest åt inbördes beundran.

Polisens arbete i grunden har inte förändrats speciellt mycket över tid, så det krävs inga revolutionerande förändringar för att tillgodose allmänhetens krav på allmän ordning och säkerhet.

Det är svårt att ta lärdom av historien, men i vissa fall var det bättre förr. Det kan säkert även professor Leif GW Persson skriva under på…

Sven-Åke Runelid, f.d. kriminalkommissarie