Sverige ämnar delta fullt ut i Nato-samarbetet när vi blivit medlemmar. Inga undantag och inget krångel. Det var budskapet från regeringen och statsminister Ulf Kristersson (M) på Folk och Försvars konferens i Sälen. En synnerligen välkommen säkerhetspolitisk tillnyktring.
Länge levde Sverige under illusionen att ensam är stark – även om vi under kalla kriget hade ett hemligt samarbete med västmakterna. Retoriskt kom det dock att bli en hämsko i synen på Nato, och det var först i och med Rysslands storskaliga anfall på Ukraina i februari förra året som det helt plötsligt blev aktuellt med ett svenskt (och finskt) medlemskap.
Som medlemmar har vi mycket att erbjuda för att fylla in säkerhetshålet i Norden. För att riktigt understryka vad Sverige kan göra räknade Kristersson i sitt tal på konferensen upp flera saker. Det handlar bland annat om att vi kan stationerna svenska förband i Baltikum, bland annat enligt det rotationssystem som Nato redan tillämpar.
Vidare kan vi bistå med luftbevakning och incidentberedskap i Östersjöområdet, men även i Svarta havet och Island. För övrigt har Sverige periodvis redan haft spaningsflyg i Polen under Ukrainakriget. Vårt luftvärn blir också avgörande för försvaret av Norden. Därför kommer Sverige att ansluta sig till det så kallade femtonländersinitiativet om ett gemensamt europeiskt missilförsvar som fördes fram av den tyske förbundskanslern Olaf Scholz förra året.
Detta visar för Nato vad vi kan bidra med, och att vi inte bara vill åka snålskjuts på de andra medlemmarna. Det torde också kunna bidra till att påtryckningar från andra Nato-länder mot Turkiet för att de skall sluta konstra och godkänna vårt medlemskap.
På Folk och Försvars konferens så sade också försvarsminister Pål Jonson (M) att Sverige nu förhandlar med Förenta Staterna om ett fördjupat samarbete för att lättare och snabbare kunna ta emot amerikanska styrkor i händelse av kris eller krig. Ett sådant avtal kallas för Defence Cooperation Agreement (DCA) och skulle bland annat innebära att skapa baseringsområden och infrastruktur för att kunna ta emot sådan hjälp. Norge har redan ett sådant avtal och Finland och Danmark har inlett förhandlingar om ett.
Ett annat välkommet avslöjande från Kristersson under konferensen var att Sverige förbereder leveranser av artillerisystemet Archer, som tillverkas av BAE Systems Bofors i Karlskoga, till Ukraina. Det har länge varit efterfrågat och under 2022 cirkulerade en del rykten om att det redan skulle vara på plats, och som den dåvarande S-regeringen vare sig bekräftade eller förnekade. Men till sist så förnekade Försvarsmakten det i december.
I valrörelsen kritiserade den dåvarande borgerliga oppositionen regeringen för att den inte gav Archer till Ukraina, och av taktiska skäl höll S-regeringen tyst för att kunna dumstämpla oppositionen om det kunde förstås att Archer redan levererats. Så var dock inte fallet och nu äntligen ser det ut att bli av i någon av de kommande vapenleveranserna. För våra Archerpjäser försvarar oss lika bra, eller till och med bättre, om de skjuter sönder ryska styrkor i Ukraina.
Allt detta visar att Sverige kommer att bli en kraft att räkna med i Nato, och ordentligt förstärka dess norra flank. Och att Sverige äntligen lämnar de säkerhetspolitiska illusionerna bakom sig.