Med Yukon som arbetsplats: Vargfångster, skogsbränder och – guldfeber

När Torsbybördige Melvin Lagersson, 40, fick chansen att ta över ett helikopterbolag i Yukon, Kanada, var det inte så mycket att tveka på.

Nu driver han Capital Helicopters och hans arbetsplats motsvarar storleken av nästan hela Sverige.

Uppdragen: allt från björn- och varginventeringar till skogsbränder – och i spåren av ”guldruschens glada dagar”.

I nio år var Melvin Lagersson, bördig från Mårbacken väster om Torsby, anställd på Capital Helicopters i staden Whitehorse i Yukon Territory i Kanada. Nu äger och driver han företaget.

Inte mer än en dryg timmes helikopterfärd från gränsen mot Alaska och över glaciärklädda berg på över 2 000 meters höjd utför Capital helicopters arbeten på uppdrag av myndigheter, såsom polis och brandförsvar, men även exempelvis naturvårdande myndigheter och geologer.

När NWT når Melvin Lagersson på en lite halv-raspig lina före jul berättar han att det varit 40 minusgrader och strömavbrott i fyra timmar. Men att strömmen kommit tillbaka.

– Och nu har vi bara 33 minusgrader och snö. Vi får i alla fall en vit jul.

Melvin bor med sin familj, fru och en son i Whitehorse, enda staden i Yukon. Resten är byar.

– Vi ligger inte så mycket högre norr om än Torsby. Det är nästan samma breddgrad.

Men 33 minusgrader i Whitehorse samtidigt som det är en plusgrad i Torsby förklaras kanske inte bara av Golfströmmen, som ju ger ett mildare klimat.

– Ni får nog mer balanserat väder över året. Vi får väldigt varma somrar här. Vi brukar ha 30-32 grader på somrarna.

Men vi tar det från början:

Melvin Lagersson gick skola i Torsby, Frykenskolan och mediaprogrammet på Stjerneskolan. Efter det bodde han i Stockholm och Göteborg, blev lite trött på Sverige och funderade över vad han skulle hitta på. Han åkte till Grekland och jobbade på hotell och fortsatte med hotelljobb i Karibien.

– Där träffade jag en tjej som var från Kanada och hon ville flytta tillbaka och jag tänkte; varför inte.

De flyttade till Vancouver och bodde där i fem år, men Melvin tyckte att staden var lite väl stor. Inte minst i jämförelse med lilla Mårbacken. Men att flytta tillbaka till Karibien var heller inte ett alternativ och flickvännen undrade istället vad han ville göra.

– Jag sa att när jag var liten ville jag bli pilot. Så jag kollade upp, började gå på flygplansskola, men tyckte inte det var något för mig. Jag träffade en ”snubbe” som hade helikopterskola. Det testade jag, det tog ett år att göra utbildningen.

Han fastnade för ett litet helikopterföretag i Whitehorse, för där är det nog inte så många som försöker söka jobb. Melvin fick börja jobba med att skura golv, skotta snö och tvätta helikoptrar.

Ett år senare började han flyga och efter sex år blev han chefspilot och köpte ut förra ägaren 2020.

– Vi ”closade” dealen 1 april, vilket var ungefär samma datum som covid började bli ett problem här. Jag hade jättemånga kontrakt som blev ”cancelled”. Jag var tvungen att sälja min truck (bilen, red anm) och alla pensionsfonder för att kunna betala elräkningar och alla löner.

Men sedan vände det i juli och det blev en väldig fart. Nu har han dubblat storleken på företaget på tre år.

– Vi var 16 personer på företaget i år. Det är piloter, mekaniker och personer som jobbar på kontoret. Vi var tolv piloter i år. Och åtta helikoptrar.

De mesta omfattande uppdragen är ”mineral expiration”, när företag letar efter mineraler för att öppna gruvor, skogsbrandsbekämpningar, och flyg med uppdrag från staten när det gäller inventeringar av olika djur som älgar, renar, hjortar, björnar, bisonoxar och vargar.

– Jag är en av de piloter som är godkända när man ”skjuter” djur med nät. Det gör vi mycket på vintern och det är det vi håller på med just nu. När det gäller varg måste man ofta ”skjuta” två nät, för vargen sliter genast sönder det första. Bisonoxar bedövar vi, för där räcker inte näten till.

Många får ”guldfeber”

Och så har vi efterdyningarna av den stora guldruschen i områdena längs Yukonfloden, som hundratals år senare fortfarande ger Capital helicopters jobb.

– Det finns absolut en guldrusch fortfarande. Det är många som får ”guldfeber”. Det är väldigt stor business här. Det är ingen som riktigt vet, men det hittas enorma mängder guld. Jag har själv hittat en guldbit stor som en lillfingernagel, när jag bara ”lekte” guldvaskare. Den var värd 1 500 kronor.

– Jobbet är spännande. Det jag gillar är att man ena dagen letar på arkeolog-sajter och nästa dag bekämpar man bränder eller letar djur. Det är väldigt olika vad man gör.

Så han är inte tillbaka i Torsby väldigt ofta.

– Jag var hem 2019, strax före pandemin.