Onsdag, fjärde januari 23.17. Jag stängde av tv:n och förflyttade mig till sängen för att kolla på resten av Juniorkronornas tredje period mot Tjeckien. En match där Sverige för en gång skull i detta VM faktiskt gör en riktigt bra insats. De håller tjeckerna borta från riktigt farliga målchanser i nästan tre hela perioder. Notera "nästan".
Som tidigare nämnt gör Sverige en imponerande prestation men trots detta är det endast Ludvig Jansons vackra mål i andra perioden som skiljer de två lagen åt.
Och det ser ut att gå vägen fram tills en viss person får lite för bra självförtroende. Och nej, jag pratar inte om någon spelare på isen. Inte ens om den oerhört självsäkra kanadensiska Connor Bedard som helt överlägset leder poängligan i turneringen. Nej, jag pratar om vår alldeles egna expertkommentator Mikael Renberg.
Med cirka sju minuter kvar av matchen börjar Renberg prata om hur oerhört duktigt och säkert Sverige spelar. Att tjeckerna inte ens är i närheten av samma nivå och att de ser ut att kunna lösa sig det här. Jag blir helt bestört. Sen börjar han prata om matchens lirare och vill dela ut den till hela svenska laget, och det är då jag på riktigt tappar det.
Jag vet inte om alla är familjära med uttrycket "jinx". För er som inte är det kan jag snabbt förklara. Jinx är en vidskeplig term som enkelt sagt betyder att man kan drabba någon eller några med otur. Det är på grund av detta otursbringande man till exempel aldrig inom jakt/fiske önskar någon lycka till. Eller ur ett mer kulturellt sammanhang säger "Bryt ett ben" och inte lycka till innan någon ska uppträda. Det är samma inom sportsammanhang. Man ska ICKE ta ut segern i förskott. Vi som är lite vidskepliga av oss vet om detta och undviker därför att uttrycka oss om sådant, även fast det är välvilligt. Men tillbaka till ämnet.
Vad i hela friden håller Mikael Renberg på med? Han sitter alltså och pratar om hur Sverige gjort en fenomenal insats och lovordar spelare efter spelare på isen. Är han inte klok? Här han man undvikit svarta katter, hållit nycklarna från bordet och inte trampat på en enda A-brunn för att han ska kasta bort allt bara sådär? Det är inte okej.
I ett desperat försök tog jag mig upp ur sängen och började kasta salt över min vänstra axel. Jag skrek peppar, peppar och gned min hand så hårt mot en bit furu att den på riktigt började glöda. Men inget hjälpte det till. För såklart får tjeckerna in en puck med 39 sekunder kvar på klockan.
Sverige går dock till förlängning med en ny gnista och jag tänker tyst för mig själv att allt det kastade saltet kanske inte var en så dålig investering ändå. Till och med Micke är lite nervig nu, fasiken det här kan gå vägen. Men såklart efter otaliga chanser av Sverige kommer spiken i kistan. Inte ett tjeckiskt mål, inte än i alla fall, utan såklart ännu en välplacerad kommentar av vår egen Hades. Nyss uppkommen från dödsriket drar han kommentaren: "Sverige är bättre, de slutar bra det här, Chris". Alltså moder Teresa släng mig i en brunn. Det här börjar ju ta mig f-n likna Hasse Backe mot Polen i EM 2021. Det är helt sinnesjukt. Och då var det bara att ge upp.
Tjeckien avgör matchen med 50 sekunder kvar av förlängningen och jinxen är fulländad. Så här sitter jag. Trött, svettig och hela lägenheten full av salt. Jag hoppas du är nöjd med dig själv, Micke. Du kommer säkert ha glömt det här redan i morgon. Men när jag dyker upp på bruket med tre timmars sömn och tårar i ögonen kommer inte jag ha glömt. Jag kommer inte glömma på en lång, lång tid. Så förvänta dig ett dåligt inslaget paket med en utskällning och ett kilo skitigt flingsalt med jod på posten.
Albin