Vilket är värst? Att passa busstider eller trängas med andra bilister och leta efter parkering?
Julia Bergmann i Ölme föredrar bussen.
– Jag tycker att det är jobbigt om jag behöver ta bilen till stan, säger hon.
Och då har hon ändå en och en halv kilometer till busshållplatsen.
Tre bor på landet, en bor i stan. Alla fyra försöker åka mindre bil.
Trampcykel, elcykel, buss, tåg och bildelning. Möjligheterna är många – även på landet.
Bilfri vardag, del 4: ”Jag tycker det är jobbigt om jag behöver ta bilen”
Vinden snor kallt över Ölmeslätten och molnen drar fram över en blekblå himmel.
27-åriga Julia Bergmann låser ytterdörren. På gården gal tuppen medan hönsen går runt och pickar. Här står också familjens elbil parkerad, men Julia är på väg till busshållplatsen vid E18, drygt en och en halv kilometer bort.
– Det går inte att cykla till stan härifrån, så hurtig är jag inte, säger hon med ett skratt.
Gruset knastrar under hennes kängor. Snart börjar det skymma.
Hon studerar miljövetenskap på Karlstads universitet. Bussresan dit tar 20 minuter.
– Sedan samåker vi en del, min sambo kör för det mesta i och med att hans barn går i skola på Hammarö och han jobbar på andra sidan Karlstad.
Själv tar hon nästan alltid bussen.
– Vi vill verkligen inte ha två bilar, så därför håller jag mig till buss.
På vardagar går bussen en gång i timmen, förutom i rusningstid när den går varje halvtimme. På helgerna är det två timmar mellan turerna.
– Då är det lite svårare, men det funkar.
Hon står nästan alltid ensam vid hållplatsen och väntar.
– Jag har bott här i snart två och ett halvt år och på den tiden tror jag det är två gånger som det har klivit på eller av någon annan på min hållplats.
Klimatbov
Transporterna släpper ut mest växthusgaser i Värmland. Så har det varit i 20 år, enligt siffror från SMHI:s emissionsdatabas.
2020 stod transporterna för knappt 43 procent av utsläppen i länet. Koldioxid från icke-fossila källor ingår inte i den siffran. Nästan 27 procent av alla utsläpp 2020 kom från personbilstrafiken.
Sveriges mål är att minska utsläppen från inrikes transporter med 70 procent mellan 2010 och 2030. Fram till 2020 hade de minskat med drygt 29 procent. Fortsätter minskningen i samma takt nås inte målet.
Många beslut som påverkar trafiken fattas på riks- eller EU-nivå. Men det finns saker att göra i Värmland också, enligt Jörgen Persson, enhetschef för regional utveckling på länsstyrelsen.
– Man kan tänka långsiktigt, både som enskild i investeringsbeslut om exempelvis ny bil och som aktör med många fordon. Sedan är det att på olika sätt gynna alternativ till bil, bilanvändning och vägtransporter.
Hellre buss än bil
Julia Bergmann spelar fagott i två orkestrar. Ofta skulle hon kunna ta bilen till repetitionerna, men hon väljer bussen.
– Innan vi hade elbilen hade vi en dieselbil och varje mil som jag körde var onödiga fossila bränslen som släpptes ut.
Det är ganska ofta jag tänker att ”det är inte värt det” och så gör jag det ändå.
Miljön är det viktigaste skälet till att hon tar bussen, att det kostar mindre än att ha en bil till kommer i andra hand.
– Sedan har jag något slags tro på att man kan hjälpas åt och lösa saker kollektivt, jag gillar den grejen, så kollektivtrafik är ju kanon! säger hon och skrattar.
Vad som är jobbigt handlar mycket om vilket perspektiv man har, anser hon.
– Jag tycker att det är jobbigt om jag behöver ta bilen till stan, behöva parkera, anpassa sig till när det är mycket trafik. Vissa väljer att se alla jobbiga grejer med buss, att det är så enkelt att ha friheten att gå ut och ta bilen.
Hon menar att det går att lära om.
– Det enda jag behöver göra är i princip att stå på busshållplatsen i rätt tid och sedan kan jag sitta på bussen och läsa min kurslitteratur eller bara sitta och glo.
Men det finns gränser för hur mycket tid det går att lägga på att ta bussen. För ett par somrar sedan jobbade hon på Ikea och behövde byta buss, men tiderna klaffade inte, så hon ägnade timmar varje arbetsdag åt att transportera sig.
Julia Bergmanns bästa busstips
Se inte tiden på bussen som bortslösad.
Fundera över hur du kan använda den: till att studera, förbereda dig för något eller koppla av.
Tänk över vad du ser som jobbigt och varför.
– Det hade jag inte orkat göra om jag jobbat heltid året runt. Men det är också ett val, i somras jobbade jag i Kristinehamn i stället.
Dit tar det runt en kvart med buss.
Fler nya fossil- än elbilar
Elbilar släpper ut mindre växthusgaser än fossildrivna bilar. Men elbilarna är få i Värmland. I fjol var drygt en procent av personbilarna i länet rena elbilar. Räknar man in el- och laddhybrider blir det drygt fem procent, visar siffror från myndigheten Trafikanalys.
Mellan januari och november i år nyregistrerades 7 001 bilar i Värmland, av dem var 1 501 elbilar. Det innebär att drygt var femte nyregistrerad bil var en elbil, enligt Trafikanalys.
Under samma tid nyregistrerades 3 663 bilar som drivs av diesel eller bensin.
Det innebär att fossildrivna bilar kommer att rulla på de värmländska vägarna i många år till och bidra till klimatkrisen.
Elektrifiering är ett sätt att minska utsläppen från transporter. Ett annat är reduktionsplikten, som det stormat om på sistone. Regeringen vill sänka den till EU:s lägstanivå, något som bedöms öka Sveriges utsläpp av fossil koldioxid med sex miljoner ton per år. Samtidigt ger biobränslen också utsläpp av koldioxid, även om den inte är fossil. Nyligen uppmanade också 650 forskare världens ledare att inte satsa på bioenergi från skog, eftersom det hotar vilda arters livsmiljöer och frigör koldioxid.
Ett tredje sätt att få ner utsläppen är att resa effektivare: skippa onödiga resor. Gå, cykla och åka kollektivt när man kan och samåka när man tar bilen.
– Det är ett alternativ man inte får glömma i ekvationen, säger Jörgen Persson på länsstyrelsen.
Att grannar delar bil och flexibel kollektivtrafik som X-linjen i Säffle är andra exempel.
Hur stor är potentialen?
– Det är svårt att säga, men det viktiga bidraget är kanske att visa att det går att hitta alternativ, som kan öppna för mer storskaliga lösningar.
"Allt är ett val”
Julia Bergmann kallar sig tidsoptimist.
– Jag är alltid ute i absolut sista sekunden och får nästan jämt springa till bussen. Sedan är det en stressande väg, för jag ser ju E18 redan när jag kliver ut här och så har jag bara den här långa, långa raksträckan som känns som att den tar en evighet.
Ofta är det blåsigt på slätten och ibland är grusvägen översvämmad.
– Det är ganska ofta jag tänker att ”det är inte värt det” och så gör jag det ändå, säger hon och skrattar.
Hon tror att många tar bilen utan att tänka på det.
– Det är en sådan grej man inte funderar över, det är bara så alla gör. Och sedan handlar det om hur man bygger upp sitt liv. Alla de här sakerna är ett val. Om vi skulle flytta härifrån skulle vi inte flytta någonstans dit det inte går att ta sig med buss.
Men det betyder inte att hon siktar på att bo i en stad.
– Det ska inte behöva innebära att alla ska bo i stan, utan man vill ju fortfarande kunna bo på landet.