Gustaf Frödings hjärna är återfunnen och identifierad – men varför finns den egentligen i en medicinhistorisk samling? Och vad gör man med den?
Eva Åhrén, verksamhetschef vid Medicinens historia och kulturarv på Karolinska institutet, reder ut begreppen.
Gustaf Fröding ligger begravd på gamla kyrkogården i Uppsala, men hans hjärna har fått en helt annan viloplats.
Detta har NWT berättat om med hjälp av värmländske illustratören David Liljemark, som forskat i Frödinghjärnans historia och själv bidragit till att hjärnan både återlokaliserats och återidentifierats.
Ligger i en glasburk
Hjärnan ingår i samlingarna hos MHK, Medicinens historia och kulturarv, vid Karolinska institutet i Solna och rent praktiskt ligger den nedsänkt i en vätska i en glasburk.
Vad gör ni med den? Räcker det så att säga att den finns där i samlingen eller forskas det på den på något sätt?
– Nej, det pågår ingen forskning på Frödings hjärna, och den är inte heller föremål för någon särskild aktivitet hos oss på MHK just nu. Däremot är den ett exempel på ett medicinskt kulturarv, vilket MHK har till uppgift att bevara för eftervärlden, förklarar verksamhetschefen Eva Åhrén.
Har ofta förstörts
Hon lovar att denna och andra mänskliga kvarlevor behandlas med respekt.
– Medicinens historia är inte enkel, snarare öppnar den för komplicerade frågor om det mänskliga och om vetenskapens teorier och verksamhet. Så på det viset räcker det med att den finns.
Hjärnan är ovanlig, inte bara för att den en gång satt i en mycket känd poet som skapade stor diktning.
– Just anatomiska preparat, som var vanliga och ansågs mycket viktiga för den medicinska forskningen under 1800-talet, har ofta förstörts, förkommit eller helt enkelt kastats bort.
”En svår fråga”
Varför just Frödings hjärna blivit kvar genom alla år är inte självklart.
– Det är en svår fråga, faktiskt. Förmodligen delvis för att det trots allt har framstått som mer komplicerat att begrava, förstöra eller kasta den än att behålla den. Här har det gissningsvis spelat in att hjärnan tillhörde Fröding, men vi vet inte säkert i dag hur resonemangen gått, framhåller Eva Åhrén.
Det finns ett värde i att till exempel preparat finns kvar. De är en konkret länk bakåt, till ett annat sätt att tänka.
På senare år har förekomsten av mänskliga kvarlevor i museisamlingar diskuterats en hel del. Exempelvis har samiska kvarlevor återbördats och begravts.
I Frödings fall är ju på ett annat sätt, men ändå skulle man kunna argumentera för att också den borde begravas.
”Viktig diskussion”
– Ja, och det är en oerhört viktig diskussion som riktar ljuset både mot våra samtida idéer om identitet, autonomi, makt, etik och moral och mot den medicinska vetenskapens villkor, både i går och idag. Såvitt vi vet pågår ingen diskussion om att hjärnan ska begravas just nu, men de senaste åren har visat att det kan hända saker fort.
Tycker du att det är viktigt att den finns kvar?
– Det är viktigt att medicinhistoriska föremål och samlingar, som Frödings hjärna är ett exempel på, finns kvar. Anatomiska preparat ansågs som sagt vara viktiga när de skapades och berättar på så vis mycket om vetenskap och medicin vid den tid då de var aktuella. I dag finns en stark rörelse mot att digitalisering, fotografier eller andra representationer av föremål och artefakter ska kunna ersätta de faktiska föremålen. Vi som arbetar med de här sakerna är inte helt övertygade om den saken – vi menar att det finns ett värde i att till exempel preparat finns kvar. De är en konkret länk bakåt, till ett annat sätt att tänka. Ett foto eller en tredimensionell kopia kan aldrig vara samma sak, säger Eva Åhrén.
Poetens hjärna förvånar: ”Bevis på att det är nåt särskilt med Gustaf Fröding”Jakten på Frödings hjärna