Vuxna missbrukare bor i deras hem – för att bli nyktra: ”Kan vara mig själv”

Det började med en tom gäststuga och en tanke om att hjälpa andra. Nu har Anette Reutmer Åhlén och Marco Reutmer varit familjehem för vuxna missbrukare i fyra år.

– Samtliga som hamnar här är svårt traumatiserade människor, säger Anette Reutmer Åhlén.

Den röda villan är lätt inklädd i vinterns första snö. Inne i huset är fyra boxrar redo att hälsa välkommen med skäll och viftade svansar. I kaminen brinner en brasa och på övervåningen hörs mummel från ett samtal.

Innan Anette och Marco blev familjehem för vuxna missbrukare så hade de renoverat sin gäststuga och hade air b&b under en period.

– Det var jättekul men jättejobbigt. Tvättmaskinen gick hela tiden, säger Marco.

När de avslutade det så ville båda ändå utnyttja utrymmet som fanns. Deras egna erfarenheter av beroendesjukdomen, Anette som nykter alkoholist, och Marco som anhörig, gjorde att de insåg att de kunde vara till nytta för personer som vill ta sig ur sitt missbruk.

LVM-placerad

De kontaktade ett företag som förmedlar familjehem och familjehemsplaceringar och ganska snart fanns den första placeringen innanför tröskeln. Det kändes spännande men också lite läskigt.

– Det var en ung kille som gjorde sin sista LVM-placering här, säger Anette.

LVM står för lagen om vård av missbrukare. Det gick bra men de märkte att killen mest längtade efter att placeringen skulle ta slut. Efter ett tag sa de att de hellre avstod tvångsplaceringar och hellre tog emot personer som verkligen ville vara där och försöka finna en väg ut ur missbruket.

– Vi har helst långa placeringar men snittet ligger nog på tre till fyra månader. Men han som är här nu har varit här i nio månader och vi hoppas att han får vara här minst ett år, men det är inte upp till oss utan kommunen som placerat honom här, säger Anette.

Lugn och ro

Personerna som kommer dit har oftast något att säga till om. De brukar ha ett första möte via videosamtal och personen får information om vilka Anette och Marco är, att de jobbar enligt tolvstegsprogrammet och att de bor på landet.

– Vi talar om att vi bor på landet och att det inte finns några gatlyktor här. De som kommer hit vill ha lugn och ro, djur och natur, säger Anette.

Det har hänt att personer ångrar sig när de kommit dit. Då avbryts placeringen och de blir hämtade av företaget igen. Det är inget tvång att vara kvar om man inte vill det. Anette och Marco har gjort klart att de inte behöver smussla om de känner ett stark sug efter narkotika.

– Vi tänker inte kontrollera dig. Ska man kunna bli drogfri så måste viljan komma inifrån. Vill du knarka så kommer du ju göra det ändå, för det är så beroendesjukdomen ser ut. Då kan vi istället ha en ärligt samtal om det och kanske komma framåt istället. Du behöver inte smyga härifrån i mörkret utan vi kan köra dig till bussen om du vill. Det har hänt några gånger att de tagit med sig droger hit i smyg. Det är ju inte okej, men ligger i problemets natur, så då får man ha en diskussion kring det och se hur man ska gå vidare, säger Anette.

– Man känner innan det hänt att det är något på gång. Då får man vara rak och säga att man misstänker det och att personen får göra kissprov. Då brukar personen erkänna så hen behöver inte göra något kissprov ens, säger Marco.

Det har hänt någon enstaka gång att situationen blivit obehaglig. Det var en person som fick en psykos på grund av att den inte fått med sig sin psykosmedicin. En annan hade knaprat i sig något så hen blev aggressiv.

– Det är ett hem så ingen ska gå runt och känna sig rädd, säger Anette.

– Det är då det är bra med en mellanhand. Det är bara vi ringer så skickar de en bil som hämtar, säger Marco.

– Men de flesta som vi träffar är som vem som helst men de har också problem med missbruk, säger Anette.

Trauma i bagaget

De kommer ofta från en mycket kaotisk tillvaro och landar hos dem mer eller mindre traumatiserade. Som familjehem får man ingen utbildning, eftersom tanken är att man ska bistå med sitt hem och erbjuda en stabil tillvaro för den som behöver det. Men Anette har gått lite utbildningar kring trauma.

– Samtliga som hamnar här är svårt traumatiserade människor, säger hon.

Att skapa en trygg och sund relation kan vara en del i att läka från trauma eftersom det bidrar till lugn och stabilitet. Så fort en ny placering börjar har de märkt att det är viktigt att börja bygga relationen.

– Det kan vara en sån sak som att köpa en telefon om personen saknar en sådan, säger Marco.

Bara att visa att man bryr sig kan betyda mer än något annat. De är noga med att betona att deras hem inte är ett hotell. Varje person förväntas kunna ta reda på sin egen smuts och hjälpa till med hushållet.

– Vi jobbar också så man måste kunna tvätta och städa efter sig, säger Anette.

– När du kommer hit så är du en familjemedlem och följer med på födelsedagar, säger Marco.

– Ska vi hämta in ved så är de med eller om det är julfirande hos min dotter, säger Anette.

När en placering är avslutad fortsätter oftast kontakten på något vis.

– Några har verkligen blivit familj, säger Anette.

”Ville dö”

Killen de har hos sig nu, här kallad Sebastian, heter egentligen något annat och har dold identitet. Han visste inte att det fanns familjehem för vuxna förrän han fick frågan om han var intresserad av det.

– För mig var det det bästa alternativet. Jag var tvungen att komma ifrån där jag var. Det har varit jättebra. Jag kan vara mig själv.

Det är en annan sak än ett behandlingshem och han förklarar att det varit bra för honom att se hur en vanlig familj fungerar och att få göra vanliga saker.