Malin Åhs och Jonas Harjula från Karlstad har under hösten gått 170 mil över Nya Zeelands nordö.
Nu pustar de ut i Wellington, sedan väntar 130 mil till fots över sydön på vandringsleden Te Araroa.
– Häftigast hittills var vulkanen som kallas Mount Doom i ”Sagan om ringen”.
NWT träffade Karlstadsparet när de la sista handen vid packningen i slutet av september.
Tre månader senare har de hunnit bli vana vid att vara på luffen och att somna på ett nytt ställe varje kväll.
– Men det är en speciell känsla att vakna på morgonen och inte veta vad som väntar, säger Malin och Jonas.
Tappar vikt
De har tappat fem kilo var på vandringen och under julvilan i Wellington försöker de äta mycket och lägga på sig inför fortsättningen.
– Vi tycker att vi äter mycket, men det tar ändå. Särskilt när det är mycket klättring.
Första delen har de gått i hyfsat civiliserade trakter. Bitvis längs stränder, en del riktigt bergiga partier och vissa sträckor har de paddlat.
– Men vi har också gjort många mils vandring på bilvägar, det har väl varit det tristaste, säger Malin Åhs.
Häftigaste upplevelsen är de överens om.
– Det var nationalparken Tongariro. Det var den första riktiga toppen vi gick upp på, en vulkan. På toppen kunde man titta ner i kratern.
I filmen ”Sagan om ringen”, som till stora delar är inspelad på Nya Zeeland, kallas berget Mount Doom och är platsen där scenerna i Mordor spelades in.
Gästfria och nyfikna
Längs leden har de träffat mycket folk, både medvandrare och lokalbefolkning.
– Folk är väldigt öppna och nyfikna och vi har blivit hembjudna att bo hos folk.
De ligger tolv timmar före och när NWT når dem på ett hotellrum i Wellington är det bara timmar kvar till julafton.
– Vi ska fira tillsammans med ett australiensiskt par som vi träffat på leden.
Saknar tomtegröten
Jonas saknar tomtegröten, men det får de klara sig utan den här julen.
– Jag ska baka kanelbullar till julfirandet så det håller jag på att leta ingredienser till, säger Malin.
Under vilodagarna har de också förberett för den kommande etappen.
– Där är det inte lika tätt med samhällen, så vi har skickat matpaket till raststugor längs leden. Det har varit lurigt att försöka räkna ut vad man kan behöva.