Fusket med bidrag och andra felaktiga utbetalningar kostar mångmiljardbelopp varje år. Det vill regeringen nu stoppa genom en ny myndighet med översikt över olika bidragsutbetalningar. Det är verkligen på tiden.
Varje år sker felaktiga utbetalningar till en kostnad av cirka 18 miljarder kronor, och runt hälften av dessa anses bero på rent fusk, alltså misstänkta bidragsbrott . Resterande belopp skall bero på mer oavsiktliga fel. Osäkerhetsintervallet är dock stort, enligt Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen, som bedömer att det ligger i spannet 11-27 miljarder. Oavsett vilket är det oacceptabelt.
För det handlar ytterst om rättvisa och respekten för våra skattepengar och våra välfärdssystem. Att fusket är utbrett har diskuterats under många år, och det är talande för debattklimatet att det under lång tid inte ansågs riktigt korrekt att ta upp sådana problem. Då angrepp man ju fattiga, sjuka och arbetslösa, hette det.
De som särskilt brukar pekas ut som drabbade av omfattande fusk är assistansersättning och föräldrapenning. Här får inte välmenande omsorg om funktionshindrade eller barnfamiljer stå i vägen. Ytterst drabbar ju fusket de som faktiskt har rätt till de olika ersättningarna.
Från och med 1 januari 2024 skall dock den nya Utbetalningsmyndigheten, med 80 anställda, vara på plats. "Den ska förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar", sade finansminister Elisabeth Svantesson (M) på en pressträff under måndagen (19/12), och vara "kraftfull".
Genom transaktionskonton, där olika sorters bidrag för en person samlas, skall myndigheten kunna få en överblick och se om systemen missbrukas. Den kommer att ha tillgång till Skatteverkets skattekonton, liksom kunna få ta del av uppgifter från en rad andra myndigheter, som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, CSN, Pensionsmyndigheten, Migrationsverket, Bolagsverket, Inspektionen för vård och omsorg och a-kassorna.
Det vill till att detta myndighetsövergripande samarbete också fungerar och att inga trilskas eller fördröjer. Annars riskerar det att bara bli ett byråkratiskt slag i luften. Så det kommer att finnas all anledning att hålla ögonen på hur den nya myndighetens arbete sedan kommer att bedrivas.
Regeringen kommer också att ge Statskontoret i uppdrag att se till att statens utbetalningar till organisationer och företag används på rätt sätt. Även här har det ju genom åren avslöjats fusk och missbruk av stödpengar. Som komplement borde man också från regeringen titta på stöden i sig, och om många av dem verkligen behövs.
Andra åtgärder som regeringen presenterade är att ändra i sekretesslagstiftningen så att myndigheter får dela information med varandra, något som kommer att bli nödvändigt om Utbetalningsmyndigheten skall kunna fungera. Bidragsbrottslagen skall också omfatta företag.
Sammantaget är allt detta egendomligt nog en helt ny syn på myndighetsutövning och bidrag. Tidigare har det viktiga varit att det skett utbetalningar, inte att de sker på rätt sätt. Men det offentliga har inga oändliga resurser, i synnerhet inte i en välfärdsstat som Sverige. Att kunna prioritera, spara och motverka slöseri och fusk är avgörande för att behålla respekten och det folkliga stödet för systemen. Det har vi äntligen en regering som inser.