Till och med Liberalerna var emot EU:s strängare och rättsosäkra regler för blyhagel. Ändå sviker regeringen.
Tjugofyra av EU:s medlemsländer har någon form av förbud mot att använda blyhagel vid jakt över våtmark. Sverige är ett av dessa. Förbudet grundar sig på att det är farligt för fåglar att äta bly. Trots att alltså bara tre länder saknar blyhagelförbud över våtmarker drar EU-kommissionen till med storsläggan i form av en i lika delar ogenomtänkt som rättsosäker förordning.
Tidigare har regelverket handlat om ändamål. Jagar du över våtmark får du inte använda blyhagel. Det är ett enkelt och tydligt regelverk som alla jägare känner till och förstår. Den kommande lagstiftningen utgår istället från geografi. Befinner man sig inom hundra meter från vatten, notera den breda definitionen, är det olagligt att bära på blyammunition.
I alla fall såvida jägaren kan bevisa att denne inte jagar inom hundra meter från vattnet. Alltså den omvända bevisbörda som inte platsar i en rättsstat och som i praktiken innebär ett förbud för blyhagel. När det inte går att förbjuda bly direkt gör kommissionen innehav till ett så rättsosäkert träsk att det i dynamiken blir ett förbud. Och med detta följer svårare jakt, fler skadeskjutningar och värdelösa bössor.
”Detta kan vi aldrig acceptera” kommenterade Moderaterna förslaget innan valet. Faktum är att så länge de var i opposition var Tidöpartierna och Centerpartiet emot. Nu när fyra av dem väl har makt att stå emot kämpar de inte ens. Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) menar i en intervju med tidningen Jakt och jägare att det är för sent.
Blyhagel är alltså nästa fråga i raden där regeringspartierna under valrörelsen kom med löften som de när de väl vunnit inte ens försöker infria. Det finns i dag inte heller något som pekar på annat än att regeringen även sviker kring implementeringen av vapendirektivet. Det är synd.
Att skylla på det diffusa ”EU” duger inte. Påbud från EU är inte naturlagar. Det är fullt möjligt att gå emot EU-gängse uppfattningar och politik. Det händer mer eller mindre hela tiden. I andra länder.
Det går inte att komma ifrån känslan av att regeringen lägger sig platt inför det kommande svenska ordförandeskapet i EU. Oavsett om det i så fall sker för att inte verka bångstyrig eller av överdriven vördnad spelar ingen roll. Det går ut över de människor som litade på regeringspartierna.
Det är en vådlig väg regeringen slagit in på. Må vara att blyhagel inte är en fråga som engagerar de bredare massorna, men det man gör och där man bor är ute i regionerna en stor del av den personliga identiteten. Jakt, gårdsnamn och yrke är nära hjärtat. Därför blir regeringens svek så mycket större.
Det blir en signalfråga. En mätare på hur uppriktigt det engagemang man med bland annat tillrättalagda jaktbilder försökte trumma in under valrörelsen. Vad statsministerns parti innan valet ”aldrig kan acceptera” var efter valet inte ens värt att kämpa för. När skall regeringen förstå att den sänker, förlåt skjuter, sig själv?