Kris för folkhögskolorna

Den kvalitetssänkning av folkhögskolans verksamhet som vi ser framför oss drabbar i slutändan våra kursdeltagare, skriver Hans Hellström.

Snart spikas i riksdagen budgeten för 2023 och regeringens budgetproposition kommer om den går igenom att innebära ett dråpslag mot Sveriges folkhögskolor. Statsbidraget till folkbildningen kommer att sänkas med över en halv miljard kronor vilket innebär att 3 000 extraplatser med yrkesinriktade kurser och utbildningar för dem som står längst från arbetsmarknaden försvinner. Att dessa studieplatser tas bort kan tyckas märkligt när lågkonjunktur och växande arbetslöshet står för dörren.

Dessutom innebär regeringens budget att det statliga grundanslaget inte kommer att räknas upp med en enda krona. Ingen kompensation ges för de stora kostnadsökningar som bl a inflation och ökade energipriser innebär. Inte heller kommer uppräkning ske under 2024 eller 2025.

Folkhögskolorna lever redan under knappa förhållanden där lärarlönerna släpar efter och kvaliteten på kurserna hotas. Behovet av en rejäl höjning av de generella statsanslagen har de senaste åren kommit att bli alltmer påtagligt, men av detta blir det alltså noll och ingenting.

Även andra tidsbegränsade och särskilda insatser inom folkbildningen försvinner. Hit hör insatsen ”Svenska från dag ett”, riktad mot bl a asylsökande och ukrainska flyktingar, vars anslag minskar drastiskt under 2023 för att sedan helt tas bort 2024. Utöver dessa neddragningar tillkommer som lök på laxen en kraftig sänkning av det s k förstärkningsbidraget, vilket kommer att slå hårt mot de kurser och folkhögskolor som har hög andel kursdeltagare med behov av extra stöd.

Sammantaget innebär denna dränering av resurser att många folkhögskolor redan från januari 2023 kommer att tvingas dra ner på sina personalkostnader. Varsel och/eller pensionsavgångar som inte kommer att återtillsättas blir följden och kvarvarande personal kommer att drabbas av tyngre arbetsbörda och sämre arbetsmiljö. Skolformens attraktion riskerar därmed att minska, vilket i en tid av lärarbrist innebär svårigheter att behålla och rekrytera kompetent personal.

Den kvalitetssänkning av folkhögskolans verksamhet som vi ser framför oss drabbar i slutändan våra kursdeltagare som riskerar att inte nå sina uppsatta mål och det drabbar också i förlängningen hela samhället. Det är i sanning sorgligt att människor som står utanför arbetsmarknaden ska fråntas möjligheten till kunskap, bildning och en fruktbar väg framåt i livet, men så har vi också fått en regering som uppenbarligen inte prioriterar folkbildning och som låter sig styras av ett samarbetsparti som av outgrundlig anledning avskyr skolformen folkhögskola.

Den som känner till folkhögskolan vet att den utgör en kompletterande studieform som möjliggör lärande genom hela livet. I en inkluderande miljö, i ett bemötande präglat av dialog, demokrati och delaktighet fångar den bl a in andra deltagargrupper än de som klarar av gymnasiet eller Komvux. Den är en plats där det ges en andra chans, en plats med upparbetade rutiner för att anpassa studieplaner efter varje deltagares särskilda förutsättningar, behov och möjligheter. Folkhögskolan är också lokalt centrum för kultur, bildning och utbildning.

Den är ett viktigt och riktigt nav för det livslånga lärandet, för människor som vill skola sig, omskola sig, gå en yrkesutbildning, utveckla sina estetiska färdigheter eller lära sig det svenska språket. Folkhögskolan är bra på att nå dem med kort utbildning som står långt från arbetsmarknaden och den är expert på snabb omställning för att kunna möta samhällets behov i tider av förändring.

Värmland har en stolt och mångårig tradition av att bedriva folkhögskola. Här finns sex folkhögskolor med verksamhet i hela 11 av länets 16 kommuner. Att sänka ambitionerna för dessa folkhögskolor skulle innebära ren samhällsekonomisk förlust. Nu behövs kraftsamling lokalt och regionalt för att möta den regeringspolitik som önskar svälta ut folkhögskolorna!

Hans Hellström