Gustaf Frödings hjärna finns kvar – bevarad i en glasburk i en medicinhistorisk samling. Det berättade NWT i lördags och det är en stor nyhet inte minst för Frödingsällskapets ordförande Björn Sandborgh.
– Min spontana reaktion är förvåning och överraskning, säger han.
Serietecknaren, författaren och värmlänningen David Liljemark läste redan 2010 en tidningsnotis från 1912 där det framgick att skaldens hjärna tagits till vara för undersökning.
Liljemark blev nyfiken, började forska och efter en gedigen arbetsinsats lyckades han få fram facit: hjärnan finns kvar än idag, på Medicinens historia och kulturarv, MHK, vid Karolinska institutet i Solna.
Hela den vindlande berättelsen om efterforskningarna och Frödinghistoria presenterade han i en stor artikel i NWT (publicerad 10 december).
Björn Sandborgh, ordförande i Frödingsällskapet, läste den med stigande förvåning.
”Rätt överraskad”
– För det första är jag rätt överraskad. Jag måste skam till sägandes erkänna att jag inte visste att den hjärnan fanns. Det var en stor överraskning. Jag blev väldigt förvånad när jag fick se det här på lördagsmorgonen, säger han till NWT.
Men finns gör den. Medan så att säga resten av Fröding begravdes under pompa och ståt den 12 februari och vilar på gamla kyrkogården i Uppsala, togs hjärnan tillvara i samband med obduktionen som skedde på hans dödsdagen den 8 februari 1911.
”Jag är rätt nyfiken!”
Idag ingår glasbehållaren med Frödings hjärna i det medicin-historiska bibliotekets samlingar.
– Jag tycker det är ett spännande faktum att den är där, säger Björn Sandborgh.
Det hade inte blivit så om han inte hade varit en stor person. På något sätt är det ett bevis på att det är något särskilt med Gustaf Fröding.
Exakt varför Frödings hjärna bevarades är inte klart:
– Jag har inte hunnit sätta mig in i det, men jag är rätt nyfiken på hur det gick till att den skulle förvaras. Sedan är det fullkomligt bortanför min kunskap vad man skulle ha för nytta av det. Det fanns ju rasbiologiska tankegångar förr om att man skulle kunna se på utsidan om en människa var intelligent, så kanske var tanken om man skulle se något också i en människas hjärna, säger Björn Sandborgh.
”En stor person”
Att hjärnan sparades säger något om tiden när det skedde, men också om poeten själv.
– Det hade inte blivit så om han inte hade varit en stor person. På något sätt är det ett bevis på att det är något särskilt med Gustaf Fröding, säger Björn Sandborgh.
Vad som ska göras med mänskliga kvarlevor i museiarkiv är en fråga som aktualiserats i flera sammanhang på senare år. Borde Frödings hjärna rentav begravas? Björn Sandborgh lämnar den sortens diskussioner och avvägningar till andra.
– Kan den tjäna vetenskapen i framtiden på något sätt tycker jag att den ska finnas kvar och det kan inte jag ha en uppfattning om ifall den kan. Det måste bli en diskussion där snillen spekulerar, om ett snille dessutom, och jag är inget snille.
Jakten på Frödings hjärna