Kristofer, 30, om att vara sopgubbe: ”Första gången jag har spytt på jobbet”

Vant rattar Kristofer Karlsson den stora sopbilen mellan refugerna vid första soptömningen på dagens tur. Efter tio år i yrket som ”sopgubbe” har han varit med om det mesta men det finns klart stunder som är värre än andra.

– Något av det värsta har nog varit när jag fick sur mjölk över mig, säger Kristofer.

Inne i hytten är det nästan kliniskt rent och den ett år gamla lastbilen ser fortfarande helt ny ut.

– Många tror att vi är skitiga men vi är rätt renliga av oss, säger Kristofer skämtsamt.

Det där med renlighet är något som blir otroligt viktigt och det finns särskilt en sak som Kristofer inte har mycket tålamod med.

– Om någon inte tar av sig handskarna innan de sätter sig i hytten, då blir jag vansinnig, säger Kristofer.

Det är lätt att förstå honom. Han och Tim jobbar alltid med handskar och tar i många ytor som kan vara riktigt grisiga och hytten är som deras kontor.

Bara 30 år gammal har Kristofer redan hunnit med många år i jobbet som ”sopgubbe”. Arbetsdagen har en tidig start och Kristofer är på jobbet redan vid fem på morgonen för att börja en halvtimme senare.

– Det är ett fritt jobb, det finns ingen chef som står över en och håller koll. Chefen kan lita på oss, säger Kristofer.

Äckliga upplevelser

På instrumentbrädan står Star Wars-figurerna Chewbacca och en storm trooper. De guppar med sina huvuden medan Kristofer kör samtidigt som de ser ut över vägen. Nu i juletid har de fått sällskap av en gosedjursren och en tomte.

– Det finns hur mycket som helst men frågan är väl hur mycket man ska lägga, säger Kristofer.

På gymnasiet pluggade han transport och då gillade han att meka med bilar och att köra stora fordon. Att komma snabbt ut i arbetslivet lockade som ung.

– Jag ville komma ut och börja tjäna pengar.

Men första gången han var med ut på en tur på sitt nya jobb fick han en inte helt angenäm upplevelse.

– Vi hade varit på ett äldreboende och tömt. När vi satte oss i hytten igen var det en riktigt stark doft av urin och avföring i hytten. Jag fick kväljningar och han jag åkte med bara skrattade, minns Kristofer.

Yrkestitel

Den officiella titeln för yrket är renhållningstekniker.

– Om jag säger det tror folk att jag jobbar på kontor, berättar Kristofer.

På sig har han en mössa där det står Kristinehamns sopgubbar i broderad text. Därför känns det rätt okej att kalla honom och Tim för just sopgubbar.

Kristofer upplever ibland att människor har förutfattade meningar om hans yrke och att det är ett lågintelligensyrke som han uttrycker det.

– Men det kräver en hel del att göra det här. Det är mycket att hålla koll på och man kan inte drömma sig bort utan måste hela tiden vara med, förklarar Kristofer.

Dagens tur går till ett villaområde i Kristinehamn. Kristofer kör och med sig har han kollegan, Tim Holt. Det råder god stämning kollegorna emellan och det märks att de känner varandra väl.

– Vi kanske inte umgås så mycket på fritiden men han är alltid någon man kan ringa, säger Kristofer om Tim.

Önskemål

Kristofer stannar lastbilen på en av villagatorna, trycker ned knappen för handbromsen som säkerhetsåtgärd, innan han går ut. Han och Tim är så inarbetade tillsammans att de nästan inte behöver prata med varandra. De tar soptunnor på varsin sida om gatan och allt går snabbt och smidigt.

Lukten är minimal och när tunnorna hakats fast på lastbilen sköter den det tyngsta jobbet. Men det finns situationer som är mindre trevliga.

– Ibland har folk slängt aska eller dammsugarpåsar rätt ned utan att lägga det i en påse. När vi sedan tömmer tunnan i sopbilen, yr allt damm upp, och man vet ju aldrig riktigt vad det kan vara. Då får vi aska i ansiktet och det yr upp över våra kläder och så drar man med sig det in i lastbilen, säger Kristofer.

Det här är en mindre trevlig del av jobbet.

– Vi drar nog i oss en del skit, konstaterar Tim.

– Om folk kunde lägga det i en påse som de knyter ihop skulle det underlätta, menar Kristofer.

Kristofer hoppar in i lastbilen igen och Tim åker bak på lastbilen några meter innan det är dags för nästa stopp. Något som Kristofer inte gör vid varje stopp är att sätta på sig bilbältet.

– Vi har dispens när vi kör sådana här korta sträckor men när vi kör upp till Strandmossen för att tömma har vi bälte på oss, berättar Kristofer.

Stort säkerhetstänk

Varje gång lastbilen stannar eller startar måste Kristofer ha koll på var Tim befinner sig så att det inte finns någon risk att köra på honom. Till sin hjälp har han en kamera bak, en kamera fram, vanliga sidospeglar och extra speglar som visar backen. Tack vare att Tim och Kristofer har jobbat ihop i flera år vet de hela tiden vad den andre gör.

– Jag vet alltid var Tim är. Det är värre när man jobbar med någon ny som inte kan rutinerna, säger Kristofer.

För några år sedan valde Kristofer att testa att jobba i industrin ett halvår men han kände inte att det var hans grej och valde då att komma tillbaka.

– Men jag hade ett krav, och det var att få jobba med Tim, berättar Kristofer.

Att lära känna den man åker med blir oerhört viktigt i deras jobb.

– Första gången jag träffade honom tyckte jag att han såg rätt dryg och otrevlig ut och jag tror att han tyckte detsamma om mig men efter att vi hade åkt tillsammans upptäckte vi att vi hade roligt ihop, säger Kristofer.

God stämning

Det märks att de känner varandra och stämningen mellan Kristofer och Tim är skojfrisk. Jobbet är repetitivt och det blir mycket åkande så att trivas med den man åker med får tiden att gå.

– Ibland när det kommer någon vikarie som bara säger hej på morgonen och sedan hej då på eftermiddagen blir inte så kul, tycker Kristofer.

På dagens tur ska kollegorna hinna med att tömma cirka 520 tunnor. Med hjälp av en dator ser chauffören adresserna som ingår i turen och så fort ett kärl är tömt går adressen från svart till grön.

– Då kan jag se om alla tunnor är tagna, förklarar Kristofer.

Men systemet är mer avancerat än så. För varje adress kan de som jobbar lägga in en notering.

– Kommer vi till en adress där det inte är ett plant underlag eller tunnorna står placerade med handtaget åt fel håll, kan vi skriva in det i systemet. Då går det till chefen och blir ett arbetsmiljöproblem som måste åtgärdas, berättar Kristofer och Tim.

Smågrejer försvårar

Det är de små sakerna som kan ställa till det i jobbet och göra det svårt.

– Folk är rädda för att tunnorna ska blåsa bort och sätter fast sina tunnor med kedjor. Är det då en liten karbinhake och det är tio minus ute är det inte lätt att få loss den och då vill man inte gärna ta av sig handskarna, säger Kristofer.

– Det blir att den fryser fast, förtydligar Tim.

Det är inte heller lätt för dem att sätta tillbaka tunnorna på samma sätt om det finns kedjor eller rep kring dem.

– Ofta räcker det med ett tätt ställ runt tunnorna. Om planken går ända ned så kommer inte vinden åt, menar Kristofer och säger att det är sällan de ser omkullblåsta tunnor som vanligen stått helt fritt.

– Vissa bygger som ett Fort Knox.

Varje dag blir det cirka 250 tunnor vardera för Tim och Kristofer att rulla ut till sopbilen, tömma, och att ställa tillbaka. På en vecka blir det i snitt 1 250 tunnor. De kånkar alltså flera tusen kilo avfall i veckan per person. Tillkommer det höga kanter att rulla upp tunnan för eller extra rörelser blir det en stor extra arbetsinsats.

– Har det snöat blir man rätt matt efter några gator, berättar Kristofer.

Sliter på kroppen

Efter tio år i yrket har det börjat kännas i kroppen för honom.

– Jag känner av det i handleder och i axlar, berättar Kristofer.

Vissa av deras kunder har lätt för att anpassa sig medan andra har en annan attityd.

– De tycker att det ”bara” är en kant men vi tömmer på fler ställen och har då många kanter som tunnorna ska upp för blir det mycket för kroppen, säger de.

Men jobbet har också en hel del ljusglimtar.

– Det hade snöat riktigt mycket för något år sedan, då skuttade en man ut i bara långkalsonger och t-shirt för att skotta fram sina soptunnor och det uppskattar vi, berättar Kristofer.

Folk kan också vara generösa vid högtider.

– Speciellt runt midsommar eller jul kan folk lämna små paket när vi kommer för att tömma, säger Kristofer uppskattande.

Gammal fisk

För det mesta är jobbet som renhållningstekniker inte jättesmutsigt men det finns tillfällen då det kan blir riktigt äckligt.

– Jag skulle tömma en behållare med matavfall och det var väl någon som hade varit och fiskat. Då skvätte gammal fisk i ansiktet och över hela mig. Då var jag inte så tuff, berättar Kristofer och fortsätter:

– Jag tog av mig tröjan, handspritade ansiktet och sköljde med vatten från vattenflaska men lukten satt kvar. Det är första gången jag spytt på jobbet. Kollegan jag åkte med då satt och hulkade bredvid. Han tyckte att han sympatihulkade.

När turen är färdig och alla adresser är ”grönade” åker sopbilen till Strandmossen för att tömmas.

– Förr åkte vi till Karlskoga men nu tömmer vi i containrar som sedan hämtas och körs till Karlskoga, säger Kristofer.

Hur långa arbetsdagar Tim och Kristofer har beror på – oftast slutar de runt 14-tiden och de jobbar röda dagar och i ur och skur.

– En kall höstdag kan man önska att det var sommar men mitt i sommaren när det är riktigt varmt önskar man att det var en kall höstdag. Då försöker man tömma så tidigt som möjligt.

I jobbet ingår att ge service och att ibland att ha långt tålamod. På frågan om han går till jobbet med ett leende svarar Kristofer: