Industriarbetsgivarna räknar med tuffa förhandlingar i avtalsrörelsen. Fackens krav på en lönehöjning med 4,4 procent och en höjning av lägstalönerna med 1 600 kronor är ”historiskt höga” enligt arbetsgivarna, som inte utesluter att det kan bli konflikt.
– Det finns alltid risk för stridsåtgärder när man förhandlar, säger Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten.
Industrins parter ska senast den 31 mars nästa år ha förhandlat fram ett normerande märke för löner och arbetsvillkor. I Värmland berörs cirka 11 800 personer. Så många är anställda i Industriarbetsgivarnas medlemsföretag i länet.
Inför avtalsrörelsen har Industriarbetsgivarna presenterat en lista över vad de anser är de viktigaste faktorerna för en livskraftig industri.
För det första menar organisationen att tillståndsprocesserna för den gröna omställningen måste förenklas. Industriarbetsgivarna menar också att energipolitiken är eftersatt vilket riskerar att bromsa takten i den gröna omställningen.
Stort personalbehov
En tredje viktig utmaning för industriföretagen är kompetensförsörjningen. Industriföretagen i Värmland har rekryteringsbehov men enligt en undersökning av SCB på uppdrag av Region Värmland väntas länets tillgång till industritekniskt utbildade minska med cirka 40 procent 2035, vilket industriarbetsgivarna ser allvarligt på.
Kopplat till den punkten vänder sig industriarbetsgivarna emot den mer restriktiva invandringspolitik som den nya regeringen för.
– Vi är absolut inte nöjda, säger vd Per Hidesten vd, Industriarbetsgivarna.
Han besökte en konferens i Karlstad som Industriarbetsgivarna bjöd in till på Elite Stadshotellet för en tid sedan.
Nytt avtal i mars
Den 31 mars 2023 ska ett nytt kollektivavtal vara på plats efter det som ingicks 2020.
Industrifacken har meddelat sina lönekrav, som uppgår till 4,4 procent nästa år.
– Vi tycker att det är ett läge nu att höja löneökningstakten något mot hur vi har legat tidigare, har Marie Nilsson, ordförande för IF Metall, tidigare sagt till SVT.
Låglönesatsning
Industrifacken vill dessutom bygga vidare på avsättningar till deltids- och flexpension, samt höja lägstalönerna med 1 600 kronor.
– Med tanke på hur det ser ut nu är det viktigt att värna dem med de lägsta lönerna, sa Marie Nilsson till SVT.
LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson håller med.
– Satsningen på lägstalöner gör att de med minst marginaler kan få en ekonomisk lättnad, säger han i ett pressmeddelande.
4,4 räcker inte
Per Hidesten säger att fackens lönekrav egentligen är högre än 4,4 procent.
– 4,4 procent gäller alla, men med höjningen av lägstalönerna blir det ett spann på mellan 4,4 och 5,2 procent.
Hur förklarar du för löntagarna att de måste hålla igen när många kämpar med vardagsekonomin?
– Jag har verkligen förståelse för människors situation när pengarna inte räcker till, men vi företräder företagen. Vi måste lyfta fram det som är viktigt för dem.
– En av utmaningarna kommunikativt är att många av dem som jobbar i dag aldrig har varit med om de höga räntorna och kostnadsspiralen på 1970- och 80-talen då 100 000 jobb i industrin försvann. Det är klart att det är en utmaning. Vår roll är att framhålla att företagens uppgift är att se till att vara lönsamma och att klara av att bedriva verksamhet långsiktigt. Och då handlar det om produktiviteten, innovationskraften och att jämföra arbetskraftskostnaden med andra länder.
– Vi har kanske inte någon tillväxt alls nästa år och bland de högsta arbetskraftskostnaderna i hela världen. Det tycker jag ska prägla avtalsutfallet. När man kommer in med avtalskrav på 4,4 procent plus, så är det egentligen ett sätt för facken att ta höjd för att det finns ett inflationstänk. Fast det leder in i en löne- och inflationsspiral som ingen tjänar på.
Men inflationen är betydligt högre än så?
– Ja, absolut, men jag kan inte se att det är motiverat av de ekonomiska förutsättningarna hos företagen eller samhället, eller tillväxten i ekonomin. Det är historiskt höga krav från facken, och som jag ser det är det dåligt tajmat utifrån hur det ser ut i ekonomin.
– Ekonomin kommer att utvecklas sämre fram till att vi slutligen förhandlar i mars. Det blir värre framåt, men vi tror att inflationen kommer att gå ner under nästa år, så prisökningarna blir inte lika kraftfulla.
Säkerställa jobben
– Företagen måste kunna fortsätta bedriva en konkurrenskraftig verksamhet långsiktigt. Det är helt avgörande för dem, och det som slutligen ger jobb. Nu är vi inne i en period där det handlar om att vi ska säkerställa och skydda jobben.
På konferensen lyftes också frågan om kompetensförsörjningen, som industrins företrädare i Värmland placerade i topp bland företagens utmaningar.
Kan inte höjda löner vara ett sätt att öka industrins attraktionskraft och få fler sökande till jobben?
– På företagsnivå kan man göra det naturligtvis, men inte i centrala avtal, det är inte de avvägningarna man gör där. Men löneglidning ute i företagen är något naturligt.