Bo Dahlgren har med kameran i hand gått som barn i huset hos många av Värmlands allra största industriföretag.
Nu ger han bort en stor del av sin bildskatt.
Två museer får varsin portion av välfångad värmländsk nutidshistoria.
Fotografering har varit en viktig del av Bo Dahlgrens liv ända sedan han var tonåring.
Idag är han 83.
– Jag har en backspegel som är stor, säger han.
Via den backspegeln ger han många intressanta speglingar från ett långt och bildrikt liv. Foto har varit både hans fritidsintresse och hans yrke.
Runt 1970 gick han med i bildgruppen Camus och 1973 startade han reklambyrån BIld och design ihop med hustrun Mariann. På den tiden jobbade han i ateljén på NWT:
– Men det ringde så mycket folk till mig på jobbet så det gick inte, jag var tvungen att säga upp mig, berättar han.
Värmlands största
Han var både grafisk formgivare och fotografi i firman och fick uppdrag på hög nivå.
– Jag producerade för alla de största vi hade i Värmland: Billerud Gruvön, Stora Enso, Skoghallsverken, Somas, Uddeholm tooling, Munkforssågar, Ovako Arvika... Det var mycket årsredovisningar, reklambroschyrer och satsningar utomlands, så det var ingen brevlådereklam, säger han och ler.
Ofta gick han som barn i huset inne på industrierna.
– Det var inte riktigt så där kontrollmässigt då, men jag fick anmäla mig i porten. Jag hade vissa personer som jag jobbade med ofta och man var hemma i gårn litegrann; de kände igen mig i vakten. Jag fick nog härja lite fritt! säger han.
Vilka var de roligaste uppdragen?
– Jag tyckte alla grejerna var roliga, oavsett om det var ute på Gruvön eller om jag stod i ateljén och fotograferade bandsågblad för Munkforssågar med olika belysningar, säger han.
”Är mycket känslor”
Den sociala Bo gör dock ingen hemlighet av att han tycker om folk, även som fotograf.
– Det är inte bara jobb-bilder här, men jag tycker om att möta människor i vardagslivet.
Att bläddra bland bilderna blir också att återvända i tiden, till ögonblicken han fångade.
– Det är mycket känslor. Man har ju daglig kontakt med de tillfällena som detta var, säger han.
Fångade historisk natt
Lite extra klappar hjärtat för bilderna han tog vid ett speciellt tillfälle i sin barndomsstad:
– Här har du bageriet i Kristinehamn, säger han. Här har de fika vid fyratiden på morgonen och sitter på mjölsäcken där. Det skulle man inte få göra idag.
Det är inte en vanlig natt i bageriet, utan en historisk.
– Vi var inne och köpte bröd och fick höra att de skulle lägga ner. Då frågade jag om jag fick komma och fotografera och jag tog med mig Mats Holmstrand också (vän och Kristinehamnfotograf, reds anm). Vi fick härja fritt, precis som man ville. Mats och jag var där sista natten, i september 71, klockan 3 på natten. Det gick åt många rullar! säger han.
Lantligt från Vålön
Kristinehamn finns med också i en annan viktig bildsvit: lantliga motiv från Vålön, skärgårdskommunens största ö.
– Vi var sommarboende där i 20 år så man blev ju bekant med bönderna som var där, säger han.
Bilderna från Kristinehamn skänker han nu till Bildarkivet i Kristinehamn, medan Värmlands museum får bildskatten av bland annat värmländska industribilder.
Exakt hur många bilder han ger bort kan han inte riktigt säga; det beror på hur man räknar.
– Det är ju inte bara bilder, utan negativpärmar också, säger han, men tycker inte det känns konstigt att ge bort en stor del av sitt livsverk; tvärtom tycker han det känns bra att veta att bilderna bevaras för framtiden.
– Jag har alltid tillgång till dem, så länge jag lever. Det står i kontraktet.
”Inte vänta för länge”
Bo fyller inte på fotosamlingen särskilt ofta numera.
– Jag plåtar inte så mycket idag. Jag gör andra saker, minnesgrejer, säger han och visar fotoböcker han själv redigerar och trycker upp i lagom många exemplar.
I det läget tyckte han det var rätt tid att göra bilddonationen.
– Någon gång måste man dra gränsen, medan man är pigg och har komihåg. Man ska inte vänta för länge, säger han.
Bilder på hög nivå
Lars Sjöqvist, fotograf på Värmlands museum, är glad över gåvan.
– Han har varit på hög nivå under lång tid och bilderna fyller tomma hål i vår samling, dels tidsspannet, när det är fotograferat och dels att han gjort riktade berättelser.
Bo Dahlgren ger museerna fria händer med hans bilder.
Vad hoppas du att de ska göra med dem?
– Att de ska ta vara på dem ordentligt. Nu finns ju materialet, så om de vill göra en återblick och ställa ut, så kan de göra det. Det är bra att det kommer i goda händer.
Känslor i bilderna
Bo har ställt ut bilder både på gallerier och på länsmuseet förut och har även tävlat med foton. En höjdpunkt var när han vann en fototävling i Expressen och fick en fotoresa till Afrika i pris.
En resa till London satte också spår, både i minnet och fotoalbumet, men mest av allt är det ändå vardagen han fångat – och människor.
– Jag har alltid tyckt om att föra över mina känslor och tankar till bilder så att folk får se. Just det här med människor, tycker jag är så fantastiskt.