Kvinnliga toppolitiker avslöjar: Det triggade intresset för politik

Orättvisor var många gånger den tändande gnistan.

Nu berättar tio kvinnliga toppolitiker i Värmland öppenhjärtigt om sin drivkraft, bakgrund, och vad som fick dem att engagera sig politiskt.

På torsdag är det släppfest på Föreningsarkivet i Värmland för skriften ”Värmlands kvinnor i politiken – med glimtar från deras liv”. Huvudpersonerna själva kommer att finnas på plats under kvällen.

– Vi har försökt få en spridning både politiskt och geografiskt. De representerar åtta partier och är bosatta i fem olika kommuner, berättar Berith Sande, projektansvarig och tidigare chef på Föreningsarkivet.

Alla medverkande har ett digert cv. En av de intervjuade är Viviann Gerdin (C) som bland annat suttit två perioder i riksdagen, varit ordförande i Centerkvinnornas riksförbund, landstingsledamot och ordförande i kommunfullmäktige i Torsby.

Efter flytt till Karlstad satt hon en mandatperiod i vård- och omsorgsnämnden fram till 2010. Hon var också ordförande för Föreningen Norden i Karlstad/Hammarö under elva år.

Hur var det att bli tillfrågad?

– Jag blev överraskad, samtidigt känner jag att man blir uppskattad och det är roligt att man lägger märke till vad jag och de andra kvinnorna gjort.

Får kvinnor plats i politiken?

– Både och. Män har alltid tagit större plats, det har jag känt av på alla nivåer, men det var mer utstuderat på riksnivå än på lokal nivå.

Hur tacklade du det?

– Man får välja sina strider men i mina hjärtefrågor, kvinnofrågor som kvinnors hälsa och kvinnors representation, de sökte jag strid för.

Frilansskribenten Anna-Karin Worland har också intervjuat Isa Halvarsson (FP, nuvarande L), Agneta Käld (KD), Lisbeth Staaf Igelström (S), Sonja Höglund (SIV, senare M), Birgitta Gauffin (S), Angelica Rage (S), Eva Hallström (MP), Catarina Segersten Larsson, Monica Ekström (V).

– Jag har träffat alla kvinnorna i deras hemmiljö. De har intervjuats många gånger tidigare men det är inte var dag de har fått berätta om hela sina liv, från barndomen fram till nu. De uppskattade det och vågade öppna sig.

Fokus har varit att skildra människan bakom, inte bara den politiska gärningen. Alla tio har fått samma frågor och samtliga har lika många sidor i skriften.

Föreningsarkivet ruvar på en kulturskatt med en mängd intervjuer av aktiva inom föreningar och organisationer i Värmland. Den övervägande delen är män, därför är Berith Sande extra glad för den nya skriften:

– Ända sedan 2017 har det legat med i den regionala kulturplanen att vi skulle intervjua kvinnor.

I samband med Föreningsarkivets 70-årsjubileum 2019 lyfte man fram kvinnoöden i häftet Dold kvinnohistoria.

– Vi presenterade elva kvinnor inom olika yrken och hade en utställning på Stadsbiblioteket i Karlstad, säger hon.

Det nya intervjuprojektet blev verklighet mycket tack vare pandemin.

– När kulturrådet via regionen delade ut pengar till kulturinstitutioner för planerad men ej genomförd verksamhet ansökte jag och fick bidrag, säger Berith Sande.

En referensgrupp hjälpte till att ta fram en lista med namn, av dem valde man sedan ut tio kvinnliga politiker. Några av dem har suttit i riksdagen men det var inte avgörande.

– Det måste inte alltid vara de alla flashigaste. Vi valde även sådana som gjort ett bra arbete i kommun- och landstingspolitiken.

Projektet består av tre delar.

– Utöver skriften har jag skrivit en lång sammanfattning på upp mot 15 sidor på varje kvinna och så finns ljudfilerna, säger Anna-Karin Worland.

– Intervjuerna och sammanfattningen är primärmaterialet vad gäller forskningen. Det är sån skillnad att läsa en text jämfört med att höra tonfall och röstläge. Det är ett röstporträtt på samma gång som en intervju, förklarar Berith Sande.

– Jag hoppas att de kortare texterna väcker intresse för att ta del av hela materialet, säger Anna-Karin Worland.

Under intervjuerna slogs hon av kvinnornas energi. Vid sidan av ordinarie jobb och det politiska engagemanget var de även drivande i föreningar och styrelser.

– När jag frågade hur de orkade förstod de nästan inte frågan. De är alla så otroligt ambitiösa.

Kvinnorna hade även andra gemensamma nämnare.

– De var duktiga i skolan och majoriteten hade väldigt stöttande föräldrar och makar som ställde upp.

Hos de allra flesta var upplevda orättvisor, klasskillnader eller en sakfråga den tändande gnistan för det politiska engagemanget men för några var ideologin det avgörande.

Händelser i barndomen har många gånger följt med som en röd tråd i livet. Anna-Karin Worland tar Angelica Rage som ett exempel.

– Hennes pappa satt i ryskt fångläger under andra världskriget. Med hjälp av Röda Korset kunde han förenas med hennes mamma i Hamburg sedan tog de sig till Värmland och Nykroppa för där fanns det arbete. I dag är hon själv engagerad i Röda Korset.

Viviann Gerdins politiska engagemang väcktes när hon blev ifrågasatt som yrkesperson.

– Vi hade ett litet företag min man och jag. Jag var inte politiskt medveten då men jag blev bemött på ett sätt jag inte tyckte var okej, både som privatperson och i företaget. Vi hade skogsmaskiner och min man var utbildad inom det, jag var utbildad inom ekonomi och bokföring och skötte den delen. Vi hade två små barn och jag jobbade hemifrån men blev ifrågasatt till och med av Skatteverket för att vi inte hade barnomsorg. När en del företag ringde frågade de efter min man. Många gånger fick han säga att ”det har inte jag hand om, du får ringa till min fru”, säger hon.

– Jag blev invald i Skogsmaskinägarnas första förbundsstyrelse och det var väldigt hedrande. Där blev jag inte alls illa bemött utan respekterad för vem jag var.

Hur viktig är en sån här skrift?

– Det är en sammanfattning av vad vi har gjort. Det skrivs väldigt mycket om män och jag tycker att det är väldigt bra att man också skriver om kvinnor. För dem som är aktiva i dag och de som kommer sedan.

Efter boksläppet planerar Anna-Karin Worland och Berith Sande att berätta om materialet.