Seniorstudenten Thor Hauknes behövde ett projekt – resultatet blev en fullmatad fotobok om Västanå teater.
Under ett helt år följde han arbetet vid teatern både bakom och framför scenen och fick se – allt.
– Man kunde gå tätt på, säger han.
Året var 2019 och det var inget vanligt år på Västanå teater.
– Det var exceptionellt, säger teaterchefen Leif Stinnerbom. Det här året tror jag det var nästan 15 olika föreställningar som var uppe och spelade för folk. Det brukar vara 2-3 annars. Och så bygget samtidigt.
Det som byggdes var Loftet, en storsatsning som invigdes mot slutet av året med Västanå jul. Dessutom inleddes året med en stor utställning på Rackstadmuseet, med både dräktutställning och flera programpunkter där, och under sommaren spelades den mäktiga Eddan i teaterladan.
Student som senior
Och mitt i allt fanns en norsk fotograf med ambitionen visa det som publiken annars inte ser.
– Det började som ett projekt. När jag slutade som musiklärare började jag en tvåårig fotografutbildning i Oslo. Jag har fotograferat hela livet, men nu gick jag en utbildning – det var massa unge folk och så jag!
En bit in i utbildningen behövde han ett personligt projekt och kom på idén att skildra Västanålivet.
Fick fria händer
I februari 2019 kom Thor Hauknes till Rottneros och tog sina första bilder. Den allra första blev en vintrig bild på teaterladan.
– Då var det 19 minus.
Den färdiga boken utstrålar dock värme och han har känt sig välkommen under sitt år vid teatern.
– Jag har fått vara med överallt, säger han.
– Du har haft fria händer, säger Leif Stinnerbom, som inte hade ont av att ha en fotograf i hälarna.
– Det tänker en inte på efter ett tag. Det var inga problem alls. Det var aldrig jobbigt. Och du är ju så smidig också! säger han.
Avslöjade du några hemligheter?
– Nej det vet jag inte. Jag tror inte de har så mycket hemligheter, säger Thor Hauknes.
Leif Stinnerbom ler.
– Hemligheter finns det alltid. Det händer mycket under en produktion.
Tidigt skede av Eddan
Thor fick ta bilder under föreställningarna, ”min kamera ger inga ljud ifrån sig”, men fann också förberedelserna intressanta.
– Man kunde gå tätt på, säger han. Bonusen för mig var att komma in tidigt, redan vid kollationeringen, och få se när Eddan blev sedd på från alla vinklar.
– Det är den mest spännande tiden, när man träffas de första veckorna och analyserar och tolkar och diskuterar, säger Leif Stinnerbom.
Kanske 10 000 bilder
Thor Hauknes var på teatern nästan varje månad. Han tror det blev 15-16 besök, innan han tog de sista bilderna i februari 2020, strax innan pandemin slog till.
Hur många bilder blev det?
– Jag vet inte. Jag ljuger inte om jag säger 10 000. När man tar bilder på en scen tar man ofta med knappen nere, drrrrrrrrrrrrrrr, för att fånga ett ögonblick, säger han.
Inte helt överraskande tycker han största utmaningen var hur materialet skulle formas.
– Det svåraste var egentligen vart vi skulle hän med boken. Ska det vara en konstbok eller mer av en featurebok?
Han skaffade sig överblick genom att låna ett klassrum av sin fru, som är lärare, och lägga ut bilder på golvet.
Startar med smäll
– Först la jag allt kronologiskt och det blev inte bra. Då tog jag väck det och tänkte att nej, vi måste starta med en smäll: huvudföreställningen för året och sedan tar vi ett steg tillbaka. Det måste ha en viss dramaturgi även i en bok, inte bara i en föreställning.
Boken formgavs av Eva Karlsson och slutresultatet glädjer Leif och Inger Stinnerbom.
”Teater är flyktigt”
– Den har blivit jättefin och det är en lyx när en teater får så här många bilder som är så fina, från den verksamhet man har. Teater är flyktigt. När man har gjort det man har gjort är det ju borta, men här har vi nu ett dokument av åtminstone ett år och det känns jättelyxigt. Med en fantastisk fotograf och en fantastisk layoutare kan man inte bli annat än lycklig, säger Inger.
– Man blir lite förvånad själv hur mycket som kan ske på ett år. Det här var ett exceptionellt år, men ändå. Vi får ifrån oss en hel del! säger Leif.
Nytt stort projekt igång
Thor tog aldrig någon examen på fotoskolan.
– En vuxen man behöver inte papperen, jag behöver lära mig ting!
Han är redan i nästa projekt, ett nytt mastodont-dito:
– Precis nu är jag i startfasen av ett projekt i Norge med norska folkmusiker och dansare. Jag håller på och gör en bok med hundra porträtt av dem.