Föreningen Aurora, med bland annat Greta Thunberg bland medlemmarna, tycker att politikerna försöker komma undan sitt klimatansvar och stämmer staten. Men är Föreningen Aurora mycket bättre?
Stämningar är egentligen varken ovanliga eller märkliga. Tvärtom är det så tvister löses på ett civiliserat sätt. När två parter inte kan komma överens får de redovisa sin sak för en tredje, i det här fallet en domstol, som sedan bestämmer åt dem. Lejonparten av stämningarna brukar handla om att ena parten vill ha ersättning från den andra parten eller att den ena parten vill förmå den andra att vidta någon form av handling. Påtryckningsmedlet för att detta ska ske brukar vara vite, alltså ett penningbelopp som ska betalas om den beslutade handlingen inte genomförs. För att det inte ska gå att köpa sig fri brukar vitet spegla tvistens omfattning.
Det är inte heller helt ovanligt att det allmänna stäms. Exempelvis har Centrum för rättvisa drivit flera fall där stat, universitet eller kommun gjort fel. Det händer också att enskilda driver processer. Till exempel en lantbrukare som inte kunde odla potatis i ett vattenskyddsområde.
Det betyder inte att det är ett instrument som ska missbrukas. Och det är här Aurora brister. Upplägget är nämligen gjort för att komma undan betalningsansvar. Först och främst speglar de tiotusen kronor Aurora stämmer staten på inte tvistens omfattning. Om staten vinner kan den bara betala de tiotusen kronorna, och inte bry sig om de politiska krav Aurora har.
Men genom att hålla kravet under ett halvt prisbasbelopp har föreningen möjlighet att ansöka om så kallat förenklat tvistemål och därigenom komma undan att riskera att betala statens rättegångskostnader.
Aurora kräver förvisso att staten ska betala föreningens rättegångskostnader oavsett vem som vinner. Det är ett avsteg från hur tvistemål går till och något av ett hån mot alla de som tagit en, ibland väldigt stor, ekonomisk risk för att uppnå rättelse mot det allmänna. Aurora vill helt enkelt inte betala för sig.
För det är också så att om Aurora förlorar och döms att betala statens rättegångskostnader, vilket ju är det naturliga, kan de bakom stämningen bara sätta föreningen i konkurs och komma undan betalningsansvar eftersom det rent juridiskt är föreningen som väckt talan. Finns ingen förening finns ingen som kan betala. Givet det försåtliga upplägget väcks ofrånkomligen misstanken att föreningen Aurora är en papperskonstruktion för att komma undan betalningsansvar och att stämningen bara är ett marknadsföringsknep.
Det är dock inte svårt för personerna bakom Aurora att visa att de är allvarliga med sin stämning, att de är villiga att betala kostnaden för en process och att de inte missbrukar domstolarna för marknadsföring. Det krävs bara att de visar att föreningen disponerar de pengar, uppskattningsvis runt 10 miljoner kronor, en process kan kosta. Det är ett ansvar och en risk alla andra som stämt det allmänna tagit. Om Aurora fortsätter sina försök att smita undan är föreningen lika goda kålsupare som de politiker de kritiserar.