Björn Gustafsson skämtar in julen i Karlstad: ”Lagt ribban väldigt lågt”

Trams med en stark smak av Göteborg. Nu kommer Björn Gustafsson, Peter Apelgren och Niklas Andersson – tre av Västkustens roligaste – till Karlstad för att skämta in julen.

NWT pratar med Björn Gustafsson om Göteborgshumor, grynkorv och att "kissa hårt".

Den förra turnén hette "En vits jul". Årets runda tar avstamp i 80-talskomedin "Tre amigos" med Chevy Chase, Martin Short och Steve Martin och har fått titeln "O helga natcho!" Göteborgskt så det förslår. Tramsigt, javisst. Natcho? Det finns en fotbollsspelare med det efternamnet, men i det här sammanhanget där Peter Apelgren, Niklas Andersson och Björn Gustafsson står uppklädda som mexikanska mariachi-musiker är det troligare att det är maträtten nacho de menar. Skit samma såklart, det är ju bara en titel.

– Det har blivit lite av en tradition det här, börjar Björn Gustafsson på lite släpig göteborgska.

– Från början var det tänkt som något väldigt lokalt, något som bara skulle gå hem i Göteborg, fortsätter han i ett försök att ursäkta namnen på deras föreställningar.

– Åh, namnen flyger verkligen i Göteborg! Vi fyller arenor. Från början gjorde vi ingen press om det här alls, vi gjorde det bara för att det var en kul grej som vi trodde skulle vara för smal och alldeles för tramsig. Men så var det en journalist som såg oss och sa att han hade gett oss betyget sex av fem möjliga om vi bjudit in pressen.

Journalistens beröm fick trion att vända blicken ut mot landet och ta föreställningen på turné.

– Vi har lagt ribban väldigt lågt. Som namnet på föreställningen skvallrar om.

Hela grejen bygger på att det ska vara kul för dem själva, utan den förutsättningen hade det inte blivit något överhuvudtaget, förklarar Björn vidare.

– Här får vi köra nummer – som egentligen är alldeles för dumma – som aldrig hade passat i något annat sammanhang. Bara för att det är roligt. Att vi nu kommer till andra städer och spelplatser blir nästan ett skämt i sig.

Vann "På spåret"

De är alla tre etablerade komiker. Alla med rötterna i Göteborg. Mångsysslaren Peter Apelgren är känd från bland annat radioprogrammet "Rally" och som vinnare av tävlingsprogrammet "På spåret". Ståupparen Niklas Andersson har turnerat med en soloshow och Björn Gustafsson slog igenom stort i TV4:s "Parlamentet" och som pausfågel i Melodifestivalen 2008.

– Jag såg Peter och Niklas uppträda tillsammans i min ungdom. Jo, jag är så gammal numera att jag kan säga så. Det var så absurt! Jag skrattade högt vilket jag sällan gör.

När Peter och Niklas började skissa på en ny show slängde de i väg en passning till Björn om att haka på.

– Jag tackar nej till mycket, men jag kunde inte passa på detta. Det kändes alldeles för roligt. När vi sågs för att spåna, det var mäktigt. Inte minst för att det var personer som jag länge sett upp till.

En drivande person i sammanhanget är Peter Apelgrens fru Anna Mannheimer. Hon har också en bakgrund med "Rally" och gjorde podcasten "Skäringer & Mannheimer" – en av landets mest lyssnade – med Mia Skäringer Lázár fram tills ifjol.

– Anna har regisserat och varit den som hållit ihop oss, fortsätter Björn Gustafsson.

Anna har varit fåraherden?

– Ja! Verkligen. Hon är Jesus i gruppen och är väldigt bra att spåna med.

Vad förenar dig, Peter och Niklas?

– Jag har inte det vitsandet som Peter och Niklas har. Peter är konstnär också och har en helt unik humor. Niklas är ur-göteborgaren. Han kommer snart att få en spårvagn uppkallad efter sig. Själv har jag har en fot i skådespeleriet och den andra i humorn. Men jag har nog alltid haft något göteborgskt i det jag gjort. Det har alltid funnits en ärlig ambition, ett utrymme för mjukhet i min humor. Vi är väldigt olika, men vi möts i Göteborgshumorn.

Därav namnet "O Helga natcho!"?

– Ja. Titeln har Peter och Niklas kommit på. Hela grejen med "Tre amigos" var att vi skulle ha en affisch till föreställningen. Helen Sjöholms julshow, eller Måns Zelmerlöws, hade aldrig hetat så – lite därför får vår göra det. Mer tanke än så bakom är det inte.

Titeln är så dålig att den blir bra?

– Haha, exakt. Men jag måste poängtera att titeln är det sämsta med hela showen, den är så dum. Manuset är lite flytande, så jag kan inte lova någonting egentligen. Det är först nu, den senaste veckan som vi börjat bena ut vad det är vi ska köra.

Gillar Johan Östling och Björn Ling

Den tillåtande atmosfären är en stor anledning till att det överhuvudtaget blir av.

– Det känns roligare att komma till städer där vi själva känner oss hemma. Där man känner en samhörighet, säger han inför Karlstadsbesöket.

– Jag har kört en del stand up i Karlstad och det har alltid funkat bra.

Han ser ett släktskap mellan värmländska och göteborgska, båda dialekterna är ofta förekommande inom humorn.

– Jag kan också tycka att det finns ett släktskap i hela Sverige och så är Stockholm som en liten egen zon. Vi spelar inte i Stockholm med den här showen. Det skulle säkert funka bra, men vi vill hålla oss i krokarna runt Göteborg.

Han nämner de värmländska komikerna Johan Östling och Björn Ling som favoriter, inte minst genom deras insats i Ulf Malmros film "Smala Sussie".

– Älskar dem, de är skitroliga. Jag har mer gemensamt med dem än med de som hänger på Café Opera. Kanske att allt är lite snällare utanför Stockholm.

Mindre ängsligt?

– Precis! Jag är uppväxt i ett litet samhälle där allt inte var så distanserat. Där man hann säga hej till folk.

Rolig eller bara söt?

Björn Gustafsson hade en roll i Jonas Åkerlunds uppmärksammade Netflix-serie om Clark Olofsson och kommer att synas i flera roller på andra sidan nyåret. Under fyra år bodde han i USA för att satsa mer på skådespeleriet.

– Jag har försökt spela drama i hela mitt liv och ju mer seriös jag försöker vara, desto mer har folk skrattat.

Hans minns en sekvens från barndomen.

– När jag var fem, sex år lyssnade jag på farfars humorprogram och var för liten för att förstå att det var meningen att det skulle vara roligt. Jag tyckte mest synd om den som pratade och kunde inte förstå hur folk kunde vara elaka nog att skratta åt honom.

Du slog igenom väldigt stort väldigt snabbt, kan du uppleva att du blev stämplad som rolig, folk sorterade in dig i det facket och där sitter du kvar?

– Jo kanske. Men det var underbart att hamna där till viss del. Samtidigt är det mycket man vill hinna göra när man är 21. Jag hade ingen ambition att bli känd, att vara med i tv. Jag har alltid tyckt mycket om att stå på scen, men jag har haft svårt för att vara en offentlig person. Speciellt eftersom det gick så fort där i början.

Det blev några hektiska år, jag minns att du myntade uttrycket "kissa hårt". Alltså att du skyndade på toalettbesöken för att du var så stressad.

– Ja, det var ett hyfsat tydligt tecken på att det var för mycket omkring mig. Jag gick in i väggen långt innan det var coolt att göra det. Idag har ju alla gjort det, ler han.

Under åren sedan genombrottet har du studsat in och ut ur det offentliga efter eget tycke vad det verkar, hur trivs du med livet just nu?

– Jag trivs väldigt bra! Efter fyra, fem år i USA känns det kul att ha jobbat med svenska produktioner det senaste året.

Hur var det i USA?

– Skitkul. En av anledningarna till att åkte dit var för att reda ut om jag bara var söt eller om jag faktiskt kunde skådespela. I Sverige var det en diskussion om huruvida jag bara var söt eller rolig på riktigt. Jag har aldrig känt att jag har kunnat luta mig mot mina looks. Jag fick roller i några serier under tiden i USA, vilket känns bra. Det känns överlag lyxigt att jag har den karriär jag har. Det är väldigt länge sedan jag stod på en scen, så just nu känns det som det allra roligaste.

Vad styr dig?

– Människorna är viktigare än sammanhanget. Det är inte vad jag gör, det är vilka jag gör det med.

Artigt uppfostrad

Hur mycket julkänsla det är i "O Helga Natchos!" låter Björn Gustafsson vara osagt. Själv upplever han julen som en tid fylld av både måsten och mys.

– Min farfar har 14 syskon och min pappa har typ 30 kusiner så julen har alltid varit väldigt mycket åka runt till folk för mig. Jag bjuds på grynkorv, för det är min favorit, enligt mormor. Bara för att jag för tio år sedan vid ett tillfälle svarade ja på frågan "Gillar du grynkorv?". Jag är artigt uppfostrad, så jag känner plikt att ta i hand och stämma av läget med alla. Det kan bli lite mycket.

– Jag är snart 40, men får åka runt som om jag vore tolv. Det kanske blir annorlunda om jag gifter mig och får egna barn.

Han ler och vill inte låta alltför negativ inför julhelgerna.

– Julen är en härlig anledning till att träffa alla, annars vill man ju alltid mest bara vara hemma. Och äta knäck och fudge.

"O Helga Natchos!" kommer till Karlstad CCC den 2 december.