Olof Göthlin och Tove Klang tar så väl spoken word som musik och dans till hjälp i sin nya föreställning.
Målet: att väcka tankar om mänskliga rättigheter.
– Tänk om jag skulle få en enda person att se någon annan människa på ett nytt sätt, säger Olof.
På lördag kväll, den 26 november, är det premiärdags i Gruvan, biosalongen i Grums, för en scenkonstupplevelse skapad av musikern och textförfattaren Olof Göthlin och danskonstnären Tove Klang.
”Djupa, poetiska, rappa, hemska och roliga texter blandas med modern dans och nyskapad musik”, beskriver de, och alltihop utgår från reflektioner över FN:s universella förklaring om mänskliga rättigheter.
– För mig började de här texterna som jag skrivit nu 2015, när det gick upp för mig att mänskliga rättigheter är relativt, det är i förändring och det omförhandlas och det blev så tydligt att gränser stängs och det ifrågasätts om alla ska ha samma rätt, säger Olof Göthlin.
Ständigt aktuellt – tyvärr
2015 var flyktingkrisens år, men tankarna är minst lika aktuella idag, tycker han:
– Det är så jobbigt att det fortfarande håller på. Det omförhandlas och det relativa är fortfarande väldigt aktuellt. Att de mänskliga rättigheterna byter plats, byter riktning, byter sätt.
Deklarationerna om mänskliga rättigheter finns visserligen där, fastslagna av FN och underskrivna av nästan alla länder i världen, men:
– ...sen är det ju upp till den som läser hur man uppfattar saker och tolkar det, säger Tove Klang.
Lättare hantera
De tar sig an ett tungt ämne kan tyckas, särskilt med tanke på att de har högstadiet och gymnasiet som viktiga målgrupper, men visst går det att göra levande scenkonst även med en FN-deklaration som utgångspunkt.
– Bara att stoppa det i kontexten kultur blir att det blir ett annat sätt att ta in det, än att sitta och läsa lagtext. Så fort man lägger på ett lager av musik eller dans blir det ett annat sätt och man kan mer hantera abstrakta känslor och tankar, säger Tove Klang.
– Jag tror att det rappa språket gör tror jag att man vågar pröva sin egen tanke, säger Olof Göthlin.
Fångar upp tankarna
Föreställningen börjar på sätt och vis utanför lokalen:
– Vi vill inspirera till egna tankar. Vi har lådan härute som redan från början säger ”vad är mänskliga rättigheter, vad är din föreställning, här kan du lägga din lapp”, säger Olof och funderar över målbilden.
– Tänk om jag skulle få en enda person att se någon annan människa på ett nytt sätt...
– Vi tror inte att vi kommer att förändra hela världen, men bara att våga ta upp ämnet och prata om det är väldigt viktigt, säger Tove Klang.
Före premiären har de spelat föreställningen på en utbudsdag och de hoppas få bokningar från skolor, men ser gärna både ungdomar och vuxna i publiken.
De första tio
De mänskliga rättigheterna är ett omfattande dokument, med många paragrafer.
– Jag tänker att jag börjat med de första tio och sen kommer uppföljaren och tar resten, säger Olof Göthlin med ett leende.
Har du någon favorit bland deklarationerna?
– Jag har nog ett hatobjekt. Det är den om tortyr och slaveri, att det behöver stå. Det borde vara så självklart, men vi vet att det händer fortfarande, säger Olof Göthlin.