Enorm frihetskänsla att sälja bilen - skaffar aldrig någon ny!

Insändare
PUBLICERAD:
Efter att ha slängt fälgkorset åt helvete in i en berberishäck så inser man att man måste åka till en bilverkstad. Nya kostnader, skriver insändarskribenten som föredrar att inte äga en bil. Genrebild.
Foto: Helena Landstedt
Att äga en bil innebär en hel del krav och kostnader. Förutom drivmedel så måste man betala skatt och försäkring och dessutom ska den servas och underhållas och det slutar inte där. Mitt uppe i alltihopa så blir man inkallad till besiktning. Bilen ska godkännas en gång om året.

Två gånger om året måste man byta däck. Antingen väljer man den svåra metoden, det vill säga man försöker att byta däck själv. Dum idé! Man slinter med fälgkorset, slår knogarna blodiga och gör muttrarna runda. Efter att ha slängt fälgkorset åt helvete in i en berberishäck så inser man att man måste åka till en bilverkstad. Nya kostnader.

Man måste även ha en parkeringsplats, vilket inte är det lättaste när man bor mitt i stan. Det kostar en hel del. När man äntligen efter en längre tids köande har fått en parkeringsplats så är det fritt fram för bovar och banditer att stjäla bilen eller bara vandalisera den.

Om man bestämmer sig för att ta en tur med bilen så måste man följa en massa regler. Fartkameror och poliser i civilbilar registrerar allt och parkerar man någonstans så måste man betala parkeringsavgift.

Hur någon kan associera bil till frihet är för mig en gåta. Jag skulle lika gärna kunna vara beroende av dialys.

Därför bestämde jag mig för några år sedan att sälja bilen. Genast infann sig en enorm frihetskänsla. Jag kommer aldrig att skaffa någon ny.

Peter Ferm Karlstad

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.