Det nya normala är klimatkris

Miljö
PUBLICERAD:
Dagens klimatkris riskerar att övergå i katastrofläge; extremväder med oväder, översvämningar och torka blir det nya normala, skriver Agne Sandberg.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Trots alla konferenser och avtal fortsätter utsläppen av växthusgaser att öka, skriver Agne Sandberg.

I somras läste jag att 1 756 skogsbränder har registrerats i EU-länderna i år, fram till den 16 juli. Det är 273 procent mer än genomsnittet för perioden 2006 till 2021. Vid samma tid varnade FN:s meteorologiska organisation WMO för att människor måste se dagens situation med många och omfattande bränder som ”det nya normala”. Det kommer dessutom att bli än värre:

– Den negativa trenden kommer att fortsätta åtminstone till 2060-talet, oberoende av hur vi lyckas med åtgärderna för att mildra klimatförändringarna, sa WMO:s generalsekreterare Petteri Taalas vid en presskonferens i Genève.

Det handlar alltså om en fördröjd effekt av de koldioxidutsläpp som redan har gjorts, vilket gör att kulmen på de negativa effekterna kan ligga 40 år framåt i tiden.

Oron växte för några veckor sedan när de senaste uppgifterna från FN:s internationella klimatpanel, IPCC, och WMO offentliggjordes. Trots alla konferenser och avtal fortsätter utsläppen av växthusgaser att öka. Om inget radikalt händer inom några få år, får vi räkna med en höjning av jordens medeltemperatur med 3 grader istället för de 1,5 som var målsättningen med Parisavtalet 2015. Vi är redan uppe i +1,8 grader. Dagens klimatkris riskerar att övergå i katastrofläge; extremväder med oväder, översvämningar och torka blir det nya normala.

Mitt eget liv torde vara avslutat om sisådär 20-30 år. Självklart kommer jag att fortsätta att verka för att samhället på allvar vidtar åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Och då handlar det både om systemförändrande åtgärder på strukturell nivå och om en kritisk omprövning av den resursslukande livsstil som välmående svenskar och andra i den rika delen av världen tar för given. Vi måste ställa om på ett socialt acceptabelt sätt; tänka i termer av klimaträttvisa.

Lika självklart är att vi – mot bakgrund av de bistra prognoserna – måste anpassa våra liv, vårt boende, vår vardag och samhällsplaneringen så att vi kan hantera framtida extremväder. Extremväder som redan skördat liv, värdefull infrastruktur och naturresurser i världen, Europa och Sverige. Beredskapen måste höjas, så att det finns resurser inom räddningstjänst, sjukvård och andra institutioner om kan matcha de nya katastrofer som kommer att komma.

Det klena utfallet från den senaste klimatkonferensen i Egypten, Rysslands besinningslösa krig i Ukraina och vår nya regerings tvivelaktiga klimatpolitiska krumbukter (”går det inte så går det inte”, sa finansministern) får mina farhågor att växa än mer.

Mina barns och barnbarns liv sträcker sig fram emot och förbi nästa sekelskifte. Vilka förutsättningar ger vi – här och nu – för dem? Ja, med Tage Danielsson kan man undra ”…om barna, också får ett glas öl”? Vad vi gör, eller inte gör nu, borde spela roll!

Agne Sandberg

Dyster vänsterpartist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.