Kyrkomötet stod upp mot Socialdemokraterna

Etik och religion
PUBLICERAD:
Ärkebiskop Antje Jackelén talar under Kyrkomötets öppnande i Uppsala domkyrka.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Kyrkomötet lyckades i tisdags att med knapp marginal rösta ned årets i särklass mest omdebatterade kyrkopolitiska motion.

Det var motion 83 – den så kallade avkragningsmotionen – som föreslog att präster som inte vill viga homosexuella ska kunna förklaras obehöriga att utöva sitt prästämbete.

Motionen hade mycket litet med vare sig kyrkans verksamhet eller med homosexuellas rättigheter att göra. Motionärerna målade visserligen upp en bild av att homosexuella inte känner sig välkomna i Svenska kyrkan och att de riskerar att diskrimineras om de vill gifta sig.

Frågan är dock om problemet ens finns. Nyss avgångne ärkebiskopen Antje Jackelén sa nyligen i en intervju att hon eller kyrkostyrelsen inte kände till ett enda fall där ett homosexuellt par nekats att vigas i en svenskkyrklig församling.

Församlingarna har redan idag en skyldighet att viga alla par som fyller lagens kriterier för att få gifta sig. Och som de flesta känner till finns det ett stort intresse för HBT-frågor i Svenska kyrkan. Ett homosexuellt par som vill vigas där kommer inte att ha några problem att hitta präster som vill förrätta vigseln.

Så vad handlade då egentligen motion 83 om? Ja, flera av dem som pläderade mot den varnade för den angiverikultur som den skulle kunna föra med sig. För motionens mål är ju om att ta reda på prästers åsikter, och sedan ta jobben ifrån dem som inte tycker rätt. Åsiktskontroll och ökad politisering med andra ord. Genomförd skulle motionen leda till att Svenska kyrkan förlorade karaktären av en bred folkkyrka med plats för olika bibelsyn och olika fromhetstraditioner.

Motionen avslogs. Men det var knappt. Kyrkomötet röstade först 130-115, och i en andra votering efter att texten omformulerats föll den med 135-112. Det var Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern i Svenska kyrkan som röstade för motionen.

Mot motionen röstade Politiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK), Frimodig kyrka, Borgerligt alternativ och Sverigedemokraterna. Intressant nog röstade även flera från partiet öppen Kyrka för alla (ÖKA) emot motionen. Centerpartiet var splittrat.

Professionen och de teologisk skolade verkar övervägande ha varit emot avkragning. Sex biskopar pläderade från talarstolen för ett avslag. Flera debattörer påpekade också de juridiska svårigheterna att införa en vigselplikt just för präster i Svenska kyrkan. Inga andra med vigselrätt har en sådan plikt.

Det ogenomtänkta förslaget visar hur avkragningsmotionen hela tiden handlade om politiska motiv. Närmare bestämt om Socialdemokraternas behov av att måla upp påhittade konflikter och nidbilder av motståndare för att engagera de egna väljarna som tydligen ofta är ointresserade av kyrkans liv. Systemet med politiska partier i kyrkomötet är en cirkus som borde få ett slut.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.