Linus Lundkvist från Kristinehamn är en av tre män som ordnar pappa-retreat i SVTs ”Tre pappor”.
”Vi kommer att ha eld, vi ska dansa och vi kommer att dricka kakao”.
– Det är verkligen på största allvar vi gör det, fast med mycket humor, säger Linus.
Linus Lundkvists vecka har varit späckad med intervjuer och tv-framträdande sedan dokumentären ”Tre pappor” började sändas på söndagskvällarna i SVT.
Filmen som handlar om killar med det gemensamt att de är pappor, åker bort tillsammans en helg och badar badtunna.
Så långt är det nog ingen som reagerar. Det är när de lägger till dans, kakaoceremoni och prat om känslor som det händer saker i kommentatorsfälten.
På riktigt?
Reaktionerna har varit många och tittare har undrat: Är det här verkligen på riktigt? Varför så flummigt?
– Jag förstår om folk inte fattar. Det är djupt och lekfullt samtidigt, säger Linus Lundkvist.
Han pustar ut hemma i stugan söder om Kristinehamn med Vänern på promenadavstånd.
Yngsta dottern Nayeli, fem månader, sitter bredvid i barnstolen och provsmakar lite katrinplommon.
Från Kristinehamn
Hans sambo, Jennie Persson, har växt upp i Kristinehamn och har sin familj här.
– Det är vårt paradis. Vi bor här nu när vi är föräldraledig och sen får vi se. Men vi kommer säkert att vara här mycket även i fortsättningen, säger Linus.
De träffades i Stockholm och har en andra bas där. Där bor också Linus äldsta dotter Ayana, 4 år, på halvtid.
– Hon är här med oss varannan vecka.
Barn förändrade allt
Det började med att Linus, tillsammans med sina nära vänner Jonas Mandelstam och Jon Oskarsson, blev pappor ungefär samtidigt.
– Det är livsomvälvande och förändrar livet. Samtidigt var det pandemi och jag kände mig väldigt ensam, säger Linus.
– Jonas kom på att vi skulle ha en pappahelg.
Det resulterade i en filmsnutt på Youtube med en inbjudan till andra pappor att samlas för en pappa-retreat.
I videon står tre män tätt tillsammans och bjuder in till en helg med orden: ”Vi kommer att ha eld, vi ska dansa och vi kommer att dricka kakao”.
Det blev förstås viralt.
– Jag har bjudit in till event förut och det brukar bli 37 visningar och så är det bra med det, säger Linus.
Nu exploderade kommentarfältet hån och elaka kommentarer.
– Det var jobbigt i början, att vara det stora skämtet. Att inte ha kontroll.
– Nu kan jag skratta åt det och jag förstår verkligen humorn i det. Men jag går väl inte in på Flashback och läser direkt.
”Nej, nej, nej”
Inbjudan och retreatet för två år sedan var på största allvar. Och i sina egna kretsar möttes de av hejarop.
Strax efteråt tog Teodor Hultberg kontakt och ville göra en dokumentärfilm om dem och retreatet.
– Vi sa nej, nej, nej. Vi var lite brända och ville bara göra vår grej.
Linus Lundkvist är uppvuxen med traditionella förväntningar på vad det är att vara man.
– Jag var en ganska tuff grabb. Det skiftade när jag var 22–23 år. Jag gick på KTH och mycket hade handlat om att visa sig framgångsrik. Jag hade kul men det var ingen balans.
Efter en period av depression och ifrågasättande bytte han bana.
– Jag började plugga mänskliga rättigheter. Funderade på hur man ska förändra världen.
Han började intressera sig för meditation och yoga.
– Det var en ny värld som öppnade sig, säger Linus Lundkvist.
Sedan dess har han jobbat med personlig utveckling på olika sätt.
– Jag har blivit lite av en allkonstnär på temat att hjälpa andra att må bra.
Nu senast genom mötesplatsen ”Dadfulness” som planerar att arrangera ett tredje pappa-retreat i början på nästa år.
Barn förändrade allt
För fyra år sedan blev han pappa för första gången.
– Det gick några år där man inte hade tid att vara kvar i den världen. Jag tappade kontakt med Jon och Jonas som också gick in i sina pappabubblor.
När förslaget om att göra en dokumentärfilm först kom sa de nej. Sen bestämde de sig för att ändå ge det en chans. Resultatet blev en film om vännerna, deras familjer och om två pappa-retreat.
Två av fyra avsnitt av ”Tre pappor” har sänts, intresset har varit stort och frågorna många.
– Det visar väl att det ligger i tiden, att mansrollen är i förändring, säger Linus Lundkvist.
Du bor i Värmland nu där många män ägnar mer tid åt jakt och bilar än åt att prata om känslor. Har du fått några reaktioner från grannarna?
– Nej, inte än. Jag går och väntar på att de ska komma på att ”det är ju du!”.
– Filmen är ett ”statement” över att vara sig själv. Jag tror alla mår bra av en balans. Jag har ingenting emot traditionell manlighet. Jag hugger ved och gillar att snickra och greja.
Just nu jobbar han halvtid och är mycket hemma med Jennie och barnen.
Vad ska du göra i dag?
– Jag ska ta Nayeli i bärselen och gå en promenad. Det är det bästa jag vet när hon sover på mig. Kanske går vi ner till Vänern och sitter på en sten.