Josehanna Lundgren Wikström från Karlstad förlorade nästan alla sina tävlingsskidor i den stora Vasaloppsbranden. Tolv par till ett värde av närmare 100 000 kronor slukades av lågorna.
– Jag blev otroligt ledsen, säger 21-åringen.
Josehanna Lundgren Wikström rankar femteplats i en JVM-uttagning som karriärens bästa resultat hittills. Nu gör hon andra seniorsäsongen och det är också två år sedan hon bytte värmländska moderklubben Grava SK mot IFK Mora och bosatte sig i Falun.
– Jag flyttade för att börja träna med DSA, Dala sports academy, berättar hon.
IFK Mora ägde Vasaloppets centralförråd, som brann ner till grunden den 4 november. Maskiner, tusentals skyltar, kilometervis med staket, stora tankar som används för att koka blåbärssoppa och originaldevisen från 1923 tillhörde det som gick upp i rök.
– Det var jättehemskt.
Josehanna Lundgren Wikström drabbades också personligen eftersom nästan alla hennes tävlingsskidor fanns i förrådet.
– Typiskt att min pappa ställde in dem där dagen innan det började brinna.
Jan Lundgren sköter prepareringen och lämnade skidorna i Mora på vägen till familjens sommarstuga i Orsa för att Josehanna skulle slippa åka till Karlstad och hämta dem. En procedur som skett tidigare.
– Jag fick ett sms från vår ordförande: ”Nu är skidorna i tryggt förvar.”
De visade sig vara på den minst trygga platsen.
Josehanna var på träningsläger i Idre med IFK Mora och fick beskedet av tränaren.
– Jag blev otroligt ledsen och nervös. Jag skulle tävla om två veckor och helt plötsligt hade jag inget att åka på. Att fixa fram såpass bra skidor som krävs är inget man kan ta för givet att det går.
De tre paren hon hade med till Idre var allt som återstod just då.
Starten i svenska tävlingspremiären i Bruksvallarna gångna helgen var i fara.
– Men mitt skidmärke Madshus var så otroligt hjälpsamma. De började leta i Norge. Jag fick hela tolv par, men som jag inte kunde något om.
De förstörda skidorna var noga utprovade för olika förhållanden.
– Man lägger ofantligt tid och kraft på att lära känna skidorna. Varje par har som en egen personlighet. Det skriver man upp och bokför, skaffar som en kunskapsbank. Nu var allt det värdelöst.
Josehanna är sponsrad av sitt märke, men har bara fått några par. De flesta måste hon betala något för. Värdet av det uppbrunna var stort.
– Ett par till originalpris kostar runt 8000 kronor med bindningar. Vallorna är också dyra. Bara en vallning går på ungefär 500. Pappas arbete vill jag inte ens sätta ett pris på. Jag är otroligt tacksam för det han gör.
För att skapa en bra skida krävs att den vallats ett visst antal gånger.
– Bara inför Bruksvallarna berättade pappa att det ligger tre timmars grundpreparering per skidpar bakom. Han hade alltså vallat i 36 timmar.
Måste ha varit en nackdel i tävlingen att få börja om från noll?
– Ja, verkligen. Det skapar i alla fall väldigt mycket oro i en tjej som ska göra sin tävlingspremiär och redan är ganska orolig och nervös. Det gick inte riktigt som jag hoppats, men jag vill inte skylla på skidorna.
24:e-plats i söndagens 15 kilometer fritt var främsta resultatet.
Nästa uppgift är Sverigecupen i Idre om två helger.
– Nu väntar ett stort arbete där jag ska pröva ut de här skidorna och se vilka jag eventuellt ska byta ut.
Arrangörerna meddelar att det trots branden blir en Vasaloppsvecka i mars. Josehanna Lundgren Wikström avstår dock från att åka huvudtävlingen.
– Det är så otroligt långt. Men det ska jag definitivt göra innan jag är klar med det här livet. Jag åkte Tjejvasan förra året och det blir det säkert nu också.
Hon har inga specifika resultatmål framöver.
– Jag älskar att åka skidor, det är därför jag håller på. Jag vill undersöka hur bra jag kan bli och ger mig inte förrän jag vet.