När hon öppnade 2017 var det försommar och sommarmånaderna låg framför henne. Nu nalkas advent och även december är en tid av mycket jobb för kaféägaren Elin Göransdotter Järnesund.
Det har gått drygt fem år sedan Elins Bakgård blev ett nytt inslag i Arvikas innerstad.
– Det har gått fort.
Hon tycker att det blev ungefär som hon tänkt sig när hon planerade för den nya kaféverksamheten.
–Jag har genomfört mycket av det jag tänkte. Det känns bra. Det är mycket jobb, men det finns många olika sätt att vara kreativ på.
Men i det vardagliga funderar hon inte så mycket på tiden som gått.
– Jag ser oftast framåt. Det är alltid så mycket att tänka på.
"Afternoon glögg".
Just nu i dagarna håller hon på att förbereda för en stickutställning och ett stickkafé med Maja Karlsson. Samtidigt som planeringen pågår för de kommande tillfällena med "Afternoon glögg". Hennes egen version av Afternoon tea i adventstider, där teet är utbytt mot glögg och julinspirerade snittar och godsaker som tilltugg.
Hon bestämde redan från början att hon ville komplettera lunch- och kaféverksamheten med musikkvällar och andra mindre evenemang och utställningar.
– Det känns som det är uppskattat. Jag tror att det har ett värde, att det blir mer levande.
Vid sjutiden på morgonen brukar Elin Göransdotter Järnesund vara på jobbet. Då sätter hon igång att baka dagens behov av bröd, matbröd, bullar, småkakor och tårtor.
Vad hon väljer att baka kan skifta lite från en dag till en annan.
– Jag försöker variera lite som jag känner för.
Men kolatårta blir det så gott som alla dagar. En av kafégästernas favoriter tillsammans med kakan med äppeltosca, passionsfruktcheesecake och tårtan med citronmaräng.
– Det är nog de fyra som gästerna tycker bäst om.
Vilken är din egen favorit bland bakverken?
–Tårta kan man tröttna lite på tycker jag. Nybakade bullar tröttnar man aldrig på. Det brukar slinka ner en bulle på morgonen.
Fem personer jobbar på Elins Bakgård, sen tillkommer extrapersonal när det behövs, inte minst under högsäsong som på somrarna.
En av de anställda som varit med från början är hennes barndomsvän Linda Johansson.
Oftast är det hon som lagar maten, medan Elin bakar.
– Hon är den duktiga kocken. Sen hjälps vi åt ibland, men oftast fördelar vi det så.
–Jag utbildade mig aldrig inom matlagning när jag var yngre. Jag gick på konstskolor, det var vad jag var inne på då, säger Elin.
Ändå var det sina soppluncher som hon blev uppmärksammad för under åren hon drev kaféet på Rackstadmuseet.
– Jag har ingen utbildning, men erfarenhet.
Bakat har hon gjort sen hon var barn.
– När jag växte upp höll jag jätteofta på att experimentera i köket efter skolan.
Ibland hade hon kafé i trädgården i barndomshemmet i Brunskog. Hennes pappa hade möjlighet att trycka upp kafémenyer på jobbet och kafégästerna kom från granngårdarna. När hon blev lite äldre jobbade hon i köket på Sandvikengården och trivdes med det.
Gammaldags stil
Elin vill helst inte prata om sin sorti från Rackstadmuseet. I dag har hon lagt allt bakom sig förklarar hon. Men just då, 2015, var det en stor besvikelse, när dåvarande ledningen för museet sa upp hennes arrende i syfte att driva kaféverksamheten själv. Det väckte viss uppmärksamhet, även i media, och någon föreslog att hon skulle öppna kafé nere i stan istället.
Direkt efter händelsen kunde hon inte tänka i de banorna – men sen blev det ändå precis så. Det ringde nämligen en man och erbjöd henne en lokal att driva kafé i. Fast lokalen fanns inte än.
– Utan Åke (Gunner) hade det inte blivit något.
Det var han som hörde av sig och som nu är hennes hyresvärd.
– Han tittar in ibland och kommer med ved till kakelugnen.
De tänkte lika. Både han och hon ville ha en byggnad i lite gammaldags stil som passade ihop med det gamla trähuset i hörnet Storgatan-Magasinsgatan, på vars bakgård det nya kaféet byggdes.
Även invändigt ville hon bygga vidare på det genuina och en inredning i äldre stil med möbler och porslin som hon köpt på auktionsverk och i second hand butiker. Miljön var en viktig del av verksamheten när hon planerade för det nya kaféet.
Elin är uppväxt i en släkt av konsthantverkare och det avspeglar sig också på inredningen. På Elins Bakgård finns mycket keramik av hennes moster, Ulla Nilsson, som gick bort för några år sedan.
Keramikverkstad
Men bland bruksföremålen, som används i verksamheten, finns även keramikskålar av henne själv.
– Jag har en keramikverkstad hemma.
I huset i Haga där hon bor. Fast just nu hinner hon inte tillbringa så många stunder där. Och skulle hon få mer tid skulle hon nog välja att ta fram papper och penna.
– Jag tycker om att teckna, porträtt framför allt.
När det var dags att öppna kaféet i juni 2017 minns hon att hon var jättenervös.
– Jag visste inte hur det skulle bli. Jag trodde på idén, men man vet aldrig. Men det kom väldigt mycket folk och det kommer fortfarande nya gäster, långväga gäster, som hört om stället. Det gick väldigt bra ända fram till pandemin.
Den påverkade hennes verksamhet mycket, precis som för många andra. Lunch- och kafégästerna blev betydligt färre och restriktionerna gjorde att arbetet blev mer omständligt.
– Det var tungarbetat och det blev mindre intäkter. Det var tufft.
I dag har det mesta återgått till hur det såg ut innan corona.
Att driva en verksamhet är något som finns med en hela tiden. Hon har svårt att släppa tankarna på jobbet när hon är ledig.
– Det är nog lite dåligt med den balansen. Jag får nästan åka bort för att kunna koppla av.
Stängt i början av året
En eller ett par veckor i början av januari brukar kaféet vara stängt.
–Det har vi haft ända sen början och det har vi fortsatt med. Det är den lugnaste tiden på året så det passar bra.
Familjemedlemmar brukar ställa upp för att avlasta henne.
– Mamma står för pelargonerna i fönstren på sommaren. Hon odlar alltid till mig.
Sonen Jacob har börjat hjälpa till då och då när det finns behov. Dottern Annie är lite för ung för det än.
– Pappa hjälper också till om nåt måste lagas eller så.
Fredric, hennes man, sköter det administrativa.
– Och så har vi "Blom-Lena". Hon är ingen släkting, men kommer hit varje onsdag. Hon plockar med blommorna och hjälper till med allt möjligt. På somrarna har hon med sig jättefina buketter från sin egen trädgård och ställer på bordet.
"Blom-Lenas" riktiga namn är Lena Palmqvist från Åmot i Brunskog.
När känns jobbet som roligast?
– Jag tycker det är roligt när det är mysigt och fint. Det är roligt att få vara kreativ, jag tycker om att jobba med händerna.
Hur ser du på framtiden? Några planer kring kaféet?
– Nu vill jag bara att det ska fortsätta gå bra efter att det återhämtat sig från pandemin. Nu är det prisökning på matvaror istället, men jag hoppas det ska gå bra, säger Elin Göransdotter Järnesund.