Åkesson kommer ut som gråsosse

Politik
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Kommer Jimmie Åkesson och Magdalena Andersson att skaka hand fler gånger framöver?
Foto: Jessica Gow/TT
Bland borgerliga opinionsbildare kallas S ofta ett maktparti. Och det är sant. Men Andersson kallar SD för ett maktparti – och även det verkar vara sant.

Jimmie Åkesson (SD) och Magdalena Andersson (S) debatterade för första gången själva i SVT:s Aktuellt. Det var en lågmäld ordväxling. Men det blev också tydligt att både Åkesson och Andersson bytt skepnad sedan valrörelsen.

Det mest iögonfallande i denna debatt var att Åkesson sträckte ut handen till Andersson. Sverigedemokraterna har under senare år profilerat sig mer som ett högerparti. De har rört sig närmare bland annat Moderaterna i ett antal frågor och deras ungdomsförbund Ungsvenskarna gick till val med sloganen ”Stoppa sosseriet”. Det såldes även tröjor med denna slogan, och på hemsidan där de såldes står det om dem: ”Oavsett vart du bär tröjan visar du att du vill något annat för Sverige – du visar att du är trött på Socialdemokraternas styre av landet och att du vill stoppa sosseriet.” Nu låter det annorlunda.

De till SD mindre vänligt inställda delarna av borgerligheten har ofta anklagat Sverigedemokraterna för att vara socialdemokrater. Och visst finns det något nästan lite gråsossigt med den flexibilitet som Åkesson uppvisar gällande blocktillhörighet och partistrategi. Ett maktparti måste ha fler vägar till makten än en. Därför var Stefan Löfven särskilt angelägen om att vinna över ”mittenpartierna” C och L till sitt lag. Och kanske är det också därför som Åkesson nu bytt fot om S.

Och på liknande sätt har också Magdalena Andersson bytt fot om SD. Innan valet hävdade S att demokratin var hotad, nu är man mest upprörd över att regeringen inte ännu uppfyllt alla deras vallöften (trots att mandatperioden knappt ens börjat). Relationen mellan partierna verkar därmed ha normaliserats från båda håll.

Men det mest bestående intrycket av Magdalena Anderssons insats i debatten är att hon verkade obekväm. Precis som innan valet vägrade S-ledaren att prata om sin egen sakpolitik, till den grad att det blev något genant när programledaren tvingades konstatera att det inte kommer något besked.

Kanske var S-ledaren också obekväm eftersom hon känner igen Åkessons strategi. Socialdemokraterna är vana med ett politiskt landskap där i princip alla andra partier är i det närmaste statiska. De håller fast vid sina positioner och vägval, trots att det uppenbarligen skadar deras förtroende bland väljarna (se exempelvis Centerpartiets vägran att stödja en moderat statsminister). När SD agerar annorlunda och försöker vidga sin makt genom att söka vänner både till höger och vänster riskerar man att sluta vara den sol som alla andra snurrar omkring. Eller åtminstone den enda solen. Och finns det verkligen plats för två gråsossar?

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.