Mötet med barnen ändrade planen.
Adam Boström från Karlstad pausade långresan och blev volontär.
– Barnen visar så mycket tacksamhet hela tiden, det ger mig energi. Jag känner att jag gör skillnad, berättar han.
Den senaste månaden har Adam Boström från Karlstad arbetat som volontär på ett center för handikappade och föräldralösa barn och ungdomar i ett slumområde i Kambodjas huvudstad Phnom Penh.
Från början hade han tänkt resa runt i landet i tre veckor, men när en fransk kompis, som tidigare arbetat på centret National borey for infants and children, tog med honom på ett studiebesök dit tänkte han om.
– Jag hälsade på en hel dag och bara älskade det. Efteråt skrev jag till centrets kontaktperson och efter några dagar fick jag också volontärjobb där, säger han.
Han är en av sju utländska volontärer på centret där det bor runt 170 barn varav de flesta har ett funktionshinder. Barnen är uppdelade i olika grupper. På centret bor även lärare och annan personal.
Fem dagar i veckan
– De första tre veckorna arbetade jag i Elefantgruppen, med de största och starkaste barnen och ungdomarna som har störst funktionshinder. Många kan inte röra sig, prata eller äta själva. Vi lekte med dem, gick på promenad, matade dem och hjälpte dem på toa. Det var utmanande men också väldigt roligt.
Nu arbetar han med barn i gruppen som kallas The Class.
– Där går barn med autism och Downs syndrom men det finns även barn utan funktionsnedsättning, berättar han.
Han arbetar fem dagar i veckan från 8.30-16.30. En arbetsdag är uppdelad i två pass, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen.
– Vi är mycket utomhus på morgonen, vi brukar rita mycket, läsa böcker, lära dem engelska. Klockan halv två börjar nästa pass och då sjunger vi låtar både på engelska och khmer och lärarna har lektioner för barnen.
Varför bytte du grupp?
– Jag ville se båda sidorna. I The Class finns det också barn som inte kan äta själva eller prata, andra har enbart fysiska handikapp. Här får jag mer kontakt med barnen. Fyra barn i gruppen är med på morgonaktiviteterna sedan åker de iväg till en vanlig skola, säger Adam.
Centret ordnade boende i ett guesthouse 30 minuter bort i centrala Phnom Penh.
– Jag bor tillsammans med 20 andra volontärer, tre av dem jobbar med mig på centret.
När vi pratar på telefon är det den näst sista dagen på centret. Efter det fortsätter resan till Vietnam.
Vad har volontärarbetet betytt?
– Jättemycket. Här känner man att lärarna, barnen och alla runtomkring är så himla tacksamma för det vi gör. Jag känner att jag gör något meningsfullt på resan. Jag är inte bara en europé som reser runt och har det gott medan andra i landet har ett svårt liv.
Centret är beroende av donationer och volontärer.
– Det är många som kommer hit och tackar oss volontärer för att vi gör något för deras land. Jag känner att Kambodja är ett av länderna i Asien som behöver mest hjälp med volontärarbete, det är så många som vill volontärarbeta i Thailand och Vietnam, så hjälpen behövs inte lika mycket där, förklarar han.
Lär sig på resan
Efter studenten jobbade Adam Boström i drygt ett år för att fixa pengar. I augusti startade han sin långresa med ett stopp hos vänner i Amsterdam innan han flög vidare mot Thailand där han reste runt i nära två månader.
– Jag planerade att vara ute i åtta månader men nu tror jag att det bara kommer att bli sju eftersom jag donerade 4000 kronor av reskassan för att få volontärarbeta på barnhemmet i Phnom Penh, säger han.
För Adam är att resa ett sätt att lära sig saker.
– Jag gillade inte skolan så mycket så det är genom att resa jag lärt mig engelska, religion och om nya kulturer. Jag älskar det, och så maten och värmen...
Flexibel
Tidigare har han besökt andra länder med familjen eller ihop med vänner, men den här gången upptäcker han världen själv och det är något han rekommenderar.
– Man träffar så galet mycket kompisar. Reser man tillsammans med någon kan man lätt dra sig undan. Reser du själv måste du ut och söka kompisar hela tiden. Jag träffar folk konstant.
En annan fördel är flexibiliteten.
– Jag bestämmer vart jag vill åka och hur länge jag vill stanna på ett ställe. Jag bokar inte upp mig långt i förväg. Träffar jag kompisar som har en riktigt spännande plan kan jag åka med, säger han.
När han kom till Kambodja mötte han upp en svensk tjej, en vän till en kompis. Under tre veckor besökte de bland annat templet Angkor Wat, paradisön Koh Rong, de flytande byarna på Tonlé Sap lake men också Röda Khmerernas ökända tortyrfängelse S-21 och Dödens fält i Choeung Ek som i dag är en minnesplats för regimens systematiska avrättningar på 1970-talet.
Höjdpunkter
Nu väntar Vietnam, Malaysia, Singapore och Bali i Indonesien.
– Jag börjar i Ho Chi Minh City där jag ska möta upp en kompis som bor där som kommer att guida, sen åker jag norrut i landet.
Vilka är höjdpunkterna på resan så här långt?
– Månaden med barnen på centret i Kambodja. Två favoriter i Thailand var fullmåne-partyt på ön Koh Phangan och besöket i Pai i norra delen av landet där det finns så mycket vacker natur, vattenfall, heta källor, djungeltempel och en två kilometer lång bambubro som går över risfälten.
Familj och vänner kan följa Adam på Instagram.
– Där skriver jag långa texter om vad jag gjort, säger han.
Efter resan är planen att börja läsa.
– Det kanske blir i Amsterdam eller Paris för jag har fått många kompisar på bägge ställena.
Fram till dess är han i nuet.
– Just nu lever jag mitt bästa liv, säger han.