Livsmedelsstrategin har ju inte lyckats öka matproduktionen och utsläppen av växthusgaser minskar alltför långsamt enligt Klimatpolitiska rådet, skriver Bengt Rundqvist och Karl-Ivar Kumm.
I en osäker värld med krig och höga mat- och energipriser hade det varit önskvärt om vårt jordbruk kunde producera mera mat och bioenergi. Om denna produktion kunde förenas med högt ställda miljömål så vore det ännu bättre. Detta hade nu varit möjligt enligt en framtidsstudie som Naturvårdsverket publicerade 1997.
Studien förutsåg snabbt stigande skördar per hektar. Även djur med högre produktionsförmåga och effektivare foderutnyttjande förutsågs. Hög precision i gödsling, besprutning och utfodring skulle förena hög produktion med högt ställda miljömål. Den ekologiska produktionen skulle öka. Dessa förutsägelser har uppfyllts. Men trots det har Sveriges matproduktion inte ökat.
Enligt framtidsstudien kunde vi nu ha haft mycket större nöt- och lammköttproduktion i skogsbygderna. Detta skulle bli möjligt genom att skapa större betesmarker och utveckla billiga väderskydd för djurens övervintring. Även större besättningar med låg arbetsåtgång per djur skulle bidra till lönsamhet och tillväxt. På gårdar med mycket nötkreatur och får kan man få höga ekologiska vallskördar utan konstgödsel tack vare växtnäring från djurens gödsel och vallarnas klöver. Nu finns i stället stora arealer lågavkastande vallar därför att man har för få eller inga djur och gamla vallar där klövern dött ut.
Så skriver du en debattartikelI framtidsvisionen ingick också odling av energivall och energiskog som skulle kunna ge energi motsvarande jordbrukets egen förbrukning och plus 20 terrawattimmar till övriga samhället. Det senare är 40 procent av vad kärnkraften nu ger. Energivall kan odlas både i skogsbygd där den bidrar till öppet landskap och på spannmålsgårdar i slättbygder där den bidrar till bättre växtföljder och därmed minskat behov av bekämpningsmedel och högre hektarskördar. Energiskog kan odlas i skogfattiga slättbygder där den bidrar till omväxlande landskap. I verkligheten odlas nu knappt någon energivall alls och energiskogsodlingen är endast ett par procent av den areal som förutsattes i framtidsstudien.
Varför har vi inte fått så stor produktion som skulle ha varit möjligt enligt framtidsstudien? En orsak är att många konsumenter väljer billig importerad mat varför priserna blivit lägre än vad som hade krävts. En annan är brist på företagsutveckling i bygder där jordbruksmark har lagts ner. Orsaker till den låga bioenergiproduktionen är billig fossil energi och negativ inställning till energiskog i form av salix. Kanske är det lättare att få acceptans för ”riktiga energiträd” såsom poppel och björk som ger öppnare landskap än salix. Sådana träd inlagrar dessutom mera kol i sitt virkesförråd. Både denna inlagring och den producerade bioenergin är värdefull om Sverige skall nå målet noll nettoutsläpp av växthusgaser år 2045.
Det försämrade säkerhetsläget i världen, klimatförändringarna och igenväxande jordbruksmark med förlorad biologisk mångfald gör det angeläget att undersöka om Naturvårdsverkets visioner från 1997 är möjliga att förverkliga. Det skulle kunna ske i samband med att 2017 års svenska livsmedelsstrategi och nuvarande klimatpolitik omprövas. Livsmedelsstrategin har ju inte lyckats öka matproduktionen och utsläppen av växthusgaser minskar alltför långsamt enligt Klimatpolitiska rådet.
Bengt Rundqvist
Agronom och projektledare i Naturvårdsverkets framtidsstudie
Karl-Ivar Kumm
Docent i lantbruksekonomi och en av forskarna i framtidsstudien