Björn Dixgård om Infruset - själens skrubbsår: ”Inte lätt att vara människa”

Genom Mando Diaos album "Infruset" fick nya generationer upp ögonen för Gustaf Fröding. Nu tar bandets sångare och frontman Björn Dixgård albumet ett steg längre – nu har han skapat en teaterkonsert som bygger på den värmländska poetens livsbetraktelser.

Nyligen utsågs Mando Diaos låt "Strövtåg i hembygden" till den bästa Svensktoppslåten någonsin. Den har blivit något av en svensk klassiker, en sång som förekommer på både bröllop, dop och begravningar. Nu har den och andra låtar från Mando Diaos Frödingalbum "Infruset" (2012) arrangerats om för symfoniorkester och blivit musikteater. Ytterligare låtar från bandets senaste svenskspråkiga album – ”I Solnedgången” – har också tagits med.

– Allt utgår från Frödings texter, börjar Björn Dixgård morgonpiggt i tofflor och morgonrock.

– Texterna är jävligt berättande i sig, de handlar om livet. Han skrev om sig själv och dem han hade omkring sig.

Föreställningen heter "Infruset - Själens skrubbsår" och regisseras av den danska teaterveteranen Moqi Simon Trolin. Det handlar om en människas liv berättat genom fyra generationer.

– Jag och Moqi satte oss i en stuga i Danmark och började gå igenom alla Frödingtexterna, fortsätter Björn Dixgård.

– Det vi har skapat är en teaterkonsert – vi förstärker musiken med teatraliska moment.

Han har själv en av de fyra rollerna, de andra görs av artisterna Arja Saijonmaa 77, Jacqline Moss, 24 (som slog igenom i "Idol"), och tolvåriga Milton Felländer. Alla får de representera en period i en människas liv.

– Och jag är 41, så vi representerar alla olika skeenden i en människas liv – från barndom till död. Men jag kommer inte ut på scenen klädd som Gustaf Fröding och pratar värmländska, försäkrar Björn Dixgård leende.

"Brukar ta en hutt ”

Arbetet med uppsättningen har pågått i flera år, men pandemi och andra tillfälligheter har grusat maskineriet. I helgen var det så äntligen premiär på Malmö Live Konserthus. Nu väntar ytterligare fem framträdanden, kanske mer med tanke på responsen.

– Det var enormt att äntligen få köra föreställningen. En sådan här grej blir så episk i skallen, det var häftigt att se det i verkligheten.

Att ta ton jämte Malmö Symfoniorkester beskriver han som mäktigt.

– Inför konserterna med Mando Diao brukar jag ta en hutt innan jag går ut på scenen, men det vågar jag inte nu. Det är full koncentration som gäller för att jag ska fixa det här. Det är underbart att få gå in i de här känslorna, helt makalöst att stå där och sjunga med orkestern i ryggen.

Han bubblar av lovord till de medverkande musikerna, dirigenten och körsångarna.

– Ljuvligt är det! Vi är över 100 pers i produktionen – med kör, orkester och allt annat. För mig känns det här väldigt stort, det är ett nytt sammanhang. Tacka Kulturskolan för att vi i Sverige kan ha en sådan hög nivå på musiker, det är en ofantlig musikalisk bredd som visas upp i de här sammanhangen. Vi har i princip sålt alla biljetterna redan.

Tankar finns på att ta uppsättningen vidare till en annan stad, eller på turné – om det går att samarbeta med en lokal orkester vid spelstoppen.

"Vältrar oss inte bara i vemod”

Utöver texter av Gustaf Fröding har även lyrik av Karin Boye använts i uppsättningen. Björn Dixgård upplever texterna som slitstarka, med ständig relevans.

– Det svenska vemodet är starkt. Vi människor har samma problem i dag som man hade när Fröding och Boye skrev sina dikter. Det är inte lätt att vara människa och det har de skrivit om på ett helt otroligt bra sätt. Men vi vältrar oss inte bara i vemod, föreställningen får också fram hoppet. Hoppfullheten finns ju även i Frödings texter, han var en naturromantiker som även skrev om livets glada.

Med Mando Diao har Björn Dixgård släppt några singlar den senaste tiden, i mars kommer nästa album. Låtarna har varit skitiga rockspår.

– Det är rock 'n' roll – raka motsatsen till den här föreställningen! För mig är kontrasten mellan olika musikaliska sammanhang viktig. Det smutsigaste kan vara det vackraste, det vackraste det fulaste. Det kan finnas kvalité i musik på Finlandsfärjan lika hög som i den som framförs i ett konserthus.