Alla kan förlåtas utom Margaux Dietz

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:
Notan blev dyr för Margaux Dietz ogenomtänkta video.
Foto: Malin Hoelstad/SvD/TT
I Sverige är det fullt möjligt att förlåta gängkriminella mördare, Förintelseförnekare och nästan vilken annan syndare som helst. Men banne den som filmar någon sovandes vid sin ytterdörr.

Det har stormats rejält kring influencern Margaux Dietz den senaste tiden. Tumultet utlöstes till följd av att Dietz släppt en video där hon filmar en utslagen man som sover utanför hennes hem. Sedan dess har hon förlorat många sponsoravtal och ett stort antal mediekollegor har tagit tillfället i akt att fördöma Dietz med tidvis väldigt starka ordalag.

I videon visas en man, sovandes och förmodligen grovt berusad, liggandes utanför influencerns ytterdörr. Dietz fnissar åt det hela och låter sin son peta på mannen. Sedan ringer hon sin personliga tränare för att be om råd innan hon kontaktar polisen.

Det är rätt att kritisera Dietz för hennes smaklösa agerande. Givetvis är det bedrövligt att göra narr av en utslagen man, och samtidigt antagligen tjäna en ordentlig slant på det. Men det är ändå något som skaver i hur oproportionerlig responsen har varit gentemot influencern. Bitvis har den varit i princip helt oförblommerat sadistisk. Varför dras gränsen just vid Margaux Dietz?

Dels beror det naturligtvis på ren skadeglädje och avundsjuka. Många njuter av att dra någon som haft hög status i gyttja. I den begränsade mån man kan tala om en elit i influencervärlden så har Dietz definitivt tillhört den. I valrörelsen lyckades hon locka till sig samtliga partiledare till sitt Youtube-program ”Partitempen” och hon har byggt ett miljonimperium på sitt varumärke. Att andra i samma bransch nu ser en möjlighet att tvåla till en kanske mer framgångsrik konkurrent är inte svårt att förstå.

Men det stora känslosvallet som uppstått är mer komplext än att ett gäng förbittrade influencers tar sin chans att göra livet ännu lite surare för en försvagad rival. Flera av Dietz sponsorer och samarbetspartners har trots allt följt efter och prompt tagit avstånd. Det tycks också finnas en åtminstone outtalad förväntan på att så bör ske.

Men varför Dietz måste straffas så hårt är faktiskt svårt att förstå. Samma kändisar har många gånger visat sig villiga att förlåta mycket grövre synder. Det handlar om allt från att skämta om att våldta sverigedemokrater, som komikern Henrik Schyffert gjorde i TV4:s Parlamentet, till att tipsa om Förintelseförnekares böcker, som programledaren Gina Dirawi gjorde på sin blogg.

Dessa starka känslor tycks för den delen inte heller väckas när det handlar om de ändlösa scener av brutalitet som vi ser i många av landets förorter. Att vi i år slagit nytt rekord i antal dödsskjutningar på ett år kan man låta flyta förbi.

Varken missunnsamhet eller hyckleri är förvisso nya företeelser i den mediala sfären. Men det gör det inte mindre oaptitligt. Margaux Dietz har bundit ris åt egen rygg genom sitt inlägg, men hon förtjänar inte att få karriären förstörd på grund av ett ogenomtänkt inlägg. Och särskilt inte av människor som i nästa sekund antagligen inte skulle tveka att ingå ett samarbete med en brottsmisstänkt rappare.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.