Bröderna från Karlstad har valt samma spår: ”Vi är sjukt mycket med varandra”

Fyra år skiljer mellan skidskyttebröderna Oskar och Viktor Brandt från Karlstad. Nu bor båda i Östersund, ingår i landslaget och gör nästan allt tillsammans.

– Vi är sjukt mycket med varandra, säger Viktor.

27-årige Oskar har en utvecklingsplats i A-laget. Han har gjort 18 världscupstarter sedan debuten för två säsonger sedan. 37:e-plats i jaktstart i vintras är bästa resultat.

Viktor, 23, tillhör utvecklingslaget och väntar på sin världscupdebut. Sjua i sprint i IBU-cupen var bästa internationella insats i fjol och han tog SM-guld i sprint i mars, då han snuvade favorittippade storebror på segern.

De är både bästa vänner och konkurrenter. Snart drar säsongen igång med svenska tävlingspremiären i Idre den 12–13 november och världscupen startar tre veckor senare, i finska Kontiolahti.

Är det rivalitet mellan er också?

– Det är det väl, men det är ingen jag skulle unna mer att slå mig än min egen bror, säger Oskar.

En del kanske skulle tycka att det värsta som finns vore att få stryk av sin brorsa?

– Ja, framför allt av lillebror. Det är klart att det känns, men nu har det blivit den nivån att man unnar mer än om någon annan skulle ta det. Och man vill ju att man ska vara där båda två högst upp.

Hur började det med skidskytte?

– Vår farbror (Per Brandt) var med på OS i Lillehammer, berättar Oskar.

– Annars har vi hållit på med skidor. Farmor, Berit Brandt, är första damveteran i Vasaloppet, först till 30 lopp. Pappa (Jonas) har åkt skidor. På pappas sida har det varit mycket, friluftsliv, orientering, skidor. Mamma (Anna-Karin) spelade fotboll. Vi är ju en sportig familj. Jag började med skidskytte när jag var typ tolv. Jag hade åkt skidor innan.

– Det var naturligt att testa, med pappas jaktintresse och farbrors skidskyttebakgrund. Vi firar jular i Vansbro, nära till skjutvall i Dala-Järna, och har stuga nära Idre, säger Viktor, som också inspirerades av sin storebror.

– Jag har åkt skidor hela tiden och då var det ganska naturligt att hoppa på om han testade. Jag har alltid gått i hans fotspår. Jag kom till Torsby fyra år efter, flyttade till Östersund fyra år efter, började med skidskytte efter. Nu börjar jag känna att jag kommer närmare och närmare. Snart är jag inte lillebror längre.

Oskar och Viktor är uppväxta i Färjestad i Karlstad och tävlar för I2 IF.

– Vi har i princip varit de enda i klubben sedan vi började. Vi har aldrig tränat i Karlstad som skidskyttar. Vi har bott i Torsby och Östersund, säger Viktor.

– Vi är egentligen med triatleterna så vi är en jättestor klubb. De är 100 pers. Vi har bra uppbackning, säger Oskar.

I tävlingar på nationell nivå kör bröderna och mamma och pappa sitt eget klubbrace.

– Nu på öppningstävlingen kommer vi bo i vår stuga i Grövelsjön. Det är ingen att förhålla sig till. Vi vallar när vi vill, säger Oskar.

– Självklart kan det vara negativa konsekvenser. Vi kanske inte sätter vallan lika ofta som andra klubbar som testar mer, säger Viktor.

Internationellt ingår de förstås i landslaget apparat och får professionell hantering av materialet.

Beskriv varandras styrkor?

– Han är jävligt träningsvillig och åkstark, tycker om att gå på träningar och sparras mot de andra, säger Viktor om Oskar.

Som person?

– En dryg jävel, flikar Oskar in.

– Ja, en dryg jävel som alltid ska vara vara bäst, säger Viktor och skrattar.

– Nej, han tycker om att ta för sig och gå framåt, men vill att alla ska trivas. Det ska vara tävlingsmoment, samtidigt som man kan vara väldigt av och på från träning och tävling och vardagslivet.

– Det tror jag båda är bra på. Vi är lagspelare i en individuell idrott. Vi har mycket att tacka hockey och fotboll. Viktor har spelat innebandy också. Vi fungerar bra i grupp. Det är roligt i grupp även om det är en individuell idrott, säger Oskar, som ger det här omdömet om Viktor.

– Han är en lagspelare, helt klart. Väldigt träningsvillig och seriös. Vet inte om det är vår uppfostran, men vi lägger ner oss och gör jobbet. Vi kan ändå ha roligt och ha hobby vid sidan. Viktor kan spela X-box en hel vilodag utan att tänka skidskytte en enda sekund. Han är stabil skytt, kan skjuta jävligt fort i bland. Åkningen kom bättre i fjol också.

Lär ni något av varandra?

– Ja, vi är sjukt mycket med varandra, har i princip samma träningsplaner och alla våra hobbys. Vi spelar discgolf och golf tillsammans. Vi formas efter varandra, säger Viktor.

– Skyttemässigt är det klart att jag kollar på Viktor i bland. Att ta av sig bössan till exempel, det kollade vi för ett eller två år sedan.

Oskar var sensationellt snabb i spåret förra säsongen.

– Jag tog mitt största steg hittills när jag hamnade i den här träningsgruppen. Man tränar ju med de bästa. Jag känner bara att jag fortsätter där jag avslutade i fjol.

Han hade sjunde åktid av alla direkt i världscupen i Östersund och blev till och med överraskad själv.

– Jag trodde aldrig topp tio i åkning, inte på högsta nivån. Sen upprepade jag i Ruhpolding också, så det var en hög nivå fysiskt sett. Men skyttet var ju dåligt, framför allt i stå.

Det har jobbats med att få bort akilleshälen till den här vintern.

– Han är kanske inte den bästa skytten i laget, men han har blivit bättre. På träningen funkar det jättebra, men det gäller att hitta balansen i anspänning och motivation när nummerlappen är på ryggen, att få tryggheten helt enkelt, säger en av landslagets skyttetränare, Jean-Marc Chabloz.

– Han har en hög högstanivå, så jag tror att han kan överraska.

Även åkkapaciteten lär ha stigit.

– Jag har gått framåt på alla plan och är supernöjd med arbetet. Jag har haft jävligt roligt i år också. Det är ett grymt härligt gäng, säger Oskar.

Viktor har skyttet som är sin starkaste sida.

– Ja, helt klart. Jag är mer jämn i allting, om han har åkningen och lite sämre skytte. I fjol gick det upp för mig att jag har ganska hög högstanivå, det gäller bara att komma upp till den och hålla den hela säsongen. Det är stora målet den här säsongen är att utveckla grunden och kunna behålla högstanivån.

Vad tror du om möjligheterna att få åka världscup?

– Jag tror de är ganska goda ändå och det är helt klart mitt mål. Jag hade en fruktansvärt hög nivå innan jul i fjol i säsongsöppningen och IBU-cupen. Jag gick nästan och hoppades på att få chansen. Så var det inget sånt, och sen dalade formen.

Oskar var förkyld för några veckor sedan och missade lite träning.

– Jag har haft en supervår, sommar och höst. Tre dagar krasslig kan man inte klaga på.

Vad siktar du på i vinter?

– Jag vill få till det här topploppet i världscupen, och självklart höja lägstanivån. I fjol var det så många gånger att åkningen var på den höga nivån att, å jävlar, hade jag träffat i dag hade jag varit på pallen. Gör jag bra resultat kommer det räcka till VM.

Är svenska premiären väldigt viktig?

– Ja, det är alltid viktigt, absolut, för första världscupen och internationellt tävlande över lag. Man vill ha bra kvitto. Men tränarna ser över hela året vad vi gjort och har sjukt bra koll på gruppen.