Ett myllrande Paris har inspirerat låtar som är oförutsägbara och har något mystiskt över sig.
Nu släpper den värmländska musikern Tobias Andersson sitt debutalbum som präglas av en "nattlig stämning" och stillheten som kan uppstå i en storstad.
Han pratar i målningar när han beskriver sin musik. Några låtar är mer som oljemålningar med svepande penseldrag, andra är mer som diffusa akvareller. När han skriver musik kan han ibland rita den, i stället för att skriva ner ackord och toner.
Nu släpper Tobias Andersson ett första album i eget namn. Tidigare har hans gitarrspel figurerat på flera inspelningar, men på "Silent Cities" är det bara egna låtar. Inspirationen kan komma från alla möjliga håll, titeln anspelar på den tystnad som kan uppstå i en storstad. Hur ensamhet kan uppstå i en folkmassa. Många spår är skrivna under hans år i Paris där han även träffade kärleken.
– Jag ritar en tidslinje där jag sedan lägger in vad som ska hända i låten, här ska det blir starkare, här ska det komma tillbaka till melodin i början och så vidare, säger Tobias Andersson i ett försök att förklara sitt låtskrivande.
– Och det är sällan jag har en bild eller tanke om vad låten handlar om, det brukar växa fram i efterhand.
Delar av musiken har han värkt fram, andra bitar har kommit utan större ansträngning. Han har med sig flera musiker, de flesta låtar framförs med trio, några som kvintett. En annan Karlstadsmusiker hör till de medverkande, trumpetaren Petter Inderström Pankinaho.
– Jag gillar när musiken söker sig utanför jazzboxen, fortsätter Tobias Andersson.
– Även om jazz är ett otroligt brett begrepp, men kanske att skivan har mer ett förhållningssätt, en attityd som är jazz. Men tonspråket är inspirerat av väldigt olika saker.
Han nämner klassisk musik och Evert Taube som några källor. Och norsk jazz som inte alls låter så mycket jazz.
– När man skriver musik är det naturligt att färgas av det man växt upp med, det man har i ryggsäcken. Jag tycker om när det finns något mystiskt, något ambivalent i musiken. Improvisation bidrar till det, då kan medmusikerna vara med och färga den skriva musiken.
”Vill vara oförutsägbar”
I regel är låtarna satta på två, tre tagningar i studion.
– Det finns ett kärvt element i det jag skriver, för lyssnaren är det oklart vilken riktning musiken ska ta. Jag vill få lyssnaren att vara på tårna, jag vill vara oförutsägbar.
I högstadiet hamnade fiolen och folkmusiken som han växt upp med på hyllan till förmån för elgitarren då bland andra Jimi Hendrix pockade på uppmärksamheten.
– Steget mellan folkmusiken och Jimi Hendrix är inte så långt, i båda fallen spelas det mycket på gehör, improvisation är viktigt. Allt bygger på en melodi som man varierar.
Det var hans tycke för improvisation som förde honom till jazzen.
– Jag stötte på John Coltrane och Miles Davis tidigt, de var viktig för mig.
Han pratar entusiastiskt om några av jazzlegendarernas inspelningar.
– I Miles Davis musik räknas varje ton, det är en speciell känsla. Vilken häftig karriär, han var ständigt i bräschen.
Helt stilla i Paris
Numera bor Tobias Andersson i Göteborg, dit han flyttade efter några år i Paris.
– I Paris mötte jag väldigt många otroligt skickliga musiker. Jag kände verkligen "Wow, jag måste steppa upp mitt eget spelande". Det var en upplevelse. Jazzscenen där är väldigt levande, det svischar förbi giganter från USA som är på turné till exempel.
Han beskriver staden som en myrstack.
– Alla är på väg någonstans. Men även i en så stor stad som Paris kan det bli helt stilla i vissa perioder. Det är det jag har döpt skivan efter – "Silent Cities". Det finns en spänning i att det är så många människor närvarande utan att någon har något med varandra att göra.
FAKTA: Tobias Andersson
Tobias Andersson, 32, är verksam som musiker och musiklärare. Uppväxt i Brunskog och Karlstad. Gick musikklass på Norrstrandsskolan och musiklinjen på Sundstagymnasiet.
Bor i Göteborg med flickvän.
Aktuell: Med debutalbumet ”Silent Cities” som släps den 2 november.
I staden träffade han sin flickvän som nu flyttat med honom till Sverige och arbetar som läkare i Göteborg.
– Flera av låtarna skrev jag i Paris, det är två år sedan jag flyttade tillbaka till Sverige. Min musik är ganska lågmäld. Lite abstrakt. Det finns säkert en "nattlig stämning".
Hur intellektuell är du kring din musik?
– Jag vill förstå vad jag hör, hur det hänger ihop. Men ser man musik som något med en massa regler så blir det bara jobbigt. Upplever jag ett flöde av musik tillåter jag mig att inte förstå allting.
"Silent Cities" finns ute nu.
Tobias Östlund trotsar blygheten på scenen: "Jag är inte någon Ziggy Stardust"