Krönika: Motorsportens kung Midas får aldrig Bragdguldet

Johan Kristoffersson, motorsportens kung Midas, har slagit till igen och fixat femte guldet i rallycross-VM och tidernas första i elbil.

Tänk om han fortsatt med sin lovande skidkarriär och nått samma framgångar – då hade han garanterat både Bragdguld och Jerringpris vid det här laget.

Nu är det så att säga kört med den typen av utmärkelser. Kristoffersson får hålla till godo med NWT:s guldmärke, som utdelades redan 2016, för VM-silver.

Trots att 33-åringen från Arvika tillhör Sveriges främsta idrottare genom tiderna alla kategorier får framfarten sällan någon större uppmärksamhet i nationell media. Av någon anledning finns motorsport heller inte i OS, även om rallycross har högt underhållningsvärde och skulle passa ypperligt.

Johan Kristoffersson är tämligen anonym bland den breda allmänheten och når nog tyvärr aldrig folkkär-status, vilket han vore värd. Oavsett idrott går det ju inte att vara mer än bäst.

Chansen finns i så fall i tv-underhållning som Mästarnas mästare och Superstars.

Jag är övertygad om att han skulle göra succé där också, om han blir inbjuden.

Johan Kristoffersson har nämligen såväl extrem vinnarskalle som nerver av stål och dito fysik. Han kan bland annat stå i plankan i minst 15 minuter och ta 130 kilo i bänkpress.

Han gjorde inte bara det som behövdes under helgen i Barcelona. Visserligen räckte inte lördagens insats till att säkra titeln, men på söndagen var han snabbast hela vägen – i superpole, båda kvalheaten, så kallade progressionheatet, semifinal och final.

Just att vara bäst när det gäller, eller snarare lika bra oavsett om det är kvalheat eller final, tror jag är den största tillgången och nyckeln till alla segrarna. Han är helt enkelt iskall i avgörande läge och har satt sig i sådan respekt hos motståndarna att de är i mentalt underläge redan från start, och stressas till misstag.

2017, 2018, 2020, 2021, 2022 har Johan Kristoffersson stått överst på pallen. Kunde säkert ha gjort det även 2019, om han inte valt annat den säsongen.

Historisk flera gånger

Kristoffersson är historiskt flera gånger om. Han är överlägset störst individuellt sedan VM-eran i rallycross startade 2014. Bara en till har fler än en totalvinster, Petter Solberg med sina två 2014 och 2015.

Han har toppat med tre olika team, två i Kristoffersson motorsport (Volkswagen), två i Petter Solbergs PSRX (Volkswagen) och en i Kilsbaserade EKS JC (Audi).

Dessutom tog han sista titeln med bensinbilar och nu den första i elektriska huvudklassen.

Den här senaste mästarpokalen smäller extra högt eftersom den helt är en produkt av familjeteamet KMS, där allt startade för Johan när han fick chansen av pappa Tommy i JTCC 2008 och visade talangen genom att sluta fyra sammanlagt. Åren som skidåkare i högsta svenska junioreliten var en bra grund att stå på och hade gett värdefull tävlingserfarenhet.

Nu har KMS byggt upp första generationens elbil från grunden i verkstaden i Koppsäng utanför Arvika, under otaliga timmar fram till säsongstarten i maj.

Det är alltså verkligen VM-guld made in Värmland.

Riktigt starka teamkamrater i form av norske rallystjärnan Ole Christian Veiby och unge påläggskalven Gustav Bergström har också bidragit, och sett till att även teamtiteln bärgades på den spanska banan.

Kristoffersson har triumferat i sju av de nio körda deltävlingarna och kan bara njuta i säsongsfinalen i Tyskland om två veckor. Tvåan Timmy Hansen är utklassad med 39 poäng och kan i bästa fall ta 20 till.

Framför allt Veiby, men också Bergström, är med i tätstriden och kan ha nytta av hjälpen från den erfarne teamkamraten.

Ingen förbannelse

Likheten med grekiska mytologins kung Midas är slående (minus förbannelsen). Åtminstone nästan allt Kristoffersson rör vid blir guld, vilket totalt 13 titlar visar. Förutom fem i rallycross-VM finns en i RallyX Nordic, en i International Superstars Series i racing, två i STCC, tre i Porsche Carrera Cup, en i terrängserien Extreme E, och dessutom två tredjeplatser i Svenska rallyt (WRC2 och WRC3).

Innan 2022 är över lär det bli mästartecken nummer 14 – i Extreme E tillsammans med Mikaela Åhlin-Kottulinsky.