Riksdagsledamoten Nadja Awad (V) menar att all kritik mot hedersvåld är uttryck för islamofobi. V har länge gått snett i hedersfrågan.
Den som kritiserat hijab ”agerar moralpolis” och ”vill kontrollera vad kvinnor ska klä sig i”. Det hävdade Vänsterpartisten Nadja Awad i en riksdagsdebatt mot en sverigedemokrat i veckan. Hon menade alltså att frihetskampen handlar om rätten att bära slöja. När det egentligen handlar om rätten att slippa.
Andra vänsterpartister har gjort samma tankevurpa. Linda Snecker (V) var exempelvis en av dem som 2013 poserade i slöja i sociala medier “för alla kvinnors lika värde och rättigheter”. Även Veronica Palm (S), Gina Dirawi och Bilan Osman deltog i kampanjen #hijabupproret.
För några år sedan skrev Nadja Awad (V) att det inte går att uttala sig om så kallade hedersfrågor utan att det blir islamofobiskt, vilket uppmärksammades av Världen idag i veckan. Enligt tidningen har hon under lång tid spridit budskapet att Sverige är ett land med strukturell rasism och utbredd islamofobi.
Islamofobi är ett mycket starkt ord. En grov anklagelse. Vänsterpartiet har dessvärre en historia av att inte väja för den giftpilen i debatten och som konsekvens ställa sig på fel sida. På förtryckarnas sida i stället för de ofria kvinnornas.
Vänsterpartisten Amineh Kakabaveh jobbade länge envist – och i motvind – för att uppmärksamma hedersproblematiken. Hon anklagades internt för att ”gå rasisternas ärenden”. Inom partiet vägrade man se. Ledande vänsterpartister menade att kvinnoförtryck, homofobi och fundamentalism inte bara fanns knutet till en enskild religion. Motmedlet var ”ökad jämlikhet och rättvisa”. Några skattehöjningar och bidragsökningar så var problemet ur världen. Jojo...
Andra vittnade vid samma tid om att V-ledningen menat att hederskultur bara var nys och att man borde hålla tyst om saken – annars var man rasist och stigmatiserade vissa förorter. När förre V-ledaren Jonas Sjöstedt frågades ut i SVT 2018 menade han att personer försöker använda frågan om hederskultur som ”ett redskap för en sorts rasism”.
Sedan några år säger sig V arbeta emot hedersvåld, men många tycks ändå inte ha förstått. I januari skrev Vänsterpartiets distriktsordförande i Uppsala Per Markus Risman i Göteborgs-Posten att klädkoder kring hur kort en kjol var i skolan är en form av hederskultur.
2018 protesterade V mot en särskild brottsrubricering mot hedersförtryck. Man var rädda att detta skulle ”leda till att det enbart blir personer från en viss kultur som misstänks”. När riksdagen i april klubbade igenom en lag röstade V nej.
2020 antog riksdagen en lag som gav samhället möjlighet att införa tillfälliga utreseförbud för barn som hotas att föras utomlands för att könsstympas eller giftas bort. V reserverade sig.
Rädslan för att hamna i samma ringhörna som rasisterna har dessutom gjort att man hamnat nära en annan kraft. Även partiet Nyans landar i motstånd mot dem som gör motstånd mot hedersförtryck.
På Facebook skrev partiledaren Mikail Yüksel nyligen att GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime, ”bidrar till islamofobi” och engagerar sig i att förtrycka religiösa grupper och slöjbärande kvinnor. Efter denna grova, okunniga, anklagelse ramlade det in gåvor till organisationen som under många år kämpat för frihet att få leva livet som man själv vill.
Det är bra att fler struntar i rasism- och islamofobianklagelserna, vågar tänka själva och stå emot de fula orden. Den som inte törs ställer sig tyvärr lätt på förtryckarnas sida.
Carolin Dahlman
Högerliberal samhällsdebattör