Plötsligt är kritiken mot Tidöavtalet som bortblåst. När Socialdemokraterna skall omorientera sig i det politiska landskapet är tonläget med ens nedskruvat. Det är en sund utveckling.
Medan kritiken mot den skärpta migrations- och kriminalpolitik som regeringen och Sverigedemokraterna enats om varit hård och oförsonlig från vänstern, och en del självutnämnda liberaler, har S varit mer tysta. Det fick sin förklaring när partiledaren Magdalena Andersson intervjuades i Expressen i tisdags (25/10).
Där tonar hon ner dramatiken och säger att den stora omläggningen redan skett. "Paradigmskiftet ägde rum 2015 och det genomförde vi". Det är förstås en sanning med oerhört stor modifikation, men det är inte det viktiga här. Det viktiga är att S i princip ger ett oförblommerat stöd till den nya strama migrationspolitiken. Andersson vill inte i någon del ta avstånd från förslagen, och vill till och med gå längre när det gäller arbetskraftsinvandringen.
Samma sak gäller regeringens skärpta rättspolitik, och inte heller ett tiggeriförbud får tummen ner. Ardalan Shekarabi (S), partiets nye rättspolitiska talesperson, säger i en intervju i Dagens Nyheter (23/10) att vi måste bryta med 1970-talets kriminalpolitiska ideologi, som ville undvika att låsa folk inne. Nu måste brottsoffer och samhället skyddas mot de kriminella. Varför låter plötsligt flera ledande socialdemokrater som moderater eller sverigedemokrater?
Det handlar förstås om att hitta en ny roll för att partiet skall bli relevant för väljarna i framtiden. S ser att en radikalt annorlunda syn i frågor om invandring, brott och straff än den som folkflertalet har straffar sig. Och i opposition behöver de heller inte ta hänsyn till vad eventuella stödpartier kan tänkas tycka. De vill helt enkelt neutralisera de här frågorna och söka andra konfliktlinjer, till exempel på välfärdsområdet.
Detta är en läxa som de danska socialdemokraterna redan lärt sig, och det är helt tydligt var de svenska nu hämtar sin inspiration. Frågan är dock om det är för lite och för sent. Men S har inte mycket val om de inte vill riskera en framtida ökenvandring. Då kan man inte längre avvika i för väljarna så avgjort viktiga frågor.
Intressant är hur allt tal om "trettiotalets återkomst" och "hat, hot och våld" nu är utmönstrat när det inte visade sig fungera. Underskatta inte hur ett maktparti som S till och med kan komma att söka stöd och samarbeten med SD framöver. Hur det sedan tas emot av partiaktiva återstår att se, men sympatisörer brukar följa med även drastiska omläggningar av politiken.
Just nu verkar dock flera ha satt kaffet i vrångstrupen. I alla fall av reaktionerna från flera ledarsidor och opinionsbildare att döma. Men även sådana personer brukar vänja sig. Annars finns det andra som kan ta vid.
Kvar ute i kylan blir då de tidigare rödgröna samarbetspartierna, vilket kan försvåra för framtida samarbeten. Om inte Centern också ändrar kurs kommer de att bli akterseglade tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet.