Den nya borgerliga regeringen har beslutat att riva upp förslaget om ett nytt reseavdrag. I stället höjer de nivåerna för nuvarande avdrag. Beslutet är välkommet och kommer att gynna många arbetspendlare.
Under våren biföll riksdagen den dåvarande socialdemokratiska regeringens förslag om ett nytt reseavdrag som baserades enbart på färdsträcka snarare än på färdmedel och kostnad. Beslutet fick hård kritik, bland annat från Milersättningsupproret (Vi Bilägare, 17/3)
Enligt Moderaterna kommer förslaget att innebära en skattelättnad på 4 700 kronor årligen för en arbetspendlare som använder egen bil och som har fyra mil till jobbet, jämfört med det nya system som skulle kommit på plats till nästa år.
Det nya reseavdraget var ogenomtänkt redan från början. Att basera skatteavdraget på färdsträckan snarare än på kostnaden för färden hade resulterat i en direkt skattesubvention för cyklister, som alltså reser så gott som gratis men ändå vore berättigade till avdrag. Likaså hade reseavdraget varit mer gynnsamt för personer i kollektivtrafiken, även om det inte är fullt lika orimligt. Bland annat varnade Riksförbundet M Sverige (som tidigare hette Motormännens riksförbund) för att det nya reseavdraget skulle kunna kosta bilister flera tusen kronor årligen. Inte heller tog det nya beslutet hänsyn till alla de bilister som använder sin privata bil i tjänsten.
Visserligen ändrade regeringen förslaget efter att en kritikstorm utlösts. De höjde nivåerna på avdraget, och inkluderade även de bilister som först hade lämnats utanför, men förslaget var fortfarande otillräckligt.
Men det var för den rödgröna regeringen antagligen inte meningen att förslaget skulle vara tillräckligt, eftersom det även fanns en miljötanke med i förslaget. Det vill säga att man ville att fler skulle motiveras att cykla eller ta bussen. Men i verkligheten är detta för många inte ett realistiskt alternativ, varför det främst hade inneburit en ekonomisk försämring i ett läge där vi redan går mot hårdare tider.
Det är därför bra att man nu skrotar förslaget och istället höjer nivåerna för det befintliga reseavdraget. I det ekonomiska läge vi befinner oss i, och som kommer att försämras ytterligare till vintern och nästa år, kommer regeringen att vara tvungen att stödja hushållen för att mildra skadorna från inflationen, prishöjningarna och lågkonjunkturen. Att regeringen även skall sänka drivmedelspriset genom en minskning av reduktionsplikten är därför också relevant i sammanhanget.
När Ulf Kristersson (M) bad om en förlängning för att få Tidöavtalet i mål var det många som oroades över att regeringen skulle bli svag och saktfärdig, eller att skillnaderna mellan partierna var för stora för att de skulle kunna föra gemensam politik. Att döma av regeringens första dagar vid makten verkar detta inte vara fallet. Hittills har regeringen visat sig proaktiv, snarare än reaktiv, när det gäller att hantera de kriser som den ärvt. Visst är det uppfriskande?