Direkt från Europaparlamentet
När Europaparlamentet samlas i november kommer vi rösta om en resolution som klassar Ryssland som terrorstat, skriver Charlie Weimers.
Jag får ofta frågan vad Europaparlamentariker gör när vi inte röstar. Låt mig därför beskriva spelet bakom kulisserna i en av de frågor jag arbetat med de senaste veckorna.
När Ukraina sprängde bron mellan Ryssland och Krimhalvön angrep de ett legitimt militärt mål. Ryssland svarade med omfattande terrorbombningar av civila. Som medlem av utrikesutskottet var det mitt jobb att agera eftersom en stat som bombar civila mål kan klassas som statlig sponsor av terrorism.
Måndagen efter bro-attacken och den ryska vedergällningen tog jag de första stegen för att få till en debatt och Rysslandskritisk resolution i parlamentet. Först lyfte jag frågan till presidiet som sätter dagordningen. Mitt förslag var kontroversiellt. Vissa ledamöter från gasberoende länder ville inte antagonisera Ryssland och de lyckades veckan innan plenum i Strasbourg förmå presidiet att stryka debatten från dagordningen.
I rapporten från presidiemötet såg jag att förslaget endast hade understötts av min konservativa grupp. Det framgick även att högern var splittrad. Den kristdemokratiska respektive nationalistiska gruppen hade avstått. Alla andra röstade mot. Trots att jag förlorat visste jag att om bara den tvekande högern och liberalerna backade förslaget skulle vi ha en majoritet.
Jag ägnade veckan åt att samla stöd från andra parlamentariker. När förslaget förkastades hade jag redan stöd för en mycket stark resolutionstext från 24 ledamöter från alla fyra högergrupper. Liberaler, kristdemokrater, konservativa och nationalister stödde min text som var inspirerad av de baltiska parlamentens fördömanden av Ryssland. Det ingav hopp. Jag bestämde mig för att försöka tvinga upp frågan om debatt och resolution på dagordningen.
När man försöker övertala andra parlamentariker hör man ofta allehanda skvaller. Givet hur mycket Socialdemokraterna investerat i att utmåla andra som Rysslandsvänliga avfärdade jag indikationer om att de inte tänkte stödja en debatt om att fördöma Ryssland.
När sessionen öppnade förra måndagen och jag begärde votering om debatten och resolutionen visade det sig att många från de grupper som varit med och stoppat förslaget när presidiet fastställde dagordningen inte var villiga att offentligt ställa sig på Putins sida.
I plenum röstade nästan hela den europeiska högern med mig. Jag visste redan att de gröna skulle avstå och att många socialdemokrater och extremvänstern skulle rösta mot. Jag hade hoppats även få stöd från de svenska Socialdemokraterna men de valde att vara trogna sin partigrupp och rösta nej hellre än att kritisera Putin som de lovat väljarna. Högern tillsammans med röster från liberalerna gav mitt förslag en majoritet och det hamnade således på dagordningen.
I veckan fick vi vår debatt. En liten seger. När Europaparlamentet samlas i november kommer vi rösta om en resolution som klassar Ryssland som terrorstat. Nästa steg blir alltså att säkra att resolutionen innehåller ett starkt fördömande. Denna gång kommer jag inte räkna med stöd från de rödgröna.
Charlie Weimers
Europaparlamentariker (SD)