Under mitt arbetsliv har jag haft förmånen att arbeta inom olika branscher såsom idrottsrörelsen, reklam, tillverkningsindustri och numer skogsindustrin och den spännande och rätt så komplicerade klustervärlden.
Jag kan så här långt konstatera att branscherna är unika, men en sak har de gemensamt: De har massor av förkortningar.
Och nej de har inte gemensamma förkortningar utan helt olika.
Det här ställer till det för mig och för många andra. Låt mig ge några exempel.
Alla inom reklamvärlden vet att förkortningen PMS är ett färgsystem medan samma förkortning har en helt annan betydelse när vi pratar kvinnors hälsa. Inom idrottsrörelsen betyder DNS Did Not Start medan det i IT-världen betyder Domännamnssystem. Lätt förvirrande.
Lägger vi dessutom på ett språklager blir det än mer spännande. Svenskan har förkortningar som betyder något helt annat på engelska.
Om du googlar förkortningar så dyker det upp länkar till ordlistor för olika branscher. Jag tycker att det har gått lite väl långt om vi behöver ordlistor för att förklara alla förkortningar. Vore det inte bättre om vi började kommunicera i klartext i stället?
Eftersom förkortningar kräver att mottagaren har samma preferenser som du och vet vad de sammansatta bokstäverna betyder är det som upplagt för missförstånd. Kommunikationen blir exkluderande.
Som en gränsgångare mellan branscher har jag vid flertalet tillfällen suttit på möten eller träffat människor som har pratat ”förkortniska” och känt mig fruktansvärt osmart.
Den främsta anledningen till att vi älskar att använda förkortningar är säkerligen för att förenkla för oss själva. Det är ju jobbigt att säga eller skriva ut alla ord. Men jag tror också att vi gillar att omge oss av ett språk och förkortningar som ”bara” vi i vår gruppering kan. Det skapar tillhörighet för dem som vet betydelsen. Som ett hemligt språk, vilket i alla fall jag tyckte var kul att skapa med mina vänner som liten.
Som en gränsgångare mellan branscher har jag vid flertalet tillfällen suttit på möten eller träffat människor som har pratat ”förkortniska” och känt mig fruktansvärt osmart.
Under min tid inom tillverkningsindustrin utmanade jag och en kollega resten av ledningsgruppen att sluta med förkortningar. Den här utmaningen tog vi alla på stort allvar och det blev otroligt intressanta diskussioner när någon lyfte förkortningarnas betydelse och det visade sig att det inte var helt självklart. Vi, och särskilt jag, som kom in som helt novis i sammanhanget, lärde mig otroligt mycket av utmaningen. Framför allt kände jag mig väldigt inkluderad när jag förstod vad vi pratade om.
I dag påminner jag mig själv om den goa känslan som uppstod i ledningsgruppen. För som kluster fungerar vi på Paper Province ofta som en tolk mellan näringslivet, den offentliga världen och akademin. Samtliga är världar som är fulla av gåtfulla språk och risken att bli bekväm med det är ganska stor. Men det får vi inte bli. För då kanske vi går vilse i kommunikationen och tappar bort mottagaren. Därför vill jag ge samma utmaning till er, som jag gav till ledningsgruppen på mitt förra jobb: sluta förkorta och börja kommunicera på riktigt!
Sandra Sundbäck
Vd på Paper Province