Regeringen kan ta rödgrönt ramaskri med ro

Politik
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Närings-, energi och miljöpolitiken hör samman på Ebba Buschs departement.
Foto: Christine Olsson/TT
Att föra in miljöfrågorna under näringsdepartementet visar att den nya regeringen tänkt till. För frågorna hör ihop. Detsamma gäller hur man fört samman flera andra frågor i de nya departementen.

Det blev ett lätt ramaskri hos de rödgröna när det stod klart att den nya regeringen inte kommer att ha ett särskilt miljödepartement. Bland annat Per Bolund (MP) och Pär Holmgren (MP) har beklagat sig på Expressen Debatt (19/10) och kallar det "ett slag i ansiktet på kommande generationer". Lika kritisk är Birgitta Dahl (S), som var det första miljöministern med just ett eget departement, som kallar det "illavarslande och uruselt" i Svenska Dagbladet (18/10).

Regeringen kan ta det med ro. Det är inte frågan om att lägga ner miljödepartement. Däremot skall det sammanföras med det departement som får namnet klimat- och näringslivsdepartementet, med Ebba Busch (KD) som chef med titeln närings- och energiminister. Till särskild klimat- och miljöminister i detta "superdepartement" har Romina Pourmokhtari (L) utsetts.

Det finns en klok baktanke med det. För frågorna hör ihop. Det behövs nämligen en helhetssyn där man kan göra kloka avvägningar. Mål- och intressekonflikter har alltid och kommer alltid att finnas och det är välgörande att regeringen i sin nya struktur tar hänsyn till det. Problemet mer ett överordnat miljödepartement (och även miljölagstiftning) är att det inte funnits något sådant helhetsansvar.

Vad regeringen vill säga med det här är att näringslivsfrågorna är beroende av såväl en sund energipolitik som miljö- och klimatpolitik. Och skall vi ha en uthållig miljöpolitik så kan den inte gå på tvärs mot närings- och energipolitiken. Det är en mogen, ja vuxen, syn på hur politik bedrivs.

Detta synsätt går igen på flera andra av den nya regeringens departement. Johan Pehrson (L) är arbetsmarknads- och integrationsminister, vilket visar på hur viktigt det är för integrationen att invandrare kan komma i arbete. På hans departement finns också jämställdhetsministern Paulina Brandberg (L) och det visar på hur viktiga just jämställdhetsfrågorna är för integrationen.

Migrationsfrågorna, som Maria Malmer Stenergard (M) är ansvarig för, är annorlunda, och ligger som tidigare under justitiedepartementet där de också hör hemma. De handlar mycket om juridik och internationella konventioner.

Försvarsdepartementet har begåvats med en särskild minister för det civila försvaret, Carl-Oskar Bohlin (M). Och landsbygdsdepartementet, med Peter Kullgren (KD) som chef, har också en minister, Andreas Carlson (KD), som ansvarig för infrastruktur och bostäder. Också de frågorna hör ihop.

På utrikesdepartementet finns förutom själva utrikesministern också en minister, Johan Forssell (M), som är ansvarig för både utrikeshandeln och biståndet. Det är ingen slump, utan ett erkännande att handel är avgörande för att fattiga länder skall kunna resa sig. Faktiskt i betydligt högre utsträckning än traditionellt bistånd, som många gånger varit rent kontraproduktivt. Frågorna hör ihop.

Detta sätt att organisera regeringskansliet vittnar om att Ulf Kristersson såg helheten framför sig, och det bådar för att det blir enklare och smidigare att genomföra politiken.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.