Det finns mycket innovationskraft bland lantbrukarna som driver ekologisk, småskalig matproduktion och som därigenom vårdar både den biologiska mångfalden och viktig kulturhistoria.
Men den ekonomiska verkligheten är tuff, och det behövs stöd för att stötta den här typen av jordbruk.
Det slås fast i ny forskning på Karlstads universitet.
Projektet Biokuma har de senaste två åren tittat på förutsättningarna för småskalig livsmedelsproduktion i Norge och Sverige, med Hedmark och Värmland som studieområden. Forskarna har arbetat tillsammans med småskaliga gårdar i Värmland och Hedmark, intresseorganisationer, säterföreningar, myndigheter och utbildningsanordnare. Genom bland annat enkätstudier och workshopar har förslag och idéer samlats ihop.
Biokulturellt arv
Projektledaren på Karlstads universitet, Eva Svensson, säger att det traditionella sättet att driva en gård vårdar både den biologiska mångfalden och viktig kulturhistoria – vårt biokulturella arv.
– Huvudtesen är att det biokulturella arvet urholkas när folk flyttar till städerna och man lägger om traditionellt jordbruk till industriellt jordbruk, som man har gjort länge.
Innovativt
Det så kallade traditionella lantbruket är fyllt av innovationer, säger hon.
– Lantbrukarna själva ser sig som innovativa, och menar att det är det industriella jordbruket som är det traditionella.
Men även om intresset för att köpa lokalt, småskaligt, miljö- och djurvänligt producerad mat ökar, är det fortfarande svårt för småskaliga gårdar att driva verksamheten på ett ekonomiskt lönsamt sätt.
– Det behövs stöd och åtgärder för att stötta den här typen av jordbruk om man vill att det ska vara hållbart. Det är krävande, det tar tid och de som arbetar med det är hur entusiastiska som helst, men det finns en gräns för allt.
Krångliga regler
– Man behöver se över regelverk och göra anpassningar så att även den här typen av gårdar kan få det lättare. Det handlar till exempel om myndigheternas tillsyn. Vi var på en gård som hade något de kallade äggmobiler. Det var små hus på hjul som gjorde att hönsen alltid hade fräscht gräs att sprätta i. När inspektörerna kom visste de inte vad skulle göra. De hade inte sett friskare hönor men de passade inte i regelverket.
Det industriella jordbruket är anpassat efter en produktionstyp, till exempel grisar eller säd.
– Men det bästa för naturen är ett diversifierat jordbruk med både djur och odling så att det blir ett kretslopp. De gårdar som gör det har många fler myndigheter att förhålla sig till, fler regelverk. De kan också vara motsägelsefulla. Myndighetspersoner byts ut, de får börja om från början med någon ny och det här upplever de som en utmaning. Lagstiftning och regler är inte anpassade efter den här typen av gårdar.
Försäljningskanaler
De här lantbrukarna behöver också bättre tillgång till välfungerande försäljningskanaler.
– Gårdarna vi har pratat med säljer via Reko-ringar, marknader, egna gårdsbutiker och många andra kanaler. Men försäljningen är ofta tidskrävande och ett vanligt önskemål från gårdarna är stöd för att bygga upp förutsägbara och bra försäljningskanaler, säger Margareta Dahlström vid Karlstads universitet.
– Lantbrukarna vill inte att deras produkter ska bli för dyra. Säljer man till affärer blir det dyrt. Men kommuner skulle till exempel kunna anordna marknadsplatser, säger Eva Svensson.
– Det är inte en enda sak som behövs, det är en rad olika, ett pussel.