Och det har upprepats gång på gång, trots nya försök av mig att få uppgifterna sakliga och korrekta.

Det är ett känt fenomen att när drevet går blir rapporteringen ensidig. Det har man sett många gånger. Jag gör nu ännu ett försök att sansa medierapporteringen. Jag utgår från att NWT inte väljer att ge sig själv sista ordet genom att omedelbart bemöta det jag skriver. Jag önskar i stället reflektion.

Massmedias roll i samhället är viktig. I ett fungerande rättssamhälle ska oberoende media granska. Medierna har ett stort ansvar i sin uppgift. Saklighet måste vara grundläggande. Tingsrätten kommer fortsätta att vara öppen för granskning. Det är viktigt i ett rättssamhälle. Jag kommer fortsätta att vara tillgänglig för journalister.

Jag har ombetts av NWT att kommentera anonyma uppgifter innehållande svepande kritik. Jag har flera gånger sagt att jag bara kan göra allmänna uttalanden, så länge det just handlar om uppgifter som är allmänt hållna och uttalas av personer som jag inte vet vilka de är. Jag har flera gånger sagt att tingsrätten står öppen för granskning av de påstådda fel som görs. Vi diskuterar gärna precisa händelser. Jag lovar alla som har processer i Värmlands tingsrätt att tingsrätten inte kommer döma på anonyma och svepande uppgifter. Vi håller oss till fakta och till vad som bevisas.

I en granskning av tingsrätten kommer man säkert ibland att komma fram till att det har begåtts fel. Jag ber var och en att begrunda vem i denna världen som aldrig gör fel. Den som påstår att den är felfri förtjänar inte att tas på allvar. I en granskning av tingsrätten kommer man även att finna att mycket av det som påstås vara fel inte är fel. I vissa fall kommer man finna att det kan finnas olika sätt att se på saker.

Jag försöker nu bemöta sakuppgifter. Det som jag konkret fått till mig är händelserna kring att två personer släpptes ur häkte samt händelsen kring en tredskodom i ett mycket uppmärksammat tvistemål.

Vad först gäller häktningarna har jag gång på gång upprepat att det hovrättsbeslut som allt började med har väckt stor förvåning runt om i Sverige. Hovrätten valde att släppa en person misstänkt för sexualbrott, därför att tingsrätten inte uttryckligen efter sitt senaste beslut om förlängd åtalstid för åklagaren (i praktiken förlängd häktning) efter 14 dagar hade tagit ställning till om den häktningen skulle bestå. Bakgrunden var att åklagaren ett par veckor tidigare hade begärt förlängd åtalstid med 18 dagar och försvararen hade gått med på det. Lagens bestämmelse innebär att ny förhandling ska hållas med 14 dagars mellanrum, om det inte är uppenbart att en sådan förhandling är utan betydelse. När det i detta fall hade begärts 18 dagar och försvararen gått med på det, ansåg tingsrätten att det var uppenbart att det inte behövde hållas en ny förhandling. Något uttryckligt beslut fattades inte om det. Hovrätten ansåg att detta var fel och hävde häktningen.

Hovrättens beslut har som sagt väckt uppståndelse. I alla år har alla Sveriges tingsrätter gjort på exakt samma sätt. I alla år har detta godtagits av hovrätter vid överklagade häktningsbeslut. Alla förstår att hovrättens bedömning är överraskande. Jag tror alla förstår det absurda i att kalla det en miss av tingsrätten och återkommande upprepa detta. Det är inte sanningsenligt att påstå att tingsrätten har brutit mot rättegångsbalken.

Det andra konkreta som jag fått chans att bemöta är en direkt följd av hovrättens beslut. Tingsrätten valde att släppa en person häktad för grovt narkotikabrott i ett helt annat mål, som en konsekvens av hovrättens beslut. Jag är inte helt säker på att jag ens har förstått vad som påstås vara en miss. För att få någon logik i påståendena tolkar jag det som att den påstådda missen är densamma som i det första fallet, nämligen att en person är häktad på längre tid än 14 dagar och tingsrätten höll honom kvar i häkte när fjortondagarsfristen för omhäktningsförhandling hade passerats. Men det var som sagt en sådan bedömning som alla tingsrätter alltid har gjort.

Det tredje som uppmärksammats är tredskodomen i det välkända tvistemålet där en person begär skadestånd av en kommun. Där har tingsrätten gjort en miss genom att på måndagsmorgonen meddela tredskodom trots att svaromål hade kommit in under helgen. Svaromålet hade inte kommit inom den tid som tingsrätten bestämt, men det hade kommit under helgen vilket är tillräckligt för att undvika en tredskodom. Tingsrätten var för snabb med att meddela tredskodomen. Medieuppgifterna om att tingsrätten ”har dragit tillbaka” domen är däremot felaktiga, eftersom domen finns kvar. Det som har hänt är att kommunen har ansökt om återvinning och handläggningen återupptagits i ett nytt mål. Helt enligt reglerna.

Förekommer det då ovanligt mycket fel i tingsrättens handläggning? Mitt svar är kanske, kanske inte. Vad som är mycket är naturligtvis en subjektiv fråga. Och även vad som är fel kan diskuteras. Det bästa sättet att närma sig någon slags sanning är att granska hovrättens överprövningar av tingsrättens avgöranden. Jag kan konstatera att slutsatsen om ständiga fel inte stöds av hovrättens granskningar. Ibland ändras domar och ibland inte. Så är det för alla tingsrätter. Jag tror inte att den oberoende hovrätten har fått uttala sig i NWT:s granskning, utan endast advokater och åklagare som är parter i tingsrättens processer.

Nyhetsrapporteringen byggs på med andra uppgifter. Exempelvis rapporteras om att förvaltningsrätten i Göteborg i en dom förra veckan ansett det vara rätt av Arbetsmiljöverket att förelägga tingsrätten att vidta krav för att förbättra arbetsmiljön. Detta är en halvsanning. Den korrekta uppgiften är att föreläggandet kvarstod, eftersom det avsåg förhållanden senhösten 2021, men att förvaltningsrätten strök kravet på vite eftersom bedömningen gjordes att tingsrätten därefter har vidtagit långtgående åtgärder. Sägas ska också att frågan i förvaltningsrättens prövning gällde arbetet mot kränkande särbehandling. Det som dessutom saknas i nyhetsrapporteringen är att Arbetsmiljöverket därefter har lagt ner tillsynsärendet avseende domstolshandläggarnas arbetsmiljö. Arbetsmiljöverket anser alltså att tingsrätten gör tillräckligt. För att undvika missförstånd vill jag säga att tingsrättens slutsats av det nedlagda tillsynsärendet inte är att vi är i hamn. Arbetsmiljön är en evig fråga där arbetet ska fortsätta. Arbetsbelastningen är tung och det måste vi hitta sätt att hantera.

Tingsrätten ska vara öppen för granskning. Ett fel är ett fel och ska erkännas som ett fel. Jag drar mig inte för att uttala mig om att fel har begåtts av tingsrätten, när det verkligen har begåtts fel. Saklighet gäller i tingsrättens verksamhet och ska rimligen även gälla i nyhetsrapporteringen. Min önskan är att de enskilda fallen granskas och diskuteras på ett seriöst sätt. Svepande omdömen från anonyma personer har jag däremot svårt att kommentera.

Lars Holmgård

lagman i Värmlands tingsrätt