Hoppa till huvudinnehållet

Från överviktig lastbilschaufför till ultralöpare i VM: ”Häftigt faktiskt”

Publicerad:
Reporter Bengt Sundler
Bengt Sundler
bengt.sundler@nwt.se
Mattias Edlund och André Rangelind vid målgången av backyard ultra-VM.
Mattias Edlund och André Rangelind vid målgången av backyard ultra-VM. Foto: Privat

Han gick från överviktig lastbilschaufför till ultralöpare. Nu har Mattias Edlund från Karlstad till och med fått en landslagsplats och debuterat i VM i backyard ultra.

– Det är häftigt faktiskt, säger den 38-årige Götalöparen.

Mattias Edlund fick sällskap i mästerskapet av klubbkamraten André Rangelind. De har vitt skild bakgrund. Den sistnämnde började tävla tidigt och har mängder av framgångar i långdistanslöpning, men har trappat ner och är mer elitmotionär, medan Mattias Edlund hittade sporten långt senare. Han höll ändå ganska jämna steg med sin mer meriterade kollega.

Över 500 från 38 nationer deltog i tävlingen, som startade i lördags och höll på tills bara en var kvar på banan. Loppet genomfördes på olika ställen i världen. Sverige och Norge höll till i Älvdalen.

I backyard ultra går det ut på att klara så många varv som möjligt på en 6,7 kilometer lång bana. Löparna har en timme på sig per varv, inklusive vila, energiintag med mera, innan nästa varv startar.

André Rangelind orkade 35 varv, totalt 234,71 kilometer, på 28 timmar, 45 minuter och 43 sekunder. Han kom 144 av 555 startande.

Mattias Edlund mäktade med 33 varv, 221,30 kilometer, på 27.08.08, vilket gav 165:e plats.

Värmlänningarna var femma och sjua bland de 15 uttagna svenskarna.

I lagtävlingen kom Sverige nia. USA vann före Belgien och Australien.

Världsrekord

Individuellt var två belgare i en klass för sig, höll på ända till onsdagskvällen och passerade magiska drömgränsen 100 varv efter cirka 80 timmar. Båda klarade häpnadsväckande 101 varv och krossade gamla världsrekordet med elva varv. Merijn Geerts korades till mästare, före Ivo Steyaert.

– Det är fascinerande. Jag tycker att jag sprang långt och så är det en tredjedel av vad de gjort, säger Mattias Edlund.

Hur kommer man dit?

– Ärligt talat vet jag inte. Antagligen mer mil träning, men det inte den stora skillnaden. Jag tycker att jag har bra psyke, men de har nog ytterligare en nivå. De måste vara bra löpare också och springa varven fortare så de får mer vila.

André Rangelind och Mattias Edlund under loppet.
André Rangelind och Mattias Edlund under loppet. Foto: Privat

Just vila var Mattias Edlund bra på innan han förändrade sin livsstil.

– Jag har ingen idrottsbakgrund över huvud taget.

Han jobbar som lastbilschaufför och hade lättare för stillasittande och skräpmat än motion. Till slut fick han nog.

– Jag var bara trött på att vara stor och inte orka något. Då vägde jag väl 100 kilo. En dag var det bara, nej, nu ska jag prova något nytt. Jag började gå ner i vikt hösten 2013. Min sambo tjatade på mig, hon tyckte att jag skulle börja springa.

Till slut fick hon gehör.

– Jag började springa 2014 några gånger i veckan, sen har det stegrats upp efterhand. I oktober 2019 gjorde jag mitt första ultralopp på I2IF Backyard Ultra. Det visade sig att ultra passade mig perfekt och jag var fast.

Hur mycket väger du nu?

– 70–72 beroende på dagsform.

Jobbet, där han oftast ligger ute på vägarna söndag–fredag och bor i lastbilshytten, gör träning svårt emellanåt. Han utnyttjar lediga dagar och var fjärde vecka, som är helledig.

– Då tränar jag från fredag kväll till söndag kväll veckan efter, så mycket jag orkar, ofta två pass om dagen.

VM fanns som ett hägrande mål.

– Jag bestämde förra hösten att göra ett försök och trodde att jag kanske hade tio procents chans att klara det. Men när jag gjorde 38 varv i våras kände jag att jag hade en möjlighet.

De 38 varven i Kalmar, som fortfarande är personrekord, räckte mycket riktigt. André Rangelind kvalade in i samma tävling med 40 varv.

Mattias Edlund har fortfarande svårt att förstå att han lyckades nå ett VM.

– Det har inte riktigt satt sig, även om det var i slutet av augusti det blev klart. Jag har fokuserat så på tävlingen. Men det är häftigt faktiskt. Jag känner mig som en motionär som lyckats nästla mig in bland de duktiga löparna.

Här försöker Mattias Edlund få lite vila mellan varven.
Här försöker Mattias Edlund få lite vila mellan varven. Foto: Privat

Kraftprovet i Älvdalen blev dock värre än kvalet, troligen därav något färre varv. Deltagarna fick kämpa mot kyla, regn och mörker.

– Mörkret gör mycket med psyket.

Edlunds tempo gjorde att han hade ungefär tio minuter på sig mellan varven.

– Jag försöker ta in energin under varvet. Om allt går enligt plan ska jag komma in byta fyra meningar med min support, sätta mig ner tills det är en minut kvar, resa mig upp, ta det jag ska äta och gå ut igen.

Hinner du somna?

– Inte helt, kan hamna i gränslandet.

Vilan fick komma senare.

– Jag var helt färdig när jag kom hem måndag kväll.

Fick du ont?

– Lite i ena knäet och vaden, men det gick över. Man kan inte på ett sånt här lopp känna efter om det gör lite ont.

Nu är det tävlingsuppehåll.

– Jag har ett ett traillopp i Älvdalen i maj, med samma arrangör. Det är på 100 miles, 16 mil med 5000 höjdmeter.

Nästa säsong ska bli lite annorlunda.

– Jag har kört tre backyards i år som alla varit över 20 mil. Nu vill jag ha annat.

Men han kanske ställer upp i några av de lokala backyardsloppen

– Det är inte omöjligt, bara för att det är roligt. Jag har kört det I2 IF har och Andrés på Frykstahöjden i Kil, den vann jag förra året.

Artikeltaggar

André RangelindI2 IFKraftprovetLöpningMotion och hälsaNorgeTräningTävlingarUSAÄlvdalen

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.